Valtaktik, grön politik och högersossar

Inför valet 2006 var en del av de nya moderaternas taktik att nå högersossar som inte tyckte om miljöpartiet. Man visse att det fanns en stor grupp väljare i mitten, som traditionellt röstat på sossarna, att vinna över. Denna grupp gillar inte miljöpartiet, friår, nedlagd kärnkraft, höjd bensinskatt och höjda elpriser som hotar den svenska basindustrin. Alliansen vann över stora delar av denna grupp vilket bidrog till valvinsten 2006.

PJ Anders Linders ledare i dagens SvD på ungefär samma tema är mycket tänkvärd i detta ämne.

Sossarna vet att det är farligt att tappa på denna flank. Men samtidigt är de inlåsta i samarbetet med Miljöpartiet som just kommer att stöta bort dessa väljare. Mona Sahlin har en tunn tråd att navigera på där väljartapp på en sida står mot regeringsbekymmer på den andra. Samarbetet med Ohly har ofrånkomligt dragit det rödgröna blocket åt vänster och gjort den politiska mitten i svensk politik lite mindre trång. Men åt vänster har det rödgröna blocket inga problem, däråt går inte att tappa väljare, även om Mona i bland tvingas släppa några väljare till Ohly.

Så frågan är hur sossarna ska lösa detta, för det måste de. Kanske skulle de kika lite mer på så kallade flexibla mekanismer (dvs att alla utsläppsminskningar av koldioxid inte måste göras i Sverige, utan åtgärderna kan göras i andra länder) för att uppnå Sveriges koldioxidmål. Det är inte säkert att minskade utsläpp av koldioxid måste ställas mot svenska jobb i basindustrin. Sossarna måste också våga ifrågasätta nedläggningen av kärnkraftverk. Om Miljöpartiet förhandlar sig till ytterligare en nedlagd reaktor i Sverige kommer det att bli oerhört svårt för Mona Sahlin att hantera opinionsmässigt. På dessa punkter kommer väljarna att kräva konkreta besked.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: