Monas jobb blir att säga nej

Det är klart lättare att vara positiv till samarbete mellan tre partier när man pratar om det än när man verkligen ska göra hantverket. I dag startar den rödgröna röran sina försök att bli överens. Det kommer att vara en lång och tuff process. Redan i inledningsskedet väljer Lars Ohly att spela ner framgångsmöjligheterna genom att säga:

”Vi ska ha inriktningar på de flesta, och framför allt de viktigaste, politiska områdena, och kunna ge konkreta löften när vi är överens om det. Men vi ska också vara tydliga med att människor kan påverka inriktningen genom sitt aktiva val.”

Det är ett insiktsfullt uttalande från en rutinerad politiker. Vi ska nog inte vänta oss att de rödgröna partierna kan komma lika långt som de borgerliga gjorde inför valet 2006. Den politiska spännvidden mellan kommunistiska vänsterpartister, miljöidealisterna och högerfackförbunden inom LO är mycket stor. Det finns också många inbyggda misstänksamheter tex mellan LO och Miljöpartiet och mellan högersossar och kommunister. Många vänsterpartister kommer ihåg IB-affären och sossarnas högerflygel mår illa varje gång Lars Ohly säger att han är kommunist eller miljöpartisterna säger att de vill höja bensinskatten med 5 kronor per liter.

Allt detta ska bli ett valmanifest mellan tre partier. Ju mer de kommer överens om, desto fler interna problem i partierna. Ju mindre de kommer överens om desto mindre imponerade kommer väljarna och politiska kommentatorer att vara. Valet kan tyckas stå mellan pest eller kolera.

Dessutom kommer varje svar som inte kan ges att beskrivas som oenighet. Hur går det med kärnkraften, med flyktingpolitiken, med betygen, men undantaget i LAS, med skatterna osv.

Mona Sahlin kommer att få det tuffast i detta arbete. Hon har ett parti som kommer att ta hem cirka 70-80 procent av de rödgröna rösterna. Men hon får bara igenom 50-60 procent av sin egen politik. Sossarna är vana vid Göran Persson, som var en mästare på att köra över sina samarbetspartier och minimera deras inflytande. Monas jobb kommer i hög grad bestå av att stoppa extrema idéer från de andra partierna. Och se till att allt inte blir en röra av vaga kompromisser som sedan inte går att genomföra i praktiken.

Sedan kommer också de besvärliga frågorna om vem som ska bli vilken minister. Svaret kommer att vara att det avgörs efter valet. Det är så klart den enda vettiga taktiken, men det öppnar också för allehanda spekulationer och för de politiska motståndarna att peka ut Ohly som demokratiminister och Peter Eriksson som utrikesminister.

För Alliansen är detta ett guldläge. De kommer kontinuerligt att serveras presenter i form av intern oenighet inom rödgröna partier eller dem emellan. Dessutom kommer det interna arbetet att ta kraft från det utåtriktade. Peter Eriksson riskerar att få reda på hur liten en ledning på 7,3 procent mellan blocken är, trots att han i dag säger ”Vi leder fortfarande”. Det kan svänga fort i politiken, vilket vi sett det senaste halvåret.

Det finns en viktig faktor till. De inblandade personerna. Detta brukar ofta framhållas av Fredrik Reinfeldt som en viktig faktor för Alliansen. Fredrik, Göran, Maud och Lars (numera Jan) trivs bra ihop som personer. De har kul ihop. Den känslan får man inte riktigt mellan Peter Eriksson och Lars Ohly. Att Alf Svensson och Lars Leijonborg inte gick ihop var ett uppenbart problem för de borgerliga inför valet 2002. Den typen av problem ska inte underskattas.

Men, det är långt kvar till valet och mycket hinner hända. Det nya på spelplanen är att de rödgröna nu troligen har bundit upp sig så hårt till en koalition att de kommer att få mycket svårt att backa ur. Och att regeringsfrågan har gått från att vara sossarnas styrka till ett av Alliansens trumfkort. Mona kommer att slita sitt hår långt mer än Reinfeldt fram till valet. Inte enbart av biologiska skäl.

2 kommentarer till Monas jobb blir att säga nej

  1. […] Sahlin i rävsaxen Jag har tidigare skrivit om Mona Sahlins svåra situation att navigera inom det rödgröna blocket. I dag kommer ett konkret […]

  2. […] inte ta ansvar för en energiöverenskommelse utan väljer hellre taktik. Sahlin är inte heller en yttre garant för att de bland många väljare impopulära stödpartierna inte drar iväg med tokigheter. Hon […]

%d bloggare gillar detta: