Nollvisionen. Ingen ska dö i trafiken. Ingen tror egentligen på det eftersom alla vet att även om man sänker hastighetsgränsen till 10 km/h på motorvägarna kommer folk att dö i trafiken. Det är rätt att satsa på trafiksäkerhet – men kan inte bilisterna få vänta sig något i utbyte mot alla enkelriktningar, hastighetssänkningar, högre skatter, plåtpoliser (fartkameror) osv?
Nu kommer ännu fler kontrollåtgärder. Mobila fartkameror. Rätt att sätta upp runt vägbyggen och skolor, men troligen kommer polisen snabbt att räkna ut att de kan tjäna bra med pengar på andra ställen också.
Och det är klart att det kanske går att hunsa alla till att hålla farten, men olyckor kommer att ske ändå. Vad ska man göra då, sänka hastighetsgränserna ännu mer? Är inte allt ihop ett tecken på att vägreglerna håller på att tappa sitt folkliga stöd – grunden för en demokrati?
Jag tror de flesta tycker man ska hålla sig till reglerna. Men Sverige är ett av de länder i västvärlden som satsat lägst andel av BNP på infrastruktur. Trots att vi är ett glesbefolkat land. Sedan hastigheten på motorvägarna sänktes från 130 till 110 har bilarnas säkerhet gått i motsatt riktning. Airbags, Euro NCAP-tester, sidobarriärer, smartare säkerhetsbälten, ABS-bromsar, bättre och ett tredje bromsljus, bättre däck, någon bilkunnig kan säkert göra denna lista många gånger längre. Men vägarna blir inte mycket bättre på många håll. Men på vissa håll blir de det. Mitträcken och motorvägar räddar liv.
Varför ska enormt mycket bättre bilar inte få köra lika fort som man fick köra med gamla rem-johan eller frihjulssaabar? Någon gång kanske bilisterna ska få något tillbaka – börja på motorvägarna. Vi behöver en trafikpolitik med folkligt stöd – inte bara mer av kontrollsamhälle.
Krohniskt 