Trevligt med ärliga politiker

Jag har alltid gillat Göran Hägglund som politiker. Han är trevlig som person och ärlig som politiker.

Att han redovisar att Kd delvis ändrar sin uppfattning i kärnkraftsfrågan (DN debatt) välkommet. Rent politiskt innebär det att Alliansen tar ytterligare ett steg mot att nästa mandatperiod vara redo att fatta beslut om nya kärnkraftverk. Jag tror att Centern till slut ansluter sig till den linjen, om än möjligen under symboliska protester eller någon brasklapp.

Men det jag gillar med Hägglunds artikel i dag är tonen och resonerandet. Han skriver:

Problemet vi står inför är att de kalkyler som i dag är möjliga att göra inte med säkerhet kan bekräfta att vi om 20 år fått en sådan stor tillförsel av el från förnyelsebara källor att vi utan stora konsekvenser för basindustri och hushållens ekonomi kan stänga ned reaktorer. Jag önskar personligen att läget var ett annat, men jag och min partistyrelse är för vår del inte beredda att chansa, med jobb, välfärd och människors privatekonomi som insats.

Citatet visar en ödmjuk ton som blir allt ovanligare i den politiska debatten. Alla vet egentligen att politiker måste avväga mellan tunga argument i svåra frågor. Men det är trevligt att Hägglund visar det öppet. Troligen är det också taktiskt smart gentemot Hägglunds eget parti, men i detta fall tror jag faktiskt det i grunden är en ärlig uppfattning.

Det blir intressant att följa reaktionerna under dagen. Låt oss gissa att Björklund inte kan dölja att han är skitglad, Reinfeldt i princip duckar och Olofsson hänvisar till att det inte är aktuellt under denna mandatperiod.  Och att någon ganska obetydlig PR-kåt kristdemokrat träder  fram (imorgon kanske) och håvar in gratis publicitet genom att säga att Hägglund har fel.

Uppdaterad: www.remisser.se

En uppdaterad version av www.remisser.se ligger nu ute. Bland annat finns nu också ett brev till Mats Odell om att regeringen borde ha en samlad webbplats för alla regeringens remisser. När Odell svarar, vilket han inte gjort än, läggs svaret ut. Det finns också möjligheter att debattera frågan.

Bra att Alliansen lyssnar på goda förslag

Det är politiskt rätt och modigt att Alliansen nu ger besked, genom Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén, att de kan tänka sig att Försäkringskassan ska ge ränta på försenade utbetalningar. Bara för att förslaget kommer från oppositionen måste det inte vara fel – även om det är konventionell politisk logik att agera utifrån det. Jag har utvecklas varför förslaget är rimligt tidigare.

Det finns naturligtvis avvägningar att göra. Om det inte är Försäkringskassans fel att utbetalningen är fel bör så klart inte ränta eller straffavgift utgå. Många ansökningar till försäkringskassan är ofullständiga eller direkt felaktiga. I dessa fall är det inte konstigt att det i bland tar längre tid. Men det finns också fullt korrekt ifyllda ansökningar som ändå resulterar i att pengarna betalas  ut för sent. Där bör ersättning, ränta och/eller straffavgift, utgå.

Sveriges bästa webbplatser

Jag har precis i egenskap av juryordförande delat ut årets Web Service Award till tre förtjänta vinnare i tre kategorier:

Information & Service: Svensk Fastighetsförmedling

Samhällskommunikation: Kungliga Operan

E-handel: Bokus

Samtliga webbplatser är rankade högt av sina besökare under året. Se pressmeddelandet om detta här. Priserna delades ut under WSA-dagen som får ett bra tips inför framtiden här.

Varför är politiker så tända på att rita kartor?

Att rita om kartor och diskutera nya gränser för saker och ting får verkligen vissa politiker att gå igång. I dag öppnar de fyra partiledarna i Alliansen igen pandoras regionbox på DN debatt. Troligen har de inget val, det finns för många inom varje parti som tjatar om det. Många politiker kan nu ägna massa tid åt en fråga de älskar, men som medborgarna bryr sig ganska lite om.  Allehanda kartritande förslag finns tex om Stockholmsregionen. Problemet i ett bredare perspektiv är att Stockholmsregionen skulle bli stor, mycket större än de andra regionerna. Redan i dag utgörs den funktionella Stockholmsregionen av Stockholms, Uppsalas och i princip hela Sörmlands län. Med Ostlänken på plats skulle även Östergötland innefattas. Den regionen skulle en tredjedel av landets befolkning. De andra regionerna skulle bli svaga i förhållande till denna jätteregion.

Men problemet betår också i att avgöra vad som egentligen är en region. Jag har utvecklat det ytterligare här. En region är helt enkelt olika stor beroende på vilken typ av region man tittar på. En arbetsmarknadsregion är större än en sjukvårdsregion tex.

Därför vore det befriande om politikerna, i stället för att rita om kartor, såg till att skapa politiska system som fungerar oavsett vad man bor. Regionfri politik kanske man kan kalla det. Medborgarna eller företagen bryr sig nämligen sällan om på vilken politisk nivå något beslutas. Bara det funkar…

Reinfeldt hemligare än Obama

Det är rubriken på en kort artikel av Stockholms Handelskammare i dagens DI. Artikeln tar upp att det inte går att se alla remisser som Regeringskansliet jobbar med på någon samlad webbplats. Artikeln finns också i en utvecklad version på Handelskammarens webbplats.

Dessutom passade vi på att göra lite bus när vi ändå höll på. Eftersom regeringen inte har någon samlad webbplats för remisser skapade vi kampanjsidan www.remisser.se, där det också alldeles snart kommer att finnas en funktion för att kommentera frågan.

Nicklad Lundblad bloggar också i frågan.

Bra om (c) kan svänga om kärnkraft

En motion från Stockholmscentern öppnar för att Centern ska svänga i kärnkraftsfrågan. Det vore välkommet. Maud Olofsson har öppnat tidigare för mer kärnkraft (här refererat av en kärnkraftsvänlig centerpartist). En samlad energipolitik skulle vara en konkurrensfördel för Alliansen och kunna ta Sverige ytterligare ett steg ur den låsning som skapades – och har bevarats allt för länge – av folkomröstningen den 23 mars 1980. Låt oss hoppas att de kärnkraftsvänliga centerpartisterna lyckas driva igenom sin linje på Centerns stämma. Tyvärr finns väl en överhängande risk för att de landar i en politisk nonsensekompromiss.

Fullt rimligt att straffa myndigheter som gör fel

Miljöpartisten Gunvor G Ericson föreslår att Försäknringskassan ska betala ränta till folk som får sina utbetalningar i tid. Förslaget kan lätt slås bort som populism, men det ligger en del i principen. Vänder man på det vet alla som betalat en räkning för sent att det finns olika sanktioner i form av ränta, föreseningsavgifter mm.

Det finns två goda skäl att straffa myndigheter som gör fel gentemot medborgare. Det ena är som skadestånd och det andra som ekonomiska incitament.

Den som inte fått sina betalningar i tid får naturligtvis problem. Utifrån den utgångspunkten är det rimligt att i alla fall kräva vettig ränta på pengarna. Det kan också fungera som ett skadestånd, men så stora lär knappast summorna bli. Man blir inte miljonär på att få sin föräldrapenning för sent. Men det är heller inte avsikten. Att tex Försäkringskassan betalar också ränta är ett erkännande av att de gjort fel. Det får en psykologisk effekt. Det är lite skadestånd.

Det andra skälet är egentligen tyngre och viktigare för samhället totalt. En myndighet i dag tjänar faktiskt pengar på att inte betala i tid. Dels ränta, men också att den inte behöver ha den bemanning eller organisation som krävs för att betala i tid. Det är dyrare att lägga organisationen och personalstyrkan på en nivå så att 95 procent av betalningarna sker i tid än på motsvarande 90 procent.

Det vore därför inte orimligt att till räntan tillfoga en förseningsavgift. Säg att alla betalningar som inte utförs inom stipulerad tid beläggs med en straffavgift på 100 kronor. Det skulle förändra ekonomiskt optimum för hur många utbetalningar som är rimligt att kräva ska ske i tid. Det gör det också dyrare för myndigheten att inte betala i tid – och omvänt – mer lönsamt att göra något åt det. Man skulle kanske till och med kunna finansiera ett bonussystem för personalen som innebär att om man (tex) hinner med 98 procent av alla sina utbetalningar i tid så utgår en bonus. Myndigheten skulle fortfarande tjäna på det i form av färre straffavgifter och lägre ränta. Lite beroende på hur hög bonusen sätt så klart.

Problemet med allt för många myndigheter är nämligen att de lever allt för långt från ekonomiska effektivitetsincitament. Delvis på grund av miss-management men också delvis på grund av jantelagen. Det är inte riktigt legitimt att ge bonus, ens till en (förmodligen) taskigt betald byråkrat på Försäkringskassan.

Så i stället för att gnälla ihjäl sig på myndigheter som inte gör sitt jobb: bygg system så att de tjänar på att göra det!

Förslaget om ränta på utbetalningar har bland annat beskrivits av Politikerbloggen, Aftonbladet, SvD och Dagens PS
Den som vill läsa mer om försäkringskassan hittar en bra sammanställning här.

Varför bloggar inte alla ministrar?

Det är bra att ministrar bloggar. I nuvarande försvarsdebatt är det mycket intressant att läsa försvarsminister Sten Tolgfors blogg. Tolgfors tar sig tid att utveckla sina egna resomemang och ger sin syn i frågan. Det ger en bredare bild av debatten och man slipper att ställa sig frågorna:  Var det hela sanningen? Är ministern rätt tolkad? Hur ser han på saken?

I dag ägnar han tid att kommentera en artikel i SvD (som också referas i tex DN). Detta resulterar i ett snabbare nyhetsflöde och en snabbare debatt. TT hinner referera Tolgfors blogg kl. 11.22 så att debatten kan fortsätta också i nättidningarna. Jag fattar faktiskt inte varför det finns ministrar som väljer att inte ha en blogg. Det är ett utmärkt sätt att skydda sig från att feltolkas av medierna. Om medierna tolkar någon som har en blogg fel kommer direkt andra i bloggosfären att ställa dem till svars för detta. Det är bra för den politiska debatten.

Barack Obama is now following you on Twitter!

Ungefär tio minuter efter att jag valde att följa Barack Obama på Twitter kom ett mail i boxen med titelrad som rubriken i denna bloggpost. Fullt medveten om att det inte är den amerikanske presidenten själv som sitter och twittar är jag ändå imponerad. Det sänder en tydlig signal – jag lyssnar på Obama – alltså lyssnar Obama på mig.

I valet 2010 kommer nätet och olika sociala medier ha en långt större betydelse än tidigare. Partierna rustar och många politiker finns på såväl Facebook som Twitter och har egna bloggar. Men än så länge besvaras en sökning på Reinfeldt på Twitter med frågan: ”Did you mean seinfeld ?” Därefter finns två profiler som heter Reinfeldt respektive freinfeldt. Men ingen av profilerna är aktiva. Mona Sahlin ger ungefär samma skrala resultat. Någon tjänsteman har reggat profilerna. Men det är bara lyset som är tänt – ingen är hemma. Eller som en kompis brukar uttrycka det: hjulet snurrar, men hamstern är död.

Nåja. Jag antar att denna bloggpost är obsolet om en månad. Eller jag hoppas i alla fall det.