Varför är människor pessimister?

Jag läser i statistiken från Skop att svenskarna under december 2008 var som mest pessimistiska om sin framtida hushållsinkomst, jämfört med hela 2000-talet. Lite fler än två av tre svarade ”sämre” på frågan: ”Tror Du att den ekonomiska situationen i Sverige kommer att bli bättre, sämre eller vara oförändrad under det kommande året?”. Förvisso har det blivit lite bättre under januari 2009.

Men samtidigt svarar ”bara” en av fem ”sämre” på frågan: ”Tror Du att Din egen och familjens levnadsstandard kommer att öka, minska eller vara oförändrad under det kommande året?”. Nästan lika många svarar ”bättre”. Siffrorna var ungefär lika mörka för december 2008.

Häri ligger en del av problematiken i en lågkonjunktur. Om alla tror att och förbereder sig på att det ska bli sämre så kommer det att bli sämre.

För även om arbetslösheten ökar så kommer 95 procent av alla som har ett jobb att fortsätta att ha det närmsta tiden. För väldigt många människor innebär 3 procentenheter sänkt ränta tillsammans med jobbskatteavdrag steg tre och ökad brytpunkt för statlig inkomstskatt en rejäl förstärkning i plånboken. För de allra flesta svenskar gäller att de aldrig har haft så hög köpkraft som nu.

Fakta är att köpkraften för en majoritet av befolkningen – och för befolkningen totalt – ökat rejält de senaste tre månaderna. Ändå går konjunkturen neråt. Ändå ser folk en nedgång och bara en av fem tror att de själva ska få det bättre. Psykologi är uppenbart en starkare verkande faktor än ekonomiska data och fundamenta i en ekonomi som styrs av tidningsrubriker – och uppenbarligen av pessimister. Undrar varför det är så, när i princip alla bara önskar sig att konjunkturen ska gå upp igen…

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: