Svenska rättsväsendet har mycket att lära av New York

Polisen i New York, NYPD, är internationellt kända för sin så kallade nolltolerens. Den brukar användas som förklaring till framgångarna med att minska brottsligheten. Följande siffror är från Olle Wästberg, tidigare generalkonsul i New York:

New York har nu den lägsta brottsligheten i absoluta tal på 40 år! Detta trots att staden vuxit med ca 4 miljoner invånare.

Minskningen av brottsligheten är en social reform av mycket stora mått. I jämförelse med för 15 år sedan blir varje år 1800 människor färre dödade, 1600 färre kvinnor blir våldtagna, 75.000 människor färre blir rånade och närmare 100.000 färre innehavare av hem och butiker slipper se sin egendom förstörd vid inbrott. 

Men nolltolerensen är bara en del av förklaringen. Den andra är lokala polischefer som tar ansvar för sin verksamhet.

I Sverige är det nästan en främmande tanke, att det kan vara en statlig tjänsteman som tar på sig ett ansvar. Vi vill alltid hitta en politiker att skylla på. Visst, systemfel och bristande resurser är ofta resultatet av politiska beslut. Men det lokala ledarskapet, det dagliga ansvaret, kan aldrig falla tilbaka på politiker som inte är inne i verksamheten. När såg vi en offentlig chef senast avgå för att hans/hennes verksamhet inte funkar? Tradition i Sverige är snarare att sparka folk snett uppåt.

Det vore uppfriskande för den omfattande svenska offentliga sektorn att lära lite av New York i detta avseende. Att det ger resultat är uppenbart. Men det skulle kräva ett omfattande nytänk i ett lan som gärna ser delat ansvar – dvs ingen tar ansvar. I landet lagom är det ju lite fult att peka ut någon som inte gör sitt jobb. Dåligt ledarskap kostar pengar. Mycket pengar. Vi betalar.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: