Finns det en poäng med biståndet?

Det är verkligen på tiden att regeringen gör något åt biståndet. Därför är dagens utspel välkommet men det tar egentligen inte tag i det största problemet. Det är rätt att koncentrera biståndet så att svenska skattepengar gör större nytta i färre länder. Det är också rätt att skärpa upp skrivningarna om vad biståndet har för syfte. Om det dessutom kombineras med hårdare motkrav så är det bra. Det är också rätt att sluta stödja diktaturer som Zimbabwe där pengarna i alla fall går till diktatorns lyx.

Men. Det stora problemet med biståndet vågar sig regeringen inte på. Enprocentsmålet låter vackert, men egentligen är det ju vansinne. Hur kan man sätta som högsta politiska mål vad något ska kosta, att det är ett självändamål att göra av med en viss summa pengar. Ingen annan offentlig utgift fungerar så, utan tar först och främst sin utgångspunkt i vad pengarna ska uppnå.

Så länge enprocentsmålet står i fokus ägnas massa kraft åt attargumentera om det, kraft som i stället borde ägnas åt att förbättra resultatet av biståndet. Jag har svårt att tro att en politik som motiveras utifrån antiintellektuell målstyrning någonsin kan bli riktigt bra.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: