Hur kaxig kan Schulman vara?

Alex Schulman försöker vara kaxig över att första avsnittet av ”Schulman Show”, som gästades av Carolina Gynning, på aftonbladet.se är en succé. Tydligen är den någon form av rekord – i alla fall i antalet klick.

Om det också är antal tittare vet vi inte, inte heller om de sett hela programmet. Inte heller framgår det om det är ett rekord i samlad köpkraft som annonsörerna når. Troligen inte.

Det är i alla fall inte någon form av rekord i betydelse för samhället.

Det ologiska vaccinet

Man kan förstå att vaccin har en viss uppförsbacke. För att slippa få svininfluensa ska man spruta in just svininfluensa i armen.

Dessutom ger vaccin biverkningar som självklart är en följd av att det man sprutar in i kroppen inte är nyttigt. På kort sikt i alla fall. På längre sikt är tanken att det ska bygga upp immunförsvaret så att man inte drabbas av svininfluensa.

Vaccin är ungefär som att säga till någon att skaffa en förkylning så slipper du bli förkyld. Ät en tablett så slipper du få ont i huvudet om en timme.

Ekvationen är förvisso enkel: om du kommer att få svininfluensa: vaccinera dig. Kommer du inte att få det: vaccinera dig inte. Problemet är ju att du inte vet svaret på frågan.

—————————–

Detta är inte tänkt att vägleda någon i valet mellan att vaccinera sig eller inte. Bara en allmän PR-reflektion över vaccin som företeelse.

Här finns information från Smittskyddsinstitutet om svininfluensan.

Äntligen: vi blir ett riktigt land

Jag är säkert inte ensam om att gilla Starbucks och sura över att de inte finns i Sverige. Men nu ska de äntligen etablera sig i Sverige, i alla fall på Arlanda.

Låt oss hoppas att de inte bara håller sig till Arlanda, utan också etablerar sig på fler ställen.

Bilar är inte miljöfarliga

För oss teknikoptimister känns det befriande när företrädare för Stockholmscentern i dag skriver på SvD Brännpunkt att:

En biltrafik utan klimateffekter är fullt möjlig och alliansregeringen är fast besluten att nå dit senast 2030.

Politik ska handla om att peka ut riktningen men också om att ställa krav. Det är inte bilarna som är miljöproblemet, utan bilarnas utsläpp. En bil som inte påverkar miljön är inte ett ett miljöproblem.

Det går inte att stirra sig blind på hur det ser ut i dag. Det som löser morgondagens miljöproblem är inte dagens tekniska lösningar, utan morgondagens.

Islam och Anna Anka

Hur många svenskar vill bli representerade av Ulf Ekman i Livets ord? Är tanken komisk? Tänk då igen, för det är exakt det som händer mig, min familj och mina vänner som flytt islamiska diktaturer.

Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten på DN debatt. Hon skriver även i den mycket läsvärda artikeln:

Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.

I ljuset av debatten som uppstått om Anna Ankas val är detta en intressant – och betydligt mer komplicerad parallell. Rätten att göra sina livsval är det lätt att stå upp för, särskilt så länge de bara berör personen själv och möjligen den närmsta omgivningen. Men när principer ställs mot principer blir det svårare. Kan en moské sätta en klädkod för sina kvinnliga besökare, tex tvång att bära slöja? Kan då motsatt en annan byggnad, sätta klädkoden: förbud för slöja?

Frågan är inte helt lätt att avgöra, här rör vi oss i gränslandet mellan vad som brukar betraktas som individuell frihet och vad som är diskriminering. Ingen av principerna är absoluta, jag tror ingen vill ha poliser som går i moderatkepsar på jobbet, lika lite som vi vill tvinga en kvinna som inte vill att bära en slöja. Även om det sista tyvärr inte är ovanligt.

Det är alltid intressant att följa en debatt där flera demokratiska principer står mot varandra. Ett råd är att inte vara för kategorisk.

Är det fel på mig?

Det något udda paret Anna Anka och Roland Poirier Martinsson fortsätter på Newsmill att driva sin tes att man har rätt att välja sin livsstil. Kul tycker jag och jag tror de har rätt i att ”Sverige har stora problem med att acceptera olikheter. ” I alla fall vad gäller att avvika från politiskt korrekta normer.

Möjligen blir jag själv lite förvånad över formuleringen:

Vi var båda två mycket medvetna om att våra livsstilar och värderingar provocerar den genomsnittlige Kungsholmsliberalen.

Kanske har jag pratat med fel Kungsholmsliberaler och är tydligen heller själv ingen representativ Kungsholmsliberal. Men vad jag vet är det väl inte liberaler som upprörs? I alla fall inte om man definierar liberal som tolerant och frihetlig. Om man ägnar sig åt att tala om för folk hur de ska leva sina liv bör man sluta att kalla sig liberal. Tycker jag.

Anna Anka bryter mot jantelagen. Det är klart att det skapar reaktioner. Det är klart att det sticker ut och skapar debatt att tycka att kvinnan ska vara till för mannen. Men det är en stor skillnad på om det förhållandet skapas genom förtryck eller av fria val.

Jag tycker att Anna Anka gjort ett mycket märkligt val. Jag tycker hennes värld verkar vara gjord av falsk plast. Men det är hennes val och varför skulle jag, ärligt talat, vara upprörd över detta, när det finns viktiga saker att vara upprörd över.

Sedan tror jag mer att detta är PR för TV3 än något annat. För att inte tala om vilket genombrott detta måste vara för debattsiten Newsmill gentemot en bred publik. Sedan är det rätt skönt för bloggosfären att hittat  något nytt att gnälla av sig på.

Själv tycker jag, som sagt, att det är rätt bra underhållning, men inte mycket mer.

Aftonbladet hjälper Sverigedemokraterna

Aftonbladet meddelar i ett välskrivet och troligen väl övervägt inlägg att de inte tänker tillåta valannonsering från Sverigedemokraterna. Tyvärr är jag övertygad om att Sverigedemokraternas strateger jublar, även om jag förvisso inte är säker på att de är smarta nog. Detta bidrar till deras martyrskap och anti-etablissemangsstämpel som de redan vinner så många röster på. Det skiljer ut dem från de partier som de vill peka ut som ansvariga för alla samhällets problem.

På ett sätt är det tufft av Aftonbladet. De är säkerligen medvetna om att de kommer att få skit för detta. Det syns i inlägget. Och jag är gärna med och försvarar att detta är ett sätt att använda tryckfriheten om man vill. Men jag tycker att det är korkat.

Folk kommer säkert att skriva många bloggposter om att detta är censur eller odemokratiskt. Men det är bullshit. Att tvinga Aftonbladet att ta in annonser vore diktatur. Att staten skulle bestämma vad Aftonbladet får ta in för annonser är censur. Att låta Aftonbladet publicera vad de vill är demokrati och tryckfrihet. Men Aftonbladet får också stå till svar för sitt agerande.

Nästa gång en tidning tar in en annons från Sverigedemokraterna kommer (sd) att få massor av gratisreklam på nyhetsplats. Tidningen som tar in annonsen måste försvara varför de gör det. Argumenten går att förutse, Sverigedemokraterna har samma rätt som andra partier att marknadsföra sig. Det är en del av demokratin. Att hindra dem skulle slå fel.

Jag dock tror knappast att AB kommer att backa. Även om det hjälper dem de inte vill hjälpa.

———————————————–

Fler bloggar om detta: Johan Ingerö, Erik Laakso, Kent Persson, Oskar Fredriksson och Per Ankersjö.

Du är vad du läser?

Man blir korkad av Twitter och smart av Facebook. Låter det löjligt? Jag håller med.

Den som ligger bakom påståendet är Tracy Alloway, forskare på University of Stirling i Skottland.

”On Twitter you receive an endless stream of information, but it’s also very succinct,” – ”You don’t have to process that information

Jaha. Fast jag skulle nog låta bli att vara så kategorisk. Jag har läst mycket på Facebook som gör att man bokstavligen känner hjärnceller dö. Och jag har lärt mig mycket av saker jag läst på Twitter.

Kanske beror det mer på VAD man läser än VAR man läser det?

Begick Anna Odell ens ett brott?

Jag har stor respekt för självständiga domstolar och jag vill inte ha något pöbelvälde där brottslingar straffas efter folklig opinion och inte efter juridik. Detta inlägg ska inte tolkas som en amatörjuridisk inlaga i ett brottsmål från min sida, utan är mer en reflektion över brott och straff.

Fallet Anna Odell har onekligen väckt rejäl uppmärksamhet. Och visst finns det klar risk att all rapportering inte är saklig. Men det är ändå ganska klarlagt vad som har skett. Idag kom också tingsrättens dom: Odell fälls på två åtalspunkter och straffas med 50 dagsböter. När jag först hörde det kände jag att mitt rättsmedvedande hade segrat.

Men så tänker jag lite till. 50 dagsböter á 50 kronor innebär böter på 2500 kronor. Det placerar straffet ganska mitt emellan att köra 130 och 131 kilometer i timmen på en 110-väg. Hade Anna Odell kört 91 kilometer i timmen på Essingeleden hade hon fått ett hårdare straff än hon nu fick. Ett brott som normalt begås av hälften av bilisterna på nämnd väg. Hon kanske nu heller inte ens behöver betala böterna själv.

Visst kan man inte rakt av jämföra varken brott eller straff med varandra. Men känns det inte som om Odell begick ett värre brott än att köra några kilometer i timmen över en hastighetsbegränsning?

————————————

Bloggar på samma tema: Mårten Schultz, Kent P, Runo, Tokmoderaten och Birgitta Rydberg.

Även förklädda brott är brott

Det ska bli intressant att följa vad domstolen kommer fram till i fallet med Anna Odell. Är ett brott fortfarande ett brott även om det förkläs i ett konstverk? Jag hoppas för min och andras förtroende för rättssamhället att domstolen kommer fram till det.

Tyvärr blir rättegångar av denna typ ganska snabbt en såpa. Detta förstärks så klart av att försvarsadvokaten är en ytterst mediakåt karriärist. Tyvärr kan ibland medias uppmärksamhet i en rättegång riskera att påverka utgången, även om det knappast är normalfallet. Medias rapportering gör också att allmänheten kan få en skev bild av vad som verkligen hänt, eller hur det juridiska läget verkligen ser ut.

I detta fall tycks det väl ändå handla om en person som begått ett brott och dessutom erkänner det. Det borde därmed inte vara så svårt.