Läsvärd modern krigshistoria

I bland låter det på debatten som om det senaste riktigt blodiga kriget i Europa slutade för över 60 år sedan. Det är inte sant. I dag skriver Carl Bildt sin version av modern europeisk krigshistoria i SvD. Läsvärt och tänkvärt. Det påminner oss om ett betydligt mer nära – i tid sett – krigets Europa.

Statlig skola – skit samma

Många har en romantiserad bild av hur skolan var ”förr i tiden”. Det är möjligt att den var ”bättre förr”, men det innebär inte att vi kan få tillbaka den skolan 20-30 år senare. Så mycket har hänt i omvärlden att det inte skulle vara möjligt. Troligen heller inte önskvärt.

Vissa vill lösa skolans problem med enkla alexanderhugg. Ett av dem är att om bara skolan vore statlig så skulle den bli bättre. Jag tror inte smack på detta. Skolan kommer att vara så bra som den styrs in till – vilken politisk nivå som beslutar spelar ingen större roll. Bra politiska beslut är inte beroende av vilken nivå de fattas på.

Moderaternas skolpolitiske talesman, Margareta Pålsson, skriver bra om detta på politikerbloggen.

Ett problem med att förstatliga skolan som Pålsson dock inte tar upp (troligen medvetet) är vilken enorm administrativ insats det skulle krävas för att genomföra detta i alla steg. En regering skulle få ägna många år, troligen en hel mandatperiod, åt att lösa alla övergångslösningar och nya finansieringssystem. Det skulle i varje enskild kommun finns ett antal skolor som skulle vara ”förlorare” på reformen. Det innebär i sin tur hundratals demonstrationståg av upprörda föräldrar som uppviglade av skolledningar skulle kräva att detta inte skulle genomföras. Säkert skulle demonstrationstågen dessutom bestå av 60 % borgerliga väljare.

Värdefull politisk tid skulle ägnas åt att flytta 70 miljarder i årlig finansiering från över 290 kommuner till staten. Tiden skulle få tas från den som annars skulle ha ägnats åt att utveckla skolan för att inrikta sig på kunskap till eleverna.

Jag tror inte särskilt många väljare bryr sig om vem som styr skolan – de bryr sig om ifall den är bra. Politikerna borde lyssna på detta och lägga all kraft de kan på att utveckla skolan så att eleverna lär sig mer. Skit i det andra – det kan vara en akademisk diskussion för förståsigpåare med Alexanders svärd i huggläge.

Niklas namedroppar noggrant

Jag gillar enkla PR-trick. Poängen med dem är att de nästan alltid funkar. Politikerbloggens Niklas Svenssons namedroppande funkar, det vet alla. Att räkna upp massor av namn kommer att dra till sig massor av läsare som oftast ställer sig frågan ”Är jag med?”.

Politikerbloggen kommer att få allt ifrån glada kommentarer från folk som är med till sura kommentarer från dem som inte är med. Hur man än gör, berömmer listan eller kritiserar listan så kommer det att ge den mer uppmärksamhet. Troligen föredrar politikerbloggen att listan sågas rejält eller att den framställs som fånig. Det ger totalt sett roligare PR än små gulliga klappar på axeln…

Det är därför det är ett bra PR-trick – det kan inte gå fel. Jag tycker dessutom det var kul skrivet.

Högre brytpunkt en viktig signal

I dag skriver jag på en kommentar på Handelskammarens hemsida om att regeringens besked om att höja brytpunkten för statlig skatt är välkommet. Inte ens i Jantelagssverige är det rimligt att alla skattesänkningar fördelas på dem som det är mest politiskt korrekt att satsa på. I bland måste man också sänka skatter för att det är rätt och att det bidrar till högre tillväxt.

Utomparlamentarisk? Tvetydigt ord…

Det snackades en del i veckan om Almedalsbloggens karta över ”alla” som var med i Almedalen, även om den kanske inte blev den succé som de som tagit fram den hade hoppats på. På ett sätt är det smart att göra en sådan eftersom alla som är med på den  – eller tycker att de borde vara med – måste titta. Fast jag är fortfarande inte särskilt övertygad om att man ska ta den på för stort allvar. Det är mer en kul grej.

Magnus Ljungkvist tycker att han har hittat något kul och skriver om det här. Jag vet inte riktigt vad han avslöjat, att tidigare kollegor känner varandra? Men begreppet ”utomparlamentariska högern” är lite kul. Även om begreppet utomparlamentarisk ofta används om organisationer som struntar i demokratiska spelregler, så tror jag inte att Ljungkvist menar det.

Nåja, almedalsbloggens satsning i år har i alla fall varit ett rejält tillskott till demokratin. Eftersom bara en av skribenterna sitter i riksdagen kanske man dock ska kalla den för den ”i princip utomparlamentariska almedalsbloggen”? För att vara tydlig…

Snygga människor i år också

Jag noterar att Politikerbloggen även i år vågat utse Almedalens snyggaste killar och snyggaste tjejer. Sånt brukar man få skit för i jantelagens och mellanmjölkens land. Heder att de fortfarande vågar göra det.

Årets lobbyist – rätt låt vann!

Efter att jag skrev att det är svårt att utse årets lobbyist på politikerbloggen var det flera som frågade mig om jag är emot priset. Absolut inte. Min poäng med artikeln var dels att det är svårt att veta vem som är årets bästa lobbyist eftersom många lobbyinsatser inte kommer till allmän kännedom. Dessutom är det viktigt att skilja på PR och lobbying eftersom jag tycker att det är två olika saker.

Ett sätt att gå runt problemet med att det är svårt att känna till alla lobbyinsatser är att ha en jury med koll på läget. Det tycker jag att priset och Resumé sett till att ha. Juryn får sedan bland de nominerade välja vilken insats som de tycker ska belönas. Lite beroende på vilken kandidat som väljs kommer priset också att få relevans.

Årets vinnare, Johan Thor på GlaxoSmithCline, är ju en erkänt duktig lobbyist. Thor jobbar tidigare med lobbying för tobaksindustrin. För tobaksindustrin är lobbying enormt viktig, PR också, men där måste de två diciplinerna verkligen skiljas åt. Prestationen att ”få in HPV-vaccin i allmänna vaccinationsprogrammet” är en insats väl värd att belöna, även om alla instansers beslut ännu inte är fattade.

Så jag tycker att rätt låt vann.

PS Programmet går också att se på Axess TV DS

Vem äger Almedalens spelregler?

I takt med att Almedalsveckan växer blir det allt mer uppenbart att det börjar bli fullt. Konkurrensen hårdnar inte bara om lokaler utan också om tiden och uppmärksamheten.

Det finns en överenskommen uppdelning av veckan som innebär att riksdagspartierna har var sin dag. Men så enkelt funkar ju inte politik. I dag är på pappret miljöpartiets dag. Men Alliansen har valt att lägga tungt krut på denna dag. I en debattartikel i dagens SvD går de fyra partisekreterarna från Alliansen ut med ett utspel, ”Så vinner vi valet 2010”.

Ingen här i Almedalen tvivlar nog på at en del av syftet med detta är att ”störa ut” Miljöpartiet. Å andra sidan visste vänsterpartierna om att detta skulle hända och kontrar på DN Debatt i stället.

Vi får se om Miljöpartiet klagar över detta, jag tror knappast det. Ända sättet att förhindra det skulle ju vara att begränsa yttrandefriheten – det är knappast något som de inblandade är intresserade av.

Kan man verkligen utse årets lobbyist?

På Politikerbloggen ifrågasätter jag om man verkligen kan utse årets lobbyist. Dessutom tippar jag vinnaren… Beroende på vem som vinner kommer min debattartikel att få olika relevans.

Årets PR-byrå – Ung Vänster?

Egentligen är det inte så många i Almedalen som är intresserade av vad Sverigedemokraterna har att säga. Än mindre finns det särskilt många som skulle rösta på dem. Därför var de i behov av bra PR inför sitt torgmöte i dag. De fick det också. Gratis. Av sina politiska motståndare.

Det är urbota korkat av de vänstersympatisörer som försöker störa Sverigedemokraternas grundlagsfästa demonstrationsfrihet. De försökte störa mötet genom att i kör skrika ”inga rasister på våra gator”. Ett argument de är mer än välkomna att framföra förvisso. Men om det sker som politisk terrorism – att störa en annan politisk organisations möte – är det inte välkommet.

Det får fyra uppenbara konsekvenser:
1: Gratis och bra PR för Sverigedemokraterna – media var så klart där
2: En grundpublik som gör att det ser ut som ett intressant möte (till skillnad från alla torgmöten som folk trött passerar förbi)
3: Att polisen måste ingripa mot vänsterpacket – vilket gör att det demokratiska samhället ställer sig (och måste naturligtvis också ställa sig) på Sverigedemokraternas sida.

Och det fjärde som nog retar mig mest. Att vi som gillar demokrati och ser detta tvingas ta Sverigedemokraternas parti. Jag tycker att man ska få demonstrera – hur korkade åsikter man än har. Jag är bara inte van vid att ha mina sympatier på dessa knäppgökars sida.

Så ett tips till alla som vill ha bra PR och publik till era torgmöten: Hyr in Ung Vänster som stör mötet. Jag vet inte hur mycket de skulle ta betalt av er – men hänvisa i förhandlingen till det supererbjudande som Sverigedemokraterna fick - noll kronor…

Andra bloggar intressant om almedalen