Symbolfrågors värde ska inte underskattas

För de flesta vanliga väljare står nog inte den fråga som håller på att skapa den djupaste sprickan hittills i Alliansregeringen särskilt högt i prioritet. Frågan är hur många väljare som egentligen kan reda ut skillnaden mellan ”könsneutrala äktenskap” och ”en civilrättslig lösning för samlevnad mellan både hetero- och homosexuella par”. Om nu väljarna ens begriper termerna.

I grunden handlar det om en segdragen konflikt mellan två separata mänskliga rättigheter. Den ena att inte behöva bli diskriminerad (i detta fall pga sexuell läggning). Den andra är religionsfrihet. Lösningen är knappast så enkel som många debattörer nu vill göra gällande. De flesta har nog grubblat rejält innan de nu väljer att uttala sig tvärsäkert. En viss ödmjukhet i frågan, som bland andra statsminister Reinfeldt efterlyst, vore faktiskt på sin plats.

I detta fall ser religionsfriheten ut att få stryka på foten när ”könsneutrala äktenskap” troligen införs. Det motståndarna mot ”könsneutrala äktenskap” vill värna är att det kristna begreppet äktenskap hålls utanför lagstiftningen. Ingen ifrågasätter egentligen rätten för samkönade par att få samma juridiska rättigheter som andra par.

Och någonstans här tycker jag att frågan blir överdriven. Lagstiftning ska ge alla människor samma rättigheter. Men att införa ett vedertaget kristet begrepp i lagstiftningen blir fel. DN skriver bra i frågan på ledarplats. Jag får känslan av många vill förnedra Kristdemokraterna för att de skulle vara intoleranta. Jag tror att priset för att göra det kan bli mycket högt för Alliansregeringen. Och frågan är om verkligen det som uppnås är värt det. Jag noterar en ett klokt inlägg av Daniel Alsén på politikerbloggen.

Men Reinfeldt stod samtidigt till slut utan alternativ. Regeringen hade inte någon reell möjlighet att mörka i frågan i två år. Till slut måste den ges en lösning. Den som nu säger att det är ett svaghetstecken att regeringen passar över frågan till riksdagen förstår inte mycket av politik eller spelteori inom en regering. En stor del av kritiken är naturligtvis en del av det politiska spelet. Självklart öppnar detta för kritik av regeringen. Hyckleri dock att den kommer från tre oppositionspartier som själva inte klarade att lösa frågan på 12 år tillsammans.

Men när en fråga har mycket stark preferens hos ett regeringsparti, men en svag preferens hos de andra måste hänsyn tas till detta faktum. Reinfeldt måste ge Kristdemokraterna bästa tänkbara väg ut ur frågan. Utan att helt förlora ansiktet. Tidningarnas rubriker gör förvisso gällande att Kristdemokraterna blir överkörda. Det i sig är inget ovanligt i politiken, det sker för partierna hela tiden. Det intressanta i detta fall är att det sker i en fråga med så stark preferens för kd.

Jag tycker att Reinfeldt gör rätt som öppnar för en möjlig väg för kd ut ur frågan. Även om det kommer att framställas som en svaghet för Reinfeldt och regeringen tycker jag att det är en styrka. Vad han gör är att ta en del av smällen. Den som annars hade träffat Göran Hägglund och Kristdemokraterna till 100 %. Det kan nog vara smart på sikt.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: