Hyra ut till hemlösa?

 Ersta Diakonisällskap som har hyrt ut en lägenhet till socialborgarrådet Ulf Kristersson ska egentligen hyra ut lägenheter till hemlösa. Går det? Om de får en lägenhet är de ju inte längre hemlösa.

Annonser

4 Responses to Hyra ut till hemlösa?

  1. Rolf Nilsson skriver:

    Om hemlösa inte fanns, vad skulle vi då hitta på för att få söka alla bidrag de inbringar till redan etablerade människor? Vilka skulle då vår självgodhet lyftas fram av? Vilka skulle vi tycka synd om?

  2. Rolf Nilsson skriver:

    Konsten att göra hemlöshet till ett stort problem!

    I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade ”uppfostringsboenden” för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av dessa ”uppfostringsboenden” som finns att tillgå, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser, där en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Förutom den människosyn som råder är detta även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att med alla medel stödja och hjälpa människorna att behålla hemmet. De höga priserna försvaras med att de ska sätta press på kommunerna för att snabbt hjälpa folk vidare till nästa steg. Men vad händer när det ser ut som idag, då det inte finns något vidare att föra människorna till när det översta steget är nått? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser. När ska våra hemlösa medborgare få sitt trygga hem att bygga upp ett drägligt liv i?
    Sverige är fantastiskt!

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

  3. Andreas skriver:

    Alltid farligt att skämta om allvarliga saker, även om jag tycker man ska kunna skämta om det mesta. Men ok, vi utgår från mitt skämtsamma inlägg och förvandlar detta till en seriös diskussion.

    Jag tror egentligen inte hemlöshet och bostadsbrist har ett så starkt samband. Problemet med dem vi kallar hemlösa är snarare att de inte uppyller kraven för att få ett boende. De skulle heller inte göra det om det fanns tusen tomma lägenheter i Stockholm. Som du själv påpekar är det många av de hemlösa som har missbruksproblem och/eller psykiska sjukdomar. Risken är att de antingen ändå skulle sägas upp från sina boenden eller att de till slut alla skulle bo i ett område där inga andra ville bo, jmf Kristiania i Köpenhamn eller kåkstäder i fattiga länder. Inte säkert att det skulle vara bättre.

    Så problemet är inte bostäder – utan att dessa människor måste bli friska från såväl missbruk som psykiska problem. På det problemet finns ingen enkel lösning, fanns det en sådan skulle problemet inte finnas. Där får vi sätta vårt hopp till duktiga politiker, myndigheterna, frivilligorganisationer och andra som vill hjälpa till.

  4. Rolf Nilsson skriver:

    Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Frågan känns angelägen av den anledningen att dessa organisationer uteslutande uppehåller sig vid de olika diagnoser och symtom individen uppvisar. Att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor. Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov? Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till? Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: ”Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja” På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens. Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum en hemlös missbrukas så systematiskt av de som säger sig vilja hjälpa. Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor. Något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår. Det finns idag ca 900 organisationer i Sverige med inriktning på hemlöshet, dessa sammanslutningar avlönar ca 30 000 människor, lägg därtill alla volontärer de sysselsätter som hjälp åt våra ca 18 000 hemlösa. Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta redan etablerade människor.

    Vänliga hälsningar

    Rolf Nilsson
    Ordförande, Föreningen Stockholms hemlösa
    Tel: 0736-76 42 86 el 08-600 12 99
    E-mail: info@stockholmshemlosa.se
    Web: http://www.stockholmshemlosa.se

%d bloggare gillar detta: