Varför föreslå politiska förändringar över huvud taget?

Medias logik för att beskriva politiska förslag har två grundläggande utgångspunkter:

1: Det finns alltid vinnare och förlorare.
2: Alla utgångspunkter sker från ett statiskt perspektiv, dvs långsiktiga vinster med förslaget är ointressanta, allt ska kunna förenklas till enkla tabeller som gäller för dagen efter.

Punkt ett är särskilt intressant. Media brukar generellt ägna 80-90% åt dem som förlorar. Journalister känner ofta att deras skyldighet att ställa sig på de utsattas sida är viktigare än sakligt beskrivande.

Detta är en utmaning för den som vill fatta långsiktigt vettiga beslut inom politiken. Dels att det långsiktiga får väldigt liten plats och dels att nackdelen med beslutet alltid får större uppmärksamhet. Några viktiga undantag för detta finns dock.

När en en förändring drabbar ett stort kollektiv negativt är det svårt att hitta de ”utsatt”. Därför är det lätt för svenska politiker att höja skatter. Ett annat undantag är när de negativa effekterna drabbar en grupp som gärna får drabbas. ”Gärna” i detta fall definieras utifrån en 50-50-mix av jantelagen och den allmänna vänsteruppfattning som finns i den svenska journalistkåren. Ju mer dessa två faktorer ökar, desto mindre brukar också kravet på journalistisk objektivitet vara.

Ett typiskt och mycket förutsebart exempel på denna logik är denna artikel i Aftonbladet som beskriver hur mycket Carl-Henric Svanberg vinner på avskaffandet av förmögenhetsskatten. Det är egentligen en ganska ointressant artikel, dels för att den knappast berör någon annan än en person som i alla fall är miljardär. Om han skulle ta sina 12 miljoner kronor och investera dem i ett småföretag som i sin tur ger fem personer jobb skulle ingen skriva om det.

Den logiska slutsatsen för en politiker av detta är att det bästa är att inte göra någonting. Det finns alltid någon arbetslös stackars tolvbarnsmamma som drabbas av varje förändring. Det går alltid att hitta någon fet direktör som vinner på detta.

Lyckligtvis är politiker smartare än så. Den borgerliga regeringen visste på förhand att media skulle agera enligt ovan när de föreslår ett avskaffande av förmögenhetsskatten. Nu återstår hur väljarna reagerar. 72% av SvD:s läsare tycker detta är bra. 54% av Aftonbladets läsare tycker det är kasst. Möjligen är de färgade av Aftonbladets uppenbart negativa rapportering och att SvD har en bild på fyra glada partiledare. Jag undrar hur de hade svarat på frågan: Tror du Sverige vinner eller förlorar på att ha en förmögenhetsskatt när övriga välden i princip inte har det. Det är svårt att tycka om investerat kapital med hata dem som investerar, det hänger inte ihop.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: