Mossen full av ugglor

Vi var många som anade ugglor i mossen när Global Gaming Factory ville köpa The Pirate Bay. Mycket verkade skumt, det finansiella var skakigt. Nu visar det sig att mossen nog var full av ugglor vilket lett till att GGF begärts i konkurs. Redan tidigare har GGF kastats ut från marknadsplatsen Aktietorget. Om det blir en konkurs eller inte är så klart för tidigt att uttala sig om. Men fortsatt skumt verkar det hela. Att huvudägaren av GGF, Hans Pandeya, har stora skulder till Kronofogden gör heller inte saken bättre.

Vi får också se vad som händer med ägandet av the Pirate Bay i stället. Om det ens finns någon som vågar ge sig på att försöka köpa siten.

Man kan heller inte låta bli att tycka synd om alla småsparare som investerat i GGF och som nu står maktlösa och tittar på vad som händer med värdet på aktierna som inte ens går att handla med.

Spotify: IT-bubblan igen?

Fenomenet Spotify har delvis bidragit till att vända upp-och-ner på hela debatten om fildelning och upphovsrätt. När Spotify lyckades få med de stora skivbolagen på sin idé lyckades de också skapa en arena för att gratis lyssna på musik på nätet. Det fanns förvisso redan, det nya är att i Spotifys fall görs det med upphovsmännens medgivande.

Kanske håller det sista dock på att ändras.

Magnus Uggla har lackat ur rejält på Spotify. Han tycker att han får dåligt betalt. Artisten Petter är skeptisk, men fortfarande positiv. Flera andra tror fortfarande på idén. Spotifys lyssnare älskar tjänsten. Värdet på Spotify sätt redan till miljardbelopp. Men risken är att den värderingen görs på samma sätt som frekvent gjordes under IT-bubblan.

Det var ett avsnitt i Ugglas ovan nämnda bloggpost som fick mig att fundera:

Och det kostar ingenting, i alla fall om man väljer det där reklamfinansierade upplägget. Och om man inte vill ha reklam så kan man för 99 spänn i månaden på samma sätt få tillgång till ALLAS musik. Det är ju fan bra ju, med tanke på att man pröjsar flera hundra i månaden för att få se film på tv och då får man ju inte ens välja vilken film man vill se.
Hm, tänker jag då. Hur kan det här vara möjligt? Återigen, om någonting verkar för bra för att vara sant, så är det alltid det.

Låt oss fundera över de ekonomiska grundvalarna av Spotify. Om man tar det som är lätt att räkna på: de som betalar 99 kronor i månaden för tjänsten. Om vi antar att halva summan finns kvar efter att ha dragit bort moms, kostnader för att dra in pengarna och annat som reklam mm. Om vi sedan ska ha någon form av uppdelning mellan Spotify och upphovsrättsmännen finns det runt en krona om dagen kvar att fördela till de sistnämnda. Av detta ska både skivbolag och upphovsmän ha sin del. Om snittlyssnaren lyssnar på 20 låtar om dagen inser alla att det inte kan blir mer än några ören varje låt spelas.

Låt oss se om reklamalternativet leder till ungefär samma slutsats:  Reklamen i Spotify kommer var sjätte låt. Var är egentligen det kommersiella värdet av att en person lyssnar på en reklam en gång? I Radio kan man så klart inte köpa lyssnare styckevis, så det går inte att jämföra rakt av. Men en normal kontaktkostnad i radio ligger på 10-15 öre. Antag att vi räknar högt i Spotifys fall och sätter det till 18 öre. Dela sedan med sex låtar per reklamsnutt så landar vi på tre öre per låt. Om Spotify i alla fall behöver ett av örena för att täcka sina kostnader kan knappast artisterna räkna med mer än ett öre per låt.

Med tanke på att i princip alla Spotifys kunder finns i gratiskategorin är det nog inte rimligt att räkna med att en artist får mer än ett öre per gång låten spelas.

Likt företagen under IT-yran, eller för den delen vilket företag som helst, kan inte Spotify dela ut eller betala mer pengar än de drar in. I alla fall inte i längden. Det behöver inte leda till slutsatsen (som Magnus Ugglas drar) att artisterna förlorar på att vara med på Spotify. Alternativen är ju troligen sämre. Och Spotify som nättjänst kan nå hela världen. Men däremot ska vi nog ha realistiska förväntningar på vad en gratistjänst verkligen kan dra in i form av pengar.

—————————————

Bloggar i samma ämne: Kjellberg, Kulturbloggen och Ravenna (som jag tycker har fel om Uggla men rätt om Spotify).

Piratpartiet som sophög?

Vi har sett förr hur politiker som av olika skäl inte längre får plats i sitt parti går till missnöjespartier. Såväl Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ som Junilistan har alla värvat personer som mer eller mindre kastats ut från sitt gamla parti. Nu verkar samma sak hända för Piratpartiet, om än i Tyskland.

Frågan är hur smart det är av partiledaren Falkvinge att välkomna detta. Till DN säger han:

- Jag tycker det är jättekul att parlamentariker väljer att flytta över till piratpartiet när deras partier inte lever upp till deras ideal.

Det finns en klar risk för att han för äta upp detta. Att förknippas med dårar är ingen bra egenskap för ett parti som aspirerar på seriösa parlamentsplatser. Ett parti som välkomnar alla att komma till dem, oavsett vilka de är, riskerar att bli en sophög.

Modigt av Pontén

Henrik Pontén från Antipiratbyrån var knappast på hemmaplan när han pratade inför årets Dreamhack. Förvisso via videolänk. Säga vad man vill, men man får ändå beundra att han vågar ta debatten.

Sedan kanske det egentligen inte är så smart att spä motsättningarna i en fråga där motståndarna snarast vinner på mer konflikt. Att ta debatten är bra, men förutsättningarna för att få till en seriös diskussion med publiken på Dreanhack är nog begränsade. En seriös diskussion kräver att båda sidor får prata till punkt.

Bra analyser av valet

En sak är säker vad gäller valet till EU-parlamentet: det kommer att analyseras. Rejält.

Socialdemokraterna har sin hemläxa att förklara varför bara 25 procent röstade på dem. Erik Laakso analyserar intressant. Svenskan är mer kritisk. Vad folk än säger tror jag inte det finns många sossar som egentligen är nöjda med resultatet. PromeMorian är nog nära vad de flesta sossar tycker egentligen.

Detsamma gäller Moderaterna. Förvisso gick det inte helt illa, de behöll sina fyra mandat. De borgerliga partierna blev större än de rödgröna. Men visst fanns många Moderater som drömde om fem och till och med sex mandat.

Innan valet hoppades jag på Handelskammarens blogg på ett val utan ja- och nejdebatt. Det var i alla fall skönt att vi fick, vilket också DN konstaterar. Nu har vi blivit en ”normal” medlem i EU, där valen avgörs av vilka politiska frågor som drivs. Jag noterar också att Lars Ohly nu börjar ifrågasätta hur länge (v) kan driva ett utträdeskrav, som blir allt mer perifert.

Även personvalet lär få sin analys när rösterna är färdigräknade. Svenskarna har vant sig vid att kryssa och i val med få valda per parti får kryssen stor betydelse. Det är bra att kryssandet får större betydelse, det flyttar makt från partiorganisationer till väljarna.

Vi får också snart se hur mycket det egentligen var värt för de som la sin röst på Piratpartiet. Knappast något i jämförelse med den mediahype vi ser nu. Tyvärr för piraterna kommer väljarna att kunna analysera mer än ett år av realpolitik innan nästa riksdagsval. Kommer det att finnas några politiska segrar att visa upp? Knappast.

Vi får se vad slutanalysen blir av valet. Helt klart är det många som nu måste gå från opinionsbildning till hårt arbete. Förändring är lätt att prata om, men betydligt svårare att genomföra.

Sverige tappar inflytande

EU-valet ser allt mer ut att bli småpartiernas val. Piratpartiet har varit ett ständigt debattämne under valrörelse. Nu kommer också Junilistan, troligen stärkta av att få medial uppmärksamhet i olika slutdebatter. Även Fi får uppmärksamhet genom ett sällsynt inhopp i politiken av ABBA-Benny.

Väljarna kommer att bestämma sig sent i detta val. In i det sista blir utgången oviss.

Detta säger definitivt något om valet till EU-parlamentet. I vanliga fall brukar svenska väljare föredra starka politiska alternativ. I ett riksdagsval skulle de knappast välja att sprida sina röster nästan jämt över upp till 10 partier.

Att EU-parlamentet i princip styrs av tre partigrupper är troligen inte särskilt känt i den svenska väljarkåren. Väljarna tycks anta att alla svenska EU-parlamentariker kan påverka lika mycket. Det är långt ifrån sant. I EU-parlamentet handlar det om att ha ett starkt namn, kontakter och att kunna positionera sig i en större partigrupp. Att döma av de senaste opinionssiffrorna har inte de svenska väljarna i större grad tagit detta i beräkning. Inte heller har det varit uppe särskilt mycket i debatten.

Om Sverige sprider ut sina mandat över flera mindre och oetablerade partier tappar vi inflytande. Ensam kommer man inte långt i EU-parlamentet.

————————————-

Bloggar om valet: Mary, Rosemari, Kent och Peter Andersson.

Piratpartiet och Sverigedemokraterna

Piratpartiet får i dag vara med i Svenska Dagbladets finrum och debattera på Brännpunkt. Men i SVT:s finrum, slutdebatten inför EU-parlamentsvalet, släpps de inte in. SVT hänvisar till sina gängse regler, att bara ta med partier som är representerade i gällande politisk församling. Förra gången drabbade detta Junilistan, som ändå fick tre mandat i valet. Precis som Henrik Brors tror jag att detta lika gärna kan gynna piraterna. De får sympatier och pressutrymme på det. Ska man lyssna på dem som brukar ha rätt, spelbolagen, tycks de komma in ändå.

Men det går inte att utesluta att SVT också har ett motiv till. Om de släpper in Piratpartiet till denna debatt kommer de att få ett helvete att neka Sverigedemokraterna från att vara med i slutdebatterna inför riksdagsvalet.  Dessutom får de en omöjlig diskussion om gränsdragning på halsen. När ska man egentligen få vara med, när man nått fyra procent i en, två eller sju mätningar? Plötsligt kommer många fler att känna sig kallade.

Hade jag bestämt på SVT hade jag gjort likadant, satt gränsen vid representerade partier. Hade jag varit Piratpartiet hade jag gjort som de gör nu, spelat på konspirations- och tycka-synd-om-kortet. Både SVT och Piratpartiet vinner ganska mycket på att det blir som det blir nu…

Missnöjesväljare sökes

Det brukar tyvärr sällan finnas någon ände på vilka problem som föreslås lösas med höjda skatter. Nu vill Junilistan införa en skatt på bredband för att kunna ersätta dem som drabbas av olaglig fildelning. Förslaget är inte nytt, det har diskuterats förut och förkastats av de flesta.

Det är inte utan att man kan misstänka att Junilistan gör detta för att skapa en konflikt med Piratpartiet. Båda partierna slåss ju om missnöjesväljare och måste mobilisera. Men frågan är om inte Junilistan gör ett staregiskt misstag. Detta är rimligen bortaplan för dem. Dessutom är det nog ganska få som tror på att en skatt, i ett enskilt land, kan lösa en global problematik.

Såpa i en bananrepublik?

Människa utan bakgrund sökes. Uppdrag: att vara domare i rättegången mot the Pirate Bay.

Nästan så låter debatten inför den rättegång, som är mycket mer av en såpopera än en rättegång. Plötsligt kan vad som helst bli jäv, eftersom jäv inte längre tycks avgöras på juridiska grunder, utan av storleken på tidningarnas rubriker, mängden konspirationsteorier i bloggosfären eller den allmänna opinionen. Så kan juridik fungera i en bananrepublik. Men förhoppningsvis inte i Sverige. Sverige är internationellt känt för sitt oberoende domstolsväsende.

De som nu angriper trovärdigheten i målet mot the Pirate Bay bör hålla sig försiktiga. Om domaren är jävig eller inte låter jag vara osagt. Men låt oss utgå från att den juridiska aspekten hanteras i god rättslig ordning. Men att för den skull försöka chikanera hela det svenska rättsväsendet som en korrupt konspiration är att gå väldigt långt. Känslor kan vara upprörda i sakfrågor, men det betyder inte att rättsstaten har havererat. Vi vill inte att domstolarnas oberoende ska urholkas.

Trots allt är det domstolarnas sak att pröva fall utifrån rådande lagstiftning. Om det inte går som man vill i ett rättsfall bör det vara lagen man ger sig på, inte den som juridiskt tolkar den. Vi lär inte få bättre domstolar eller fler smarta människor som söker till jurisklinjen om vi kallar dem alla för korrupta idioter.

Klart att det inte är klart

Det blir ju alltid lite rörigt i debatter med sju personer. Det underlättas av att många frågor kan kategoriseras i två block. Men å andra sidan blir det ett väldigt fokus på när partierna inom blocken inte är ense.

Svenskan kör efter gårdagens debatt med rubriken: Eurofrågan splittrar Alliansen. Detta trots att eurofrågan egentligen splittrar båda blocken. Dessutom än mer vänsterblocket, där Ohly säger nej till både EU-medlemskap och euro. Mp säger ja till EU och nej till euron, medan (s) och Sahlin säger ja till båda. Kan det bli mer splittrat?

Detta visar att kraven på enighet ställs hårdare på Alliansen, vilket i sig är rimligt eftersom de är en regering. Men det är också orimligt eftersom vänstersidan säger sig vilja bilda en regering.

EU-frågorna kom annars bort i debatten. Det verkar vara en kupp från SVT. Mest handlade det om inrikesfrågor och regering mot opposition. Förvisso säkert det folk mest bryr sig om, men det är ändå val till EU-parlamentet om mindre än en månad. Lite mer borde SVT har styrt mot EU-debatt. DN tycker att debatten var bra, jag är mer ambivalent.

Debatten gav i alla fall en del indikationer om vad som måste ske inför valet. Det är tydligt att Sahlin måste samla oppositionen mer, om de ska ha en chans mot Alliansen. Alliansens strategi är också tydlig. De kommer att fokusera på att de sköter statsfinanserna och hanterar den ekonomiska krisen. De kommer att satsa på ”välfärdens kärna” och de kommer att visa upp att de kan vara eniga.

Men än så länge kan mycket hända. Direkt efter EU-parlamentsvalet börjar valrörelsen inför 2010. Det enda som stod riktigt klart i gårdagens debatt är att det inte alls är klart vad som kommer att hända fram till valdagen.