Nordström: både fegt och modigt

Om din chef kom in och erbjöd dig tio gånger så hög lön; hur skulle du reagera?

En variant vore att argumentera mot chefen, säga att du inte är värd så mycket pengar – att ens ingen är värd så hög lön. Att du nog inte kommer att kunna göra av med alla pengarna. Att det vore orättvist att du skulle tjäna så mycket mer än en undersköterska.

En annan variant vore att svara: Tack, gärna, var skriver jag på?

Låt oss hypotetiskt anta att du skriver på. Nästa sekund träffar du en kompis som tycker att du har orättvist hög lön. Vad svarar du?

Ett alternativ vore att säga: du har rätt, jag ska gå tillbaka till chefen genast och förklara at jag vill ta bort 90 procent av min lön.

Eller, mer sannolikt, svarar du: men herregud – vem skulle tacka nej till att tiofaldiga sin lön? Troligen skulle ni snabbt komma fram till att det väl var upp till arbetsgivaren om de ville betala så bra eller inte. Sannolikt kan man sällan förvänta sig att en anställd säger nej till en högre lön.

Därför är det oväntat att Lars G Nordström, VD för Posten, väljer att avstå helt från sin lön. Lite fegt kan man också tycka. Skulden (om det nu finns någon) för den höga lönen borde väl läggas på den som beviljat den? I detta fall Postens styrelse. Det är kanske modigt av (och dyrt för) Nordström att avstå från lönen som han nu gör. Men varför skulle han egentligen? För att media har den makt de har?

Så länge skulden läggs på den som tackar ja till ett bra erbjudande kommer debatten att bli konstig. Det är också en dåligt fungerande lösning att söka om man vill minska höga löner. För att inte tala om att det är intellektiellt ohederligt.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: