Sahlin borde oroa sig istället

Att Jens Stoltenberg tog hem segern i det norska valet kan tyckas som en en framgång för Socialdemokraterna. Mona Sahlin väljer att tolka det så, men frågan är hur sant det är.

Som jag skrivit tidigare finns många likheter mellan Jens Stoltenbergs och Fredrik Reinfeldts situation. Både Stoltenberg och Reinfeldt har till uppgift att försvara en koalitionsregering efter en ekonomisk kris. Båda driver ungefär samma frågor (jobb, stabila statsfinanser och miljö) och båda har en opposition som ägnar sig åt att spendera mer pengar än det finns i statsbudgeten. De norska väljarna har nu valt att rösta på sittande regering som tagit ansvar för statens finanser, trots att många ropat om motsatsen.

Utåt säger Mona Sahlin att hon är glad. Men jag är säker på att sossarnas strateger är rejält oroliga över detta resultat.

Advertisements

12 kommentarer till Sahlin borde oroa sig istället

  1. Mats skriver:

    Det är troligt att den sittande regeringen vann tack vare splittringen i mellan de norska oppositionspartierna. Inte primärt för att man klarat krisen mer än hyggligt. Problemet med splittring i den svenska oppositionen är sannolikt ett negligerbart problem i valet 2010. Reinfeldt kommer inte att få någon fördel på samma sätt som Stoltenberg.

  2. Andreas Krohn skriver:

    Mats: Visst skiljer sig oppositionen lite åt. Den norska har primärt personproblem. Däremot skulle de nog ganska snabbt kunna enas politiskt.

    Den svenska oppositionen har inte lika allvarliga personproblem, men den politiska spännvidden är i stället större. Vi har ännu inte sett Lars Ohly och Maria Wetterstrand enas om varken skatter eller skola.

  3. Bjarne skriver:

    Mona Sahlin såg även valresultatet i EU-parlamentsvalet som en framgång för vänstern i Europa. Hon tyckte till och med att det blåste vänstervindar i Europa. Fast hon var nog den enda som kände dem…

  4. Ralf skriver:

    Ur ett europeiskt perspektiv har Stoltenbergs regering hanterat krisen alldeles enastående. Ur samma perspektiv har Reinfeldts regering hanterat krisen fruktansvärt dåligt och väntat nästan ett år för länge med stimulanspaket etc. Där har du skillnaden.

    Både den norska och den svenska högern har dessutom gått till val framförallt på sänkta skatter – något som norrmännen nu alltså sagt nej till.

    Jag tror nog att oro är det minsta som sossarnas strateger känner över det norska valresultatet.

  5. Andreas Krohn skriver:

    Ralf: Kanske skulle du ha rätt om den norska valrörelsen främst hade handlat om skatter. Men det har den inte, den har i remarkabelt hög grad handlat om regeringsalternativ, regeringsduglighet och personer. Om den svenska skulle göra det, vilket jag tvivlar på, skulle det fortfarande vara fördel Reinfeldt.

    Att norrmännen skulle ha sagt nej till sänkta skatter motsägs också av det faktum att det parti som gick fram mest i valet, Höyre, var det parti som drev sänkta skatter tillsammans med FrP som också gick fram.

    Ska man snabbt analysera siffrorna (det tredje partiet som gick fram var Stoltenbergs Arbeiderpartiet) ska man nog tolka det som att norrmännen ville ha sänkta skatter, men de litade inte att de borgerliga skulle kunna regera ihop. För det straffade väljarna de två borgerliga partierna (V och KrF) som vägrade bilda en bred borgerlig regering. Eftersom de borgerliga inte kunde visa ledarskap röstade många (även borgerliga väljare) på Stoltenberg, som i alla fall visat att han kan leda landet.

    Vänstern (SV) som vill höja skatterna tappade 27 procent av sina mandat.

  6. […] bloggar bra på temat som menar att likheten mellan Stoltenbergs och Reinfeldts ledarskap och frågor de […]

  7. isbjörn skriver:

    Ett moment som finns i Norsk politik och inte i Svensk är Fremskrittspartiet. Det är ett från början främlingsfientligt parti, som nu mest är ett populistisk protestparti som uttrycker delar av folkets frustration över högt skattetryck trots stort statligt sparkapital. Problemet är att Frp inte har någon realpolitik vilket gör dem omöjliga att samarbeta med för de övriga partierna. Det finns helt enkelt ingen borgerligt alternativ in Norge. Lägg ihop H + Krf + V och man når knappt 25%. Om Höyre trots allt skulle svälja kamelen och ingå samarbete med Frp skulle de ändå inte nå mer än 40%. Chansen är nog större för Venstre går över till den socialdemokratiska sidan än att de ingår samarbete med Frp. Krf skulle nog mer än gärna gjort det samma, men är knappast välkomna med sina kristenkonservativa värden

  8. Andreas Krohn skriver:

    isbjörn: Bra beskrivning av det borgerliga problemet i Norge. Venstre har diskuterat att gå över till andra sidan. Vi får se vad som händer nu, när de tappat 8 av sina 10 mandat i Stortinget och partiledaren avgår. Just nu är de inte mycket av politisk kraft att räkna med, men det var de å andra sidan heller inte efter valet 2001, efter vilket de kom tillbaka.

    Det troliga, för att utmana Stoltenberg om makten, är att Höyre och Fremskrittspartiet lanserar sig som alternativet. Norska väljare kan inte ställas inför ett val till där det egentligen bara finns ett tänkbart regeringsalternativ. Man får i alla fall anta att den andra partierna inte gör om det misstaget.

  9. […] • Liksom Fredrik Reinfeldt försvarade en sittande statsminister sitt regeringsinnehav mot en spenderhungrig opposition. (se tex här) […]

  10. Isbjörn skriver:

    Frågan är ju om Höyre vågar gå i samarbete med Frp. Det kommer äventyra hela deras trovärdighet.

  11. Andreas Krohn skriver:

    Isbjörn: Kanske lite pest eller kolera. Norges borgerliga partier kan ju heller inte i längden strunta i att hälften av de borgerliga väljarna röstar på FrP. Det valet skulle ju för överskådlig framtid innebära att Norge inte kan styras av annat än borgerliga regeringar med löjligt litet stöd i Stortinget. Eller av Rödgröna regeringar.

    Strategin att försöka frysa ut FrP har ju varit ungefär lika framgångsrikt som när de Österrikiska partiernas försök att frysa ut Jörg Heider. Populister förlorar knappast på att etablissemanget försöker låtsas som att det regnar.

    Men jag medger att det är lätt att ha åsikter om det från en blogg i Stockholm…

  12. Mina skriver:

    Humm.Lars Ohly är kommunist och Mona Sahlin Socialdemokrat och Maria Wetterstrand Miljö partiet!

    De behöver inte enas med varandra alls och har olika uppfattningar om politik,men alliansen är allihopa Högerinriktad,därför närmare varandra!

    Den dagen finns behov alla partier kommer att samarbeta Med varan och ”rädda Sverige”,men idag finns inte ett Sånt behov,tycker jag!

    Socialdemokrater har samarbetat med kommunister och Miljöpartiet,för de var närmare deras sak,men jag tror De håller att ha dörren öppet för andra partier också Och då är det kanon,tycker jag!

    Landet Sverige tillhör alla oliktänkande oavsett partifärg!
    Peace

%d bloggare gillar detta: