Dags för en ny lönemodell?

Anställningstrygghet och löneutrymme för en anställd påverkas tydligt av hur det går för ett företag. När det går bra finns det gott om löneutrymme och när det är sämre tider blir löneutrymmet lägre och risken för uppsägningar ökar.

I Sverige har vi av tradition nästan vattentäta skott mellan löneutrymme och hur det går för ett företag. Löneutrymmet regleras i kollektivavtal för flera år framöver. Förutsättningarna för löneutrymmet styrs mycket av situationen just vid det tillfälle då avtalet tecknas.

Detta innebär att när företagen går bra får de anställda får ingen del av detta. När det går sämre ökar förvisso lönerna ändå, men risken är att det måste betalas i form av uppsägningar. Även om tanken med modellen är att företaget ska stå risken är verkligheten ofta den omvända.

Det avtal som nu slutits mellan IF Metall och Teknikföretagen visar tydligt att det inte alltid fungerar som det är tänkt att fungera.

Vi ser allt mer hur situationen gällde för ett år sedan snabbt kan förbytas i helt annorlunda förutsättningar. Så frågan är om det verkligen måste vara så stelt som i dag. Går det inte att mjuka upp det lite?

I många privata företag delas lönen upp i två potter, en fast lön och en som baseras på resultat, såväl för den anställde som för företaget i stort. Detta ökar kopplingen mellan företagets resultat och löner. I goda tider har företagen råd att betala mer och i sämre tider minskar lönekostnaderna. Självklart kan dessa avtal konstrueras så att lönen blir lika stor över tid som ifall lönen sattes fast. Normalt används detta som bonussystem för att personalen ska bli mer delaktiga i arbetet och kämpa hårdare för att företaget ska gå bra.

Men det får också en annan effekt: Företaget blir på detta sätt inte lika konjunkturkänsligt. Kostnaderna för personal är högre när det går bra för företaget och lägre när det går sämre. Det blir en gummibandseffekt, en stötdämpare.

Att anställa och friställa personal är förenat med stora kostnader. Dessutom innebär varje våg av friställningar att företaget riskerar att gå miste om viktig kompetens. Att tro att ett företag tar varje chans de har att göra sig av med personal är att göra det för enkelt för sig. Företagen vet att det innebär problem när konjunkturen vänder uppåt igen. Det bästa för såväl företag som anställda är därför trygga jobb och långsiktighet. Företag gillar långsiktiga och stabila förutsättningar.

Därför är det kanske dags att diskutera hur löner mer kan kopplas till hur det går för företagen. Vinster finns att hämta i att minska kostnaderna för omställningar, om den vinsten delas mellan anställda och företag kan alla vinna på det. Totalt sett skulle det kunna ge såväl högre löner som högre vinster för företagen.

Visst kan man invända att detta inte hänger riktigt ihop med de socialförsäkringssystem vi har i dag, men för många industriarbetare skulle det inte spela någon roll. De ligger redan en bra bit över högsta ersättning i A-kassan. Dessutom kan effekterna kompenseras med försäkringar, en väg som tex IF Metall märkligt nog sagt nej till än så länge. De lär tänka om på den punkten. Man kan också förändra socialförsäkringssystemet att det finns en möjlighet att räkna lön på längre tid tillbaka än i dag.

En del kan göras och görs delvis redan i dag. Arbetstidsbanker kan lösa en del av problemen. De går enkelt ut på att anställda jobbar mer under högtryck – och på så vis bygger upp en övertidsbank som sedan kan användas när det blir mindre att göra. Det är rimligt att jobba mer när det finns mer att göra på företaget och mindre när det finns mindre att göra. Det behöver inte heller bara röra svängningar i konjunkturen, utan kan lika gärna kompensera för säsongsvariationer. Detta bör kunna vara en del av lösningen.

Ofta framställs arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen stå i konflikt med varandra. Det är sant i vissa fall så klart, men det blir allt mer tydligt att det går att vinna på att se de gemensamma intressena. I grunden har båda intresse i företagets långsiktiga överlevnad och globala konkurrensvillkor.

Kanske kan gårdagens avtal mellan IF Metall och Teknikföretagen öppna en ny konstruktiv diskussion om hur lönebildningen bör se ut i ett globaliserat 2000-tal. Det vore sunt att ifrågasätta dagens modeller, som härstammar från industrisamhället i ett land med ganska stängda gränser. Syftet med en ny lösning borde vara att minska effekterna på arbetslösheten som uppstår i och med konjunktursvängningar.

IF Metall har hittills visat prov på betydande mod och konstruktiv kompromissvilja. Kan de tänka sig att ifrågasätta också hela det system som varit bidragande till problemen?

————————-

Läs mer om avtalet och kommentarer på det: SvD 1 2 3 ledare, DN 1 2 3Sydsvenskan, Afv,

2 kommentarer till Dags för en ny lönemodell?

  1. […] Men det finns all anledning i denna situation att ta ett djupt andetag innan man ger sig på nya förslag. PJ Anders Linder skriver mycket bra om detta i sin ledare i dag. Man måste komma ihåg att situationen mellan olika typer av jobb och mellan branscher skiljer sig avsevärt. Det finns ingen anledning att förvandla detta till en cirkus. Målet är inte att skapa ett virr-varr av lönesänkningar och olika typer av tillfälliga lösningar. Målet är att åter få en arbetsmarknad som fungerar och komma ur krisen. Sedan måste nog spelreglerna ses över långsiktigt, vilket jag skriver om här. […]

  2. […] Ballar av stål, Modigt?, Solidariskt: IF Metall inför “undantagstillstånd”,  , Dags för en ny lönemodell?, IF Metall gräver fackets grav, Hårda tider i Katrineholm, Sänkta löner resultatet av nedrustad […]

%d bloggare gillar detta: