Traditionell avundssjuka av LO

LO presenterar i dag en traditionell avundssjukerapport. En statistisk uppvisning i jantelagen. Syftet är lite oklart, men man får väl tolka det som att de tycker att folk som tjänar bra tjänar för bra. Det är väl inte nytt att LO tycker det?

Jag trodde att det var allmänt välkänt att alla denna typer av jantelagsyttringar hade samma syfte: det blir mer rättvisa om vi sänker lönerna för dem som tjänar mest. Därför kan man fråga sig varför artikeln platsar på DN debatt.

Det är allmänt märkligt att skjuta in samhällsproblem på att det finns dem det går bra för. Är det LO:s vision att ingen ska lyckas eller att alla ska ha det lika illa? Eller vad är syftet med att gnälla på dem som har det bra i stället för att lägga kraft på att de som inte har det ska få det bättre? Borde det inte vara viktigare att göra det bättre för de sämst ställda än att göra det sämre för de best ställda? Det ena resulterar i ett genomsnitt som pekar neråt och det andra i ett som pekar uppåt.

Dessutom är jämförelsen gjord i löner före skatt. Det blir också märkligt. En person som som tjänar 50 000 kronor i månaden har inte dubbelt så mycket pengar kvar efter skatt som en som tjänar 25 000 kr. Den som tjänar 50 000 betalar inte dubbelt så mycket i skatt utan tre gånger så mycket.

Borde vi inte vara glada att det finns dem som tjänar en miljon kronor i månaden? De bidrar ju med en halv miljon kronor i månaden till vård, skola, omsorg, polis med mera. Det är ju trots allt inte skattebetalarna som står för lönerna till välbetalda direktörer, utan företagens ägare. En grupp som det förvisso är ovanligt att LO värnar. Om man sänker lönerna för direktörerna blir vinsten i företaget större. Mer aktieutdelning med andra ord. Underligt att LO vill ha det.

På slutet av artikeln kommer dock en högst oroväckande skrivning:

Det är hög tid att samhället bidrar till en normering av hur näringslivets ersättningar och bonussystem ska utformas. Det finns ingen anledning att tro att finanskrisen automatiskt gör slut på de orimliga inkomstskillnader vi sett utvecklas de senaste åren. Här har Anders Borg en uppgift.

Jag vill gärna veta hur det ska gå till. LO brukar värna att löner ska sättas av arbetsmarknadens parter. Men här kräver de statlig intervention. Vem är det egentligen som ska sätta dessa löner, Anders Borg? LO? LO föreslår ju explicit att Anders Borg ska göra det i artikeln, eller i alla fall att han har en uppgift. Men inte vad han borde göra.

En sak gör han ju redan, han avskaffar inte värnskatten. Den klämmer ju i alla fall åt direktörerna med 56 % i inkomstskatt. Vill LO höja den ytterligare? Eller är det ett statligt lönetak som ska införas?

Nej, jag tror inte att LO kommer att förorda något av dessa förslag. De har skrivit en artikeln för att muta in sitt opinionsbildningsområde. Den svenska avundssjukan och jantelagen.

Magnus Andersson och Fredrik Segerfledt bloggar bra om detta.

Annonser

6 Responses to Traditionell avundssjuka av LO

  1. Victor skriver:

    ”Borde vi inte vara glada att det finns dem som tjänar en miljon kronor i månaden? De bidrar ju med en halv miljon kronor i månaden till vård, skola, omsorg, polis med mera.” => visst, tänk hur mycket staten skulle få in om ALLA tjänade en miljon i månaden!

    Det är alltid samma visa: de som tjänar så mycket förtjänar sin lön: verkligen? De har såååå mycket ansvar så lönen måste spegla det… men vart har ansvarstagandet tagit vägen när deras (alla chefers) kollektiva inkompetens har lett till dagens kris?!

  2. Matte skriver:

    En annan intressant sak är att man väljer att jämföra men industriarbetare. Det finns ju faktiskt de som har sämre lön än industriarbetarna. Hade man jämfört med handelsanställda eller med förskollärare hade man fått en ännu större skillnad, men då hade man inte kunnat göda myten om att det är synd om arbetarna.

  3. Andreas skriver:

    @Victor: Uppenbart lätt att gnälla, svårare att vara konstruktiv. Vad föreslår du för lösning? Lönetak? Att Anders Borg ska sätta lön på alla som tjänar över 100 000 kr/månad?

    Sedan är det att göra det lätt för sig att skylla krisen på chefers höga löner, det blir sandlådenivå. Det var inte några direktörer som införde sub-primelånen, det var Bill Clinton. Man ska inte glömma att Washington har 12 190 heltidsanställda finansreglerare. Det finns ingeting som tyder på att mer byråkrati och statlig inblandning skulle vara bättre.

  4. Henke skriver:

    Det är marginalskatten för höginkomsttagare som är 56%, inte inkomstskatten. Den reella inkomstskatten är för de allra flesta löntagare mycket lägre än vad man kan tro av den allmänna debatten. Hade man sänkt inkomsten från oförskämt hög till bara jättehög för de knappt 200 ”elitmänniskor” som ingår i undersökningen så hade man haft drygt en halv miljard kronor till att lägga på mer angelägna ändamål och investeringar.

    Detta är en dessutom en viktig symbolfråga som bara är toppen på isberget; sedan 80-talet har skillnaderna i inkomst (mätt som Gini-koefficienten) ökat oavbrutet i Sverige. Den generella bilden från forskning baserad på internationella jämförelser är att sådan ökade skillnader inte leder till ökad tillväxt och välfärd; det är en modern myt som förs fram av de som har intresse av att föra fram en sådan bild. Vi har ett fritt val (och olika intressen!) vad gäller hur dessa skillnader skall utvecklas. Mitt val är att vi skall jobba för att skillnaderna minskar. Alternativet är alltför deprimerande och leder ofrånkomligen till mer konflikter och annat elände. Borg behöver inte sätta något lönetak; en progressivt ökande marginalskatt skulle t ex mycket effektivt kyla ned den absurda utveckling av lönegapen som vi har sett de senaste två decennierna.

  5. Tintin skriver:

    Önskan eller krav på rättvisa är inte avundsjuka – att det ska vara så svårt att fatta…

  6. Andreas skriver:

    @Henke Det är som du skriver en stor skillnad på den totala inkomstskatten och marginalskatten. Dock inte i de riktigt höga inkomstgrupperna, där går skillnaden ganska snabbt mot nästan noll och den totala skatten blir ca 55 % (lite beroende på kommunalskatt och om man är med i kyrkan eller inte).

    Du föreslår en progressivt ökande marginalskatt. Det har vi, trots det har vi den utvecklingen vi har. Har du aldrig funderat på att just det kan vara en del av anledningen? Om man har högre lön krävs en procentuellt högre löneökning före skatt för att få samma ökning efter skatt. Detta finns närmare beskrivet här.

    Eller tycker du inte att 67 procent, vilket är den totala marginalskatten om man tar hänsyn till arbetsgivaravgift, räcker? Det är i princip den högsta i världen. Danmark har 63 procent, men i princip inga arbetsgivaravgifter.

    Redan de skatter vi har i dag skrämmer iväg många duktiga människor från landet. Varför skulle det vara bra för ett land att bli av med de som tjänar bäst?

%d bloggare gillar detta: