DDR-Sverige minskar i omfattning

Från den första november i år blir Sverige lite mindre av DDR-Sverige*. Äntligen kan man köpa en huvudvärkstablett på ICA och Apoteksmonopolet förvinner.

Sverige har haft – och har fortfarande i vissa fall – en överdriven rädsla för att människor ska ta eget ansvar. Fram till den 1 november kommer Sverige bara att ha ett dygnet-runt-öppet Apotek. Har man ont i huvudet och tomt medicinskåp en sen lördag  gäller det att bo i Stockholms innerstad.

För visst kan man äta så många huvudvärkstabletter att man dör. Men ärligt talat, det finns redan hur många saker som helst man kan köpa på ICA eller i färgaffären som är betydligt dödligare. Allt från bittermandel till kopparsulfat. Anledningen stavas förmynderi, staten litar inte på att medborgarna kan ta hand om sig själva.

Sossarna kontrar med att hota att riva upp reformen. Trovärdigheten i argumentationen är ihålig och känns mer som sossarnas numera obligatoriska vi-är-emot -allt-regeringen-gör-linje. Möjligen får sossarna viss effekt i sitt direkta hot om näringsförbud och eventuell socialisering av företag:

Det är inte troligt att det blir aktuellt att köpa tillbaks apotek. Men reglerna för prissättning kommer att ändras radikalt och reglerna för vilka som får äga apotek kommer att ses över. Det räcker långt.

Det kan avskräcka företag från att ge sig in på marknaden. Det är nog också sossarnas avsikt. Precis som att de hotar att återinföra förmögenhetsskatten för att den borgerliga regeringen inte ska få full utväxling av reformen.

Det är dock en obehaglig syn på det privata näringslivet att sossarna är beredda att ta till tvångsmetoder och inkräkta på näringsfriheten för att reversera politiska beslut. Är det fria företagandet så lite värt? Hur mycket har kommunisten Lars Ohly bidragit till den politiska linjen?

————————

* Uttrycket DDR-Sverige lanserades ursprungligen av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson i boken “Två nötcreme och en Moviebox”. Begreppet användes för att skämtsamt beskriva Sverigen innan globaliseringen. Tiden då Sverige bara hade en TV-kanal och då fortfarande svenskarna trodde vi var bäst i världen.

Annie Johansson skriver mer om entreprenörsaspekten i frågan.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: