Wetterberg går bakåt

Gunnar Wetterbergs förslag om att göra alla nordiska länder till ett är förvisso intressant och en tankeställare. Men det är också ett hopplöst omodernt tänkande och helt orealistiskt att någon politiker skulle lägga kraft på.

Det intressanta är egentligen perspektivet på Norden, där Wetterberg skriver:

De fem nordiska länderna har drygt 25 miljoner invånare. De nordiska ländernas BNP uppgick 2006 till 1 224 601 miljoner dollar, vilket skulle ha gjort Norden till världens tionde största ekonomi, strax efter Kanada och Spanien men rejält före Brasilien och Ryssland.

Det är nationalstater som Sverige eller Danmark som är det omoderna. I dag  utgör regioner basen för Europa. Landsgränser blir allt mindre viktiga. Alla är medborgare i EU. Utom Norge och Island då.

Häri ligger också möjligheten att stärka Norden. Bara Sverige, Finland och Danmark är med i EU. Genom att Norge och Island valt att ställa sig utanför tappar vi nordisk makt inom EU. Alla länder är heller inte med i varken EMU eller NATO. Vi nordbor verkar lite fega när det kommer till samarbete.

Att tro att befolkningarna i Norden skulle ge upp sin nationella suveränitet för ett pappersprojekt som Norden är faktiskt bara löjligt. Men hur de nordiska länderna kan samarbeta bättre är viktigt. Låt oss hoppas att Island går med i EU så att norrmännen också vågar detta. Sedan kan Sverige och Danmark införa euro. Då skulle vi få en betydande styrka och enighet i Norden.

Politiseringen av EU är skadlig

Det är tyvärr ett skitordförandeskap att få i EU, mitt i perioden som byter kommission och parlament. Det visste vi när Sverige blev ordförande. Därför är det skönt för Fredrik Reinfeldt att EU-parlamentet äntligen godkänt Barroso. Nu kan Reinfeldt börja att styra EU på allvar. Han slipper att lägga tid på personfrågor och kan ägna sig åt politik.

382 av EU-parlamentets ledamöter röstade för Barroso, 219 röstade mot och 117 lade ned sina röster. Men i detta finns också ett problem.

EU-kommissionen ska vara opolitisk. Att Barroso har en borgerlig bakgrund från den portugisiska politiken har hållits emot honom, bland annat av de svenska socialdemokraterna som därför röstade emot. Även om de utåt försöker göra gällande att skälet är ett annat. Problemet är att den som gör en sådan markering också accepterar en politisering av Kommissionen. Samma fel görs självklart av de som röstar för honom av politiska skäl.

Det är synd och emot EU:s tanke att vara en gränsöverskridande union för medborgarna. EU-kommissionens uppgift är att jobba för EU-tanken. Den ska egentligen stå över partitaktik.

Varför stoppar Reinfeldt euron?

Stödet för att införa euro som valuta i Sverige har stadigt stärkts de senaste åren. Nu är opinionen jämn mellan krona och euro.

Att vänsterblocket vill backa in i EU, eller möjligen inte vara med alls, vet vi. Det är bara synd att det egentligen inte finns ett offensivare politiskt alternativ.

Det ska bli intressant att se vad Moderaternas analys av EU-parlamentsvalet kommer fram till. Vi vet att ja-partierna gjorde ett stort framgångsval. Vi vet att många moderatväljare gick till Folkpartiet, som hade ett betydligt mer EU-positivt budskap än Moderaterna. En möjlig slutsats kunde ju vara att Moderaterna borde ta en högre profil i EU-frågorna och särskilt eurofrågan. Utlys en ny folkomröstning om euron!

En ny folkomröstning handlar inte om att köra över folket. Den handlar om att ge dem en chans att ändra uppfattning. Varför vill Alliansen förvägra oss den rätten?

Surt sa Wallström om rönnbären

Det blir onekligen lite underligt att Margot Wallström, vice ordförande i EU-kommissionen, förklarar att hon tycker att hennes egen ordförande, José Manuel Barosso, inte borde sitta kvar. Inte utan att man känner att surt sa räven om rönnbären, eftersom hon tycker att den socialdemokratiska gruppen borde ha lanserat en egen kandidat. Kan hon kanske mena sig själv?

Även om hon inte gör det känns det underligt att hon lägger sig i valet av den nya kommissionen.

En riktig Europé

Den tidigare EU-kommissionären och nuvarande brittiske näringsministern, Peter Mandelson, skriver mycket bra på DN debatt. Jag hoppas att den också publiceras i samtliga franska tidningar!

Ella Bohlin till Bryssel?

Är det verkligen säkert att Alf Svensson FÅR åka till EU-parlamentet? Gunnar Axén exellerar i paragrafrytteri på sin blogg. Än är Alf inte vald…

Bra analyser av valet

En sak är säker vad gäller valet till EU-parlamentet: det kommer att analyseras. Rejält.

Socialdemokraterna har sin hemläxa att förklara varför bara 25 procent röstade på dem. Erik Laakso analyserar intressant. Svenskan är mer kritisk. Vad folk än säger tror jag inte det finns många sossar som egentligen är nöjda med resultatet. PromeMorian är nog nära vad de flesta sossar tycker egentligen.

Detsamma gäller Moderaterna. Förvisso gick det inte helt illa, de behöll sina fyra mandat. De borgerliga partierna blev större än de rödgröna. Men visst fanns många Moderater som drömde om fem och till och med sex mandat.

Innan valet hoppades jag på Handelskammarens blogg på ett val utan ja- och nejdebatt. Det var i alla fall skönt att vi fick, vilket också DN konstaterar. Nu har vi blivit en ”normal” medlem i EU, där valen avgörs av vilka politiska frågor som drivs. Jag noterar också att Lars Ohly nu börjar ifrågasätta hur länge (v) kan driva ett utträdeskrav, som blir allt mer perifert.

Även personvalet lär få sin analys när rösterna är färdigräknade. Svenskarna har vant sig vid att kryssa och i val med få valda per parti får kryssen stor betydelse. Det är bra att kryssandet får större betydelse, det flyttar makt från partiorganisationer till väljarna.

Vi får också snart se hur mycket det egentligen var värt för de som la sin röst på Piratpartiet. Knappast något i jämförelse med den mediahype vi ser nu. Tyvärr för piraterna kommer väljarna att kunna analysera mer än ett år av realpolitik innan nästa riksdagsval. Kommer det att finnas några politiska segrar att visa upp? Knappast.

Vi får se vad slutanalysen blir av valet. Helt klart är det många som nu måste gå från opinionsbildning till hårt arbete. Förändring är lätt att prata om, men betydligt svårare att genomföra.

Mer svårstyrt EU

Onekligen skakade gårdagens val om maktstrukturerna i EU-parlamentet. Tydligast för den socialistiska gruppen som backar rejält. Men det kommer också in en rad nya partier, från Sverige Piratpartiet, som måste hitta sina platser i de partigrupper och strukturer som finns för att styra parlamentet. Fortfarande kommer arbetet i parlamentet att handla om att hitta koalitioner och majoriteter.

Moderaternas och Kristdemokraternas grupp EPP och Folkpartiet och Centerns grupp ALDE får fortsatt en mycket stark position i parlamentet. Kanske ännu starkare eftersom det kommer in massa småpartier som kommer att få svårt att få inflytande.

Men i början kommer det att vara svårt att styra parlamentet, inte bara partier är nya, människorna är det också. Vilka vet vi inte riktigt än heller, personkryssen kan nog möblera om en del.

Hur makten utkristalliserar sig ser vi inte än. Det kommer att bli spännande att följa.

Sverige tappar inflytande

EU-valet ser allt mer ut att bli småpartiernas val. Piratpartiet har varit ett ständigt debattämne under valrörelse. Nu kommer också Junilistan, troligen stärkta av att få medial uppmärksamhet i olika slutdebatter. Även Fi får uppmärksamhet genom ett sällsynt inhopp i politiken av ABBA-Benny.

Väljarna kommer att bestämma sig sent i detta val. In i det sista blir utgången oviss.

Detta säger definitivt något om valet till EU-parlamentet. I vanliga fall brukar svenska väljare föredra starka politiska alternativ. I ett riksdagsval skulle de knappast välja att sprida sina röster nästan jämt över upp till 10 partier.

Att EU-parlamentet i princip styrs av tre partigrupper är troligen inte särskilt känt i den svenska väljarkåren. Väljarna tycks anta att alla svenska EU-parlamentariker kan påverka lika mycket. Det är långt ifrån sant. I EU-parlamentet handlar det om att ha ett starkt namn, kontakter och att kunna positionera sig i en större partigrupp. Att döma av de senaste opinionssiffrorna har inte de svenska väljarna i större grad tagit detta i beräkning. Inte heller har det varit uppe särskilt mycket i debatten.

Om Sverige sprider ut sina mandat över flera mindre och oetablerade partier tappar vi inflytande. Ensam kommer man inte långt i EU-parlamentet.

————————————-

Bloggar om valet: Mary, Rosemari, Kent och Peter Andersson.

Vem ska jag skylla på?

På Handelskammarens blogg skriver jag och frågar vem vi kan skylla det låga valdeltagandet i EU-parlamentsvalet på.

Det ska också bli intressant att få reda på hur många såg SVT:s slutdebatt, som jag tyckte var riktigt bra. Den hade både konflikt och fart. Även om den kunde bli lite hetsig emellanåt. Undrar hur den hade blivit med ännu fler partier…

————————————–

Kent skriver mer om själva debatten.