Din nota för (s): 4680 kr

Jag har i en tidigare bloggpost räknat ut hur mycket de rödgröna partierna planerar att höja skatten på riksnivå: 3407 kronor per person och år.

För oss som bor i Stockholms kommun dök i dag en ytterligare potentiell nota upp, på 1 273 kronor per person och år. De rödgröna har presenterat sin budget. Från de cirka 818 tusen Stockholmarna vill de rödgröna lägga beslag på ytterligare 1 041 700 000 kronor. En miljard hit eller dit kan det kanske kännas som, lite abstrakt. Men summerar man det rödgröna skattehöjarlöftet på riksplan och i kommunen blir slutnotan konkret: 4 680 kronor per Stockholmare. Har du de pengarna skramlande någonstans?

Visst kommer detta att slå olika, en person med ett jobb bör förbereda sig på dubbla notan och en vanlig tvåbarnsfamilj bör i alla fall reservera runt 20 000 kronor för att råd med ett skifte av majoritet i såväl Stockholm som landet.

Vill man kan man så klart räkna ut notan för hela mandatperioden de rödgröna aspirerar på att sitta: cirka 20 000 kronor per person eller runt 80 000 kronor för nämnda barnfamilj.

Skattehöjningar i Landstinget är ännu inte inräknade.

Alla vill vi förlora

Stockholms Handelskammare presenterade i dag en rapport om det omdiskuterade kommunala skatteutjämningssystemet. Den korta slutsatsen är att systemet i princip tar pengar från Stockholm och ger till övriga landet. 14 miljarder kronor per år eller strax över 7 000 kronor per invånare i Stockholms län.

Men det är egentligen inte det allvarliga i kritiken som framförs.

Problemet med systemet är att det inte är ett utjämningssystem, utan ett utraderingssystem.

Jag tror att Stockholmarna skulle kunna acceptera att om en ny miljon skapas i tillväxt kan vi skicka några hundra tusen, kanske till och med en halv miljon, till övriga landet. Men så funkar inte systemet. I princip alla nya pengar en enskild kommun tjänar stoppas in i systemet och kommer ut i andra änden till alla.

Handelskammaren beskriver det i rapporten:

Utjämningen är så långtgående att systemet motverkar tillväxt. Det  inbjuder kommuner att förlita sig på utjämningssystemet i stället för att  vidta åtgärder för att stärka sitt eget skattekraftsunderlag eller för att öka  produktiviteten och effektiviteten i den kommunala verksamheten.

Det gör att alla kan leva på alla andra och slipper ta eget ansvar.

Att satsa på tillväxt, till exempel i form av investeringar i infrastruktur, kostar pengar för kommunerna. Hur ska vi vänta oss att de gör det om de inte får del av tillväxten som skapas?

Det är lika dumt som att beskatta löneökningar med 100 procent. Ingen skulle vilja öka sin lön då. Men så ser det ut för landets kommuner. Rika som fattiga.

Fattiga kommuner har heller inget incitament att öka sina intäkter. Ökade intäkter leder till minskade bidrag.

Problemet med att ändra det kommunala skatteutjämningssystemet är att det, hur man än ändrar, kommer att finnas vinnare men också förlorare som skriker i högan sky. Därför har politikerna hittills valt ett system som alla förlorar på. Då finns det i alla fall inga vinnare att vara avundssjuk på.

———————————

Bloggat om rapporten: Malin Löfsjögård, HD, Edvin Alam och Arkelsten.

Inte lätt för Sahlin

Två nyheter på varandra, en som drar sossarna till vänster och en till höger.

Vänster: SvD rapporterar att Lars Ohly nu ställer upp på en rödgrön valplattform. Vi har dock inte sett något innehåll ännu och det troliga är så klart att sossarna måste gå till vänster för att få med Ohly och (v). De redan höjda skatterna i (s)-budgeten blir nog ännu högre.

Höger: Å andra sidan drar sossarna i Stockholms län till höger. DN rapporterar att (s) satsar på högersossarna Ilija Batljan och Helene Hellmark Knutsson i Landstinget. Troligen ett smart sätt att närma sig de liberala storstadsväljarna.

Inte lätt för Sahlin dock, att både gå till vänster och höger samtidigt. Mycket återstår innan vi får se var (s) till slut landar politiskt. Blir det Ohly eller Batljan/Hellmark Knutsson som avgör riktningen?

Myt att myndigheter gynnar Stockholm

En seglivad myt – och ett argument som ofta kastas i ansiktet på Stockholmare – är att offentliga myndigheter skulle hålla uppe Stockholms ekonomi. Att skillnaden mellan resten av landet och Stockholm skulle kunna förklaras med att Riksdagen, Regeringen och en rad statliga myndigheter ligger i regionen.

På Handelskammaren samlades i dag ett antal bloggare för att diskutera viktiga framtidsfrågor för Stockholm. På plats fanns förutom de inbjudna talarna Ulf Adelsohn och Annika Billström bland andra: Farmor Gun, Minamoderatakarameller, Attlia Tecknare och Oscar Swartz. Övningen inleddes av Handelskammarens ekonomiske analytiker, Johan Treschow, som bland annat visade intressanta siffror på att det offentliga inslaget i Stockholms ekonomi är lägre än i riket i stort.

	Varuproduktion	Tjänsteproduktion	Offentlig sektor
Stockholm	17	54	29
Västsverige	26	42	32
Riket	24	42	33

Som synes i tabellen har Stockholm en lägre andel sysselsatta i offentlig sektor än riket i sin helhet. Västsverige, som brukar vara bra på att framställa sig själva som missgynnade, har i princip samma andel som rikssnittet i offentlig sektor.

Det som skiljer ut Stockholm är den höga andelen tjänsteproduktion och den låga andelen varuproduktion.

Att Stockholmsregionens ekonomi skulle hållas under armarna av offentliga myndigheter är således en myt. Det som gör att Stockholms ekonomi drar landets ekonomi, är att det är den region som mest lämnat industrisamhället och gått in i kunskapssamhället.

Vi skämmer ut Sverige

När det gäller hockey kan vi svenskar sträcka på oss. Trots enbart 9 miljoner invånare i landet är vi ändå regerande OS-mästare. Vi har producerat superstjärnor som Mats Sundin, Peter Forsberg, Nicklas Lidström, Börje Salming och Henrik Lundqvist. Vi har världens tredje bästa liga efter NHL och KHL. Vi är en av de stora hockeynationerna so, vunnit flera VM-guld.

Som en stor hockeynation har vi fått äran att stå värd för två NHL-matcher i Globen, igår och i dag. Det är naturligtvis hedrande.

Tråkigare då att vi tackar genom att i Globen ha en is som går sönder så allvarligt på olika två ställen att matchen igår fick avbrytas två gånger. Ok om det skulle hända i Italien där is används till drinkar och ishockeyn sköts av inlånade kanadensare med dubbla pass. Men Sverige?

Jag hoppas verkligen att arrangörerna till kvällens match kan fixa fram en is som håller. Annars är det nog förståeligt om NHL inte lägger fler matcher i Sverige. Låt oss hoppas att isklantarna inte skämmer ut Sverige även ikväll.

Polisen läcker som ett såll

Förra veckans helikopterrån utanför Stockholm har alla ingredienser media behöver för att göra det hela till en orgie i reportage. Helikoptern i sig gör det exceptionellt och det verkar av allt att döma röra sig om internationell organiserad brottslighet och stora pengar. Dessutom håller sig som vanligt Leif Silbersky framme. Det är att förvänta sig att media skriver mycket om det, men jag kan tycka att de senaste dagarnas skriverier nästan gått till överdrift.

Polisen verkar dessutom läcka uppgifter som ett såll, vilket fått Sveriges justitieminister att ryta till under pågående utredning. Till TV4 säger hon (enligt SvD):

Jag hoppas att ingen av dem har tid att skvallra i största allmänhet utan att de håller käften och gör sitt jobb.

Det är högst ovanligt att en minister både kommenterar en pågående utredning eller använder ett sådant språk. Men jag tycker att Beatrice Ask gör rätt. Visst finns det en grundlagsskyddad rättighet för poliser att tala med media, men det finns definitivt ingen skyldighet att göra det. Dessutom är det skönt att höra politiker uttrycka sig i klartext!

Bilar är inte miljöfarliga

För oss teknikoptimister känns det befriande när företrädare för Stockholmscentern i dag skriver på SvD Brännpunkt att:

En biltrafik utan klimateffekter är fullt möjlig och alliansregeringen är fast besluten att nå dit senast 2030.

Politik ska handla om att peka ut riktningen men också om att ställa krav. Det är inte bilarna som är miljöproblemet, utan bilarnas utsläpp. En bil som inte påverkar miljön är inte ett ett miljöproblem.

Det går inte att stirra sig blind på hur det ser ut i dag. Det som löser morgondagens miljöproblem är inte dagens tekniska lösningar, utan morgondagens.

Snabbtåg eller stickspår?

Det är bra att diskussionen om höghastighetståg nu kan bygga på mer av fakta och mindre av bara visioner. Statens utredare Gunnar Malm presenterar i dag sin utredning som säger att staten bör satsa på höghastighetståg Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Alla är säkert för det, men problemet är prislappen, 150 miljarder kronor.

Poängerna med de nya spåren är många. De utvidgar flera arbetsmarknadsregioner, de ger ett effektivare resande, de ger flyget konkurrens och de öppnar för mer godstransport på de ”gamla” spåren. Ett av problemen med dagens järnvägsnät är att kapaciteten på långa sträckor är slut. Det får inte plats fler tåg som det ser ut i dag.

Men att finansiera detta kommer att bli svårt. 150 miljarder kronor är vad staten satsar på nyinvestering i infrastruktur under ungefär ett decennium. Att knöka in denna satsning i ordinarie ramar är därför i princip omöjligt. En del av finansieringen kan staten få indirekt genom ökad godstrafik på nuvarande spår, men det räcker inte långt. Inte heller kommer biljettpriser, även om de ökar jämfört med i dag, att räcka särskilt långt. Det kommer att krävas enorma belopp i statlig investering för att bygga detta. Pengar som då ska ställas i konkurrens mot viktiga investeringar i tex Göteborgs och Stockholms regionala infrastruktur.

Så den stora frågan kommer nu att bli: varifrån ska pengarna komma? Tills den frågan är besvarad är (tyvärr) de flesta andra synpunkter perifera.

Höger mot vänster i (S)tockholm

Om sossarna ska ha någon chans att bli starka i Stockholms län måste de nog låta som de gör på dagens DN debatt. Stockholm har inte samma debattklimat som bruksorterna där (s) traditionellt är starka. Alltså kan heller inte retoriken stamma därifrån.

Särskilt sossar i kommuner i Stockholms län, Stockholms stad borträknat, har länge fattat det och försökt driva en linje som tex är positiv till friskolor och valfrihet. Men de stoppas av partiet på riksplan och ofta också i Stockholms stad, som tex Carin Jämtins utfall mot vinst i friskolor. Troligen har Kent Persson rätt när han förutspår att sossarna måste förlora valet också 2010 för att bejaka den utveckling som förespråkas i dagens artikel. Hur de dessutom skulle kunna få med vänsterpartiet på politiken framgår inte av artikeln, men det är så klart också en begränsande faktor.

Det ska bli intressant att följa den fortsatta debatten inom (s) efter detta utspel.

Bättre PR-utbildningar behövs

I veckans Resumé har jag en debattartikel om att utbildningarna inom PR måste bli bättre.

Jag hoppas att den startar lite debatt bland dem som utbildar folk inom PR, mitt syfte är egentligen inte att gnälla utan att peka på att här finns en stor arbetsmarknad som inte riktigt möts upp av adekvata utbildningar. I stället är det branschen som i hög grad får utbilda själva, ett arbete som självklart tar tid och kraft från huvuduppdraget, att rådgiva inom kommunikation.