Synd att inte Odell hann sälja SAS

Argumentet mot att sälja statliga företag brukar vara att statskassan får utdelning får utdelning från dem. Men det finns en uppenbar baksida. När det går dåligt måste de få nytt kapital. Dessutom kommer det att bli ett mindre företag kvar efter lågkonjunkturen.

Problemet är att det ofta är aktuellt att sälja företagen i högkonjunktur där företagen är högt värderade, men också ger vinster. Då låter argumentet om vinster mer trovärdigt eftersom det när det går bra är lätt att bortse från att vinster inte kommer varje år. Men det är inte trovärdigt.

I lågkonjunktur blir bolagen mindre värda och då ser det ut som att staten får dåligt betalt.

Men man bör ifrågasätta varför staten ska äga bolag, särskilt på marknader som tex flygmarknaden (SAS) eller bankmarknaden (SBAB) som är fullt ut konkurrensutsatta. Risken är uppenbar att staten som en finansiellt stark ägare kan rädda bolag i en lågkonjunktur. På bekostnad av andra bolag, som kanske är bättre egentligen, men som inte har skattebetalarna i ryggen.

Dessutom, om staten ska äga bolag och det ska vara lönsammare än att sälja dem, måste man anta att politiker är bättre på att styra företag än marknaden. Det är inte särskilt troligt. Och om man ändå tror det, varför skulle då inte staten köpa upp så många bolag som möjligt?

Nu får skattebetalarna betala för att det går dåligt för SAS. Det hade varit klart bättre om Mats Odell och regeringen hade sålt SAS under högkonjunkturen. Då hade staten fått in betydligt mer pengar än bolaget är värt nu. Vi hade inte heller behövt skjuta till miljarder av skattepengar till SAS.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: