En svart dag för idrotten

Idrott ska inte blandas upp med politik. Världen har allt för dålig erfarenhet av att göra politik av OS och idrott. Allt från Hitlers användande av OS i Berlin 1936 till bojkotterna av OS 1980 i Moskva och 1984 i Los Angeles.

Det luktar därför illa när Internationella Friidrottsförbundet kommit överens med Sydafrikas regering om en mörkläggning av fallet Caster Semenya.

Kort går uppgörelsen ut på att

1) Semenya får behålla VM-guldet, oavsett om hon fuskat eller inte.

2) Vi får aldrig veta sanningen.

En svart dag i idrottens historia. Guldmedaljer ska vinnas, utan fusk, på idrottsarenor. Inte i förhandlingar mellan (korrupta?) idrottspampar och regeringar.

———————————–

Tidigare inlägg om Semenya här.

Missa inte detta!

Dags att börja intressera sig för svensk hockey igen! Modo gör ett superkap när de värvar/får det gamla radarparet från Ångermanlands TV-pucks lag för 73:or och poängrekordhavarna från junior-VM; Peter Forsberg och Markus Näslund ska återförenas i klubben.

Dessutom spelar de gratis för klubben.

Visst är de lite till åren, men det är två av de mest framgångsrika svenska hockeyspelare vi haft, som ska turnera runt i Sverige. Det blir härligt för publiken – och för svensk hockey, som kan räkna med hundratusentals fler sålda biljetter. De har kanske inte hela snabbheten kvar, men Forsbergs spelsinne och Näslunds målhunger dör inte i första taget. Och än är de båda mer än fem år yngre än de äldsta spelarna i NHL.

Markus Näslund har aldrig riktigt lyckats i landslaget där Peter Forsberg har varit hjälte flera gånger. Men Näslund är ändå den svensk som tagit flest poäng i NHL under 2000-talet. Man hittar inte många spelare som slår Näslund där faktiskt, även om det finns några, Näslunds gamla klubbkompis Jaromir Jagr till exempel.

Frågan är bara om det blir så många matcher? Vi får hoppas att Foppas fot håller och att Näslund kommer tillbaka starkt från pensioneringen. Det vore oerhört kul att få se dem samspelta och på topp. Där är vi inte än.

Vi skämmer ut Sverige

När det gäller hockey kan vi svenskar sträcka på oss. Trots enbart 9 miljoner invånare i landet är vi ändå regerande OS-mästare. Vi har producerat superstjärnor som Mats Sundin, Peter Forsberg, Nicklas Lidström, Börje Salming och Henrik Lundqvist. Vi har världens tredje bästa liga efter NHL och KHL. Vi är en av de stora hockeynationerna so, vunnit flera VM-guld.

Som en stor hockeynation har vi fått äran att stå värd för två NHL-matcher i Globen, igår och i dag. Det är naturligtvis hedrande.

Tråkigare då att vi tackar genom att i Globen ha en is som går sönder så allvarligt på olika två ställen att matchen igår fick avbrytas två gånger. Ok om det skulle hända i Italien där is används till drinkar och ishockeyn sköts av inlånade kanadensare med dubbla pass. Men Sverige?

Jag hoppas verkligen att arrangörerna till kvällens match kan fixa fram en is som håller. Annars är det nog förståeligt om NHL inte lägger fler matcher i Sverige. Låt oss hoppas att isklantarna inte skämmer ut Sverige även ikväll.

Hur länge varar Obamahypen?

I USA är den redan över. Obamahypen. Väl inne i de dagspolitiska frågorna är nu Barack Obama som vilken politiker som helst, älskad, gillad, ogillad och hatat. Precis som det ska vara för en politiker.

Men i Europa och Sverige finns fortfarande lite av en hypekänsla över Obama. Egentligen borde det inte bli särskilt stora rubriker av att USA:s president propagerar för att få OS till sitt eget land. Det är hans jobb, alldeles särskilt när hans egen hemstad, Chicago söker spelen. Men Obama är politikens kändis, det är personen som skapar rubrikerna, inte presidenten.

Jag hoppas dock att Obamas närvaro i Köpenhamn i dag inte ska spela någon roll för vem som får OS. Trots allt måste det väl handla om vem som är bäst på att arrangera spelen, inte vilket land som har flashigast president?

——————————-

För övrigt kan man notera att någon i Vita Huset lär få sparken efter den här tabben.

Karriären är över…

Peter Forsberg måste ha någon form av inofficiellt världsrekord i att få rubriken ”Karriären är över” skrivit om sig i krönikor, artiklar och inlägg. Skadeproblemen har onekligen satt sin prägel på Peter Forsbergs annars lysande karriär.

Orden ”come back” har också använt flitigt och nu ser ytterligare en ut att vara på gång. Troligen testar han lite i Elitserien för att se om det ens är någon idé att vara med på ytterligare en NHL-säsong.

Forsberg kostar till och med på sig att skämta om det hela till Sportbladet:

Har jag gjort en sex-sju comebacker tidigare kan jag väl göra en till…

Peter Forsberg är utan tvekan en av våra största hockeyspelare genom tiderna. Han var den första svensken att bli årets rookie i NHL (1995) och han är en av få legendarer i världen som vunnit både skytteligan (Art Ross Trophy) och blivit utsedd till den mest värdefulle spelaren under grundserien (Hart Trophy) under samma år (2003). Han har dessutom vunnit Stanley Cup två gånger (1996 och 2001). Det är meriter som skulle kunna göra honom värdig till och med hockeyns hall of fame. Även om det inte är givet.

Men frågan är om hans kropp verkligen håller för mer hockeyspel. Själv tycks han tro det, även om det har varit fel förut. Själv är jag skeptisk, även om jag hoppas att ha fel. Kul i alla fall för Sveriges hockeypublik om vi kan få njuta av hans spel. Som passningsläggare är Forsberg i världsklass, även utan att kunna åka skridskor ordentligt. Och som publikdragare lär han vara Elitseriens överlägset bästa spelare.

Misstankarna stärks

Caster Semenya, Sydafrikanskan som VM-guld på 800 meter ifrågasattes direkt efter loppet: var hon verkligen kvinna? En fruktansvärd anklagelse om fusk och trovärdighet, särskilt om den inte är sann. Internationella friidrottsförbundet har också erkänt att hela ”affären” kunde och borde ha  skötts snyggare.

Men nu meddelar en talesperson att Semenya inte kommer att springa mer i karriären.  Det agerandet leder så klart till att misstankarna om att anklagelsen är sann stärks. Varför skulle de annars känna sig tvingade att lämna ett sådant besked nu? Linjen från Sydafrika har ju än så länge varit mycket offensiv. Om hon visar sig vara man är dagens utspel smart krishantering. Men om hon inte visar sig vara det är det ju bara konstigt, blir hon rentvådd kan ju detta läggas till handlingarna och hon kan fortsätta. Hela affären och hanteringen känns mycket märklig.

Internationella friidrottsförbundet förväntas besluta om frågan den 20 november.

Politik sabbar idrotten

I ett världsmästerskap ska de bästa vara med och tävla. Annars är det inte riktigt någon vinst att kalla sig världsmästare, om det inte innebär bäst i världen.

Jamaica verkar sätta politik före idrott när de vill hindra idrottare från VM, tex Asafa Powell. En sak om det vore för att han inte var i form, eller presterade dåligt. Men nu liknar den mer politik och fulspel. Någons stolhet har fått sig en törn och den personen tar sig rätten att sabba VM i friidrott för hela världen.

Förhoppningsvis är det sista ordet inte sagt. Jamaica hinner ändra sig.

Men ändå: det borde finnas en möjlighet för arrangörerna av ett VM att gå runt nationella förbund. I en del sporter används s.k. wild cards för att få med personer publiken verkligen vill se. Det är dags för internationella friidrottsförbundet att titta på samma sak, så att de inte hamnar i händerna på nyckfulla eller korrupta nationella förbund. VM är trots allt en folkfest, som det ska vara svårt att sabba.

———————————-

Uppdatering: Powell får tävla trots allt. Tur är väl det, Jamaica inser nog att de skämt ut sig för världen. Men idén om wild cards står sig ändå. Det är inte första gången (säkert heller inte sista) det finns en konflikt mellan enskilda idrottare och nationella förbund.

Stockholmsstart=Pittsburghseger?

Uppladdningen, med premiärmatch i Stockholm och Globen, tycks ha funkat bra för Pittsburgh Penguins. Även om första delen av säsongen var knackig har laget bara blivit bättre och bättre. I slutspelet har de varit riktigt bra och att vinna conferencefinalen med 4-0 i matcher är riktigt starkt.

Troligen väntar nu en repris av förra årets drömfinal mot Detroit, även om Chicago fortfarande definitivt har chansen att slå tillbaka i den andra matchserien.

Kommer det i så fall att gå som förra året? Detroit har en ganska intakt uppställning från förra året, ironiskt nog förstärkt med en av Pittsburgh bästa spelare i förra årets slutspel, Marian Hossa. Men förra året var det uppenbart att Pittsburgh led av ett ungt lag med liten rutin från slutspel. Efter förra årets final gäller inte det längre, dessutom har pingvinerna förstärkt truppen med en NHL-veteranen Bill Guerin och några andra spelare. Målvakten Fleury har också varit riktigt bra i detta års slutspel och såväl poängligan som målligan i slutspelet toppas av Penguins superstjärna och lagkapten Sidney Crosby. Tvåa ligger Evgeni Malkin, också Penguins.

Pittsburghs anfall är än vassare än förra året. Frågan är bara om det tränger igenom Detroits försvar och lagspel. Det är nog vad som avgöra serien. Det blir ett målfarligt Pittsburgh mot lagmaskinen Detroit. Och ligans bästa anfallare (Crosby) mot ligans bästa back (Lidström). Låt oss hoppas på en repris av förra årets final.

Go Pens go!

Det har varit en riktigt tuff serie i sju matcher mellan Pittsburgh och Washington. Men nu står till slut Pittsburgh som segrare efter att ha tagit hem rundans enda klara matchseger. De andra matcherna har varit oerhört jämna och spännande.

Pingvinerna hade tappat en av sina viktigaste spelare, backen Sergej Gonchar, i match 5 och 6. Men till den avgörande matchen var Gonchar, som en oerhört viktig komponent i Pittsburghs PP-spel, tillbaka. Det kan ha avgjort. Bilder från nattens match finns här och här.

Man kan så klart säga det om alla de fyra lag som är kvar och slåss om vinsten, men Pittsburgh har materialet för att gå hela vägen. Kanske får vi se en repris på förra årets final mot Detroit.

Go Pens go!

Valdeltagande, dokusåpa och fondsocialism

Dagens tips att läsa i morgontidningarna:

Per Gudmundssons analys av EU-valet i SvD. Gudmundsson missar att ta med faktorn av att opinionssiffrorna också påverkas av varje partis väljares egen röstbenägenhet. Vi vet att valdeltagandet bland Alliansens väljare är högre, även om det brukar anses ofint att uttrycka det så klart. Gudmundsson är iof inne på spåret när har skriver:

Inte ens mer förhärdade socialdemokrater har någon större anledning att masa sig i väg till vallokalen i år. De som är entusiastiska inför det europeiska samarbetet skräms bort av att valsedeln toppas av Marita Ulvskog. De som är fientliga till EU har ännu mindre vilja att rösta. Inte ens den som enbart önskar Ulvskog ur landet skulle få valuta för röstsedeln – hon är ju garanterad en plats ändå.

DN fortsätter att rapportera om den viktiga rättegång som tyvärr nu mer blivit en såpa. Trist för oss som hoppas på ett samhälle med en fungerande upphovsrätt.

Dagens lästips för den som vill ha ett försvar av privat äganderätt och argument mot fondsocialism finns på Brännpunkt.

————————————————————-

Kul för övrigt att ryssarna vann VM-guldet. Nu blir Kanada grymt revanschsugna i OS i Vancouver.