Någon som vill ha en bomb?

Debatten om Anna Anka och hennes syn kvinnor är kul att följa. Jag måste erkänna att, även om jag först trodde att hennes inlägg var ett skämt, kan jag inte låta bli att känna viss sympati för en person som vågar utmana åsikterna jantelagens förlovade land. Det är roligare att leva i ett land med personer som Anna Anka, Bert Karlsson eller Anders Björck, personer som ibland medvetet uttalar sig för att provocera. Även om man inte håller med dem. Det ger debatten spänst.

Men självklart kan det också dras för långt. Nu börjar man att diskutera att Anna Anka skulle engagera sig politiskt.

För mig tycks att sälja in Anna Anka till ett politiskt parti ungefär som att gå runt på en nyårsfest och fråga om någon kan hålla den största raketen i handen när den ska avfyras. Den som går med på det får skylla sig själv över de brända fingrarna. Även om personen nog är rejält på lyset.

11 kommentarer till Någon som vill ha en bomb?

  1. Wolf Nilsson skriver:

    Jag kan väl inte heller säga att jag gillar henne, men det som är lite kul ändå är att det rör om lite i Sverige. Den präktige svensken, med sin mellanmjölk, cykelhjälmar och matlåda på jobbet, har ju en väldigt normativ inställning till resten av världen och vill ju gärna tro att att allt man gör är bättre än resten av världen. Så att någon ruskar om lite tycker jag är rätt kul faktiskt.

  2. Fantastisk liknelse där på slutet! =)

  3. Tostesson skriver:

    På den tiden jag bodde i Italien så tyckte jag att Sverige var ett fantastiskt land -på avstånd. Så fort en ny fråga kom upp på dagordningen så blev det häftigt kattrakande när olika grupper slogs om vad som skulle bli den nya riksåsikten i denna fråga. När det var väl var klart så straffade man alla som hade en avvikande mening. Oftast drar massmedievänstern det det längsta stråen om vad som skall vara PK -Politiskt Korrekt. Sverige är i många stycken mera kommunistiskt än Nordkorea. Anna Ankas bekymmer är att hon klampar in i områden där det redan finns bara godkända statsåsikter av tredje statsmaken. Så hon måste fördömas…

  4. Jonas Hellström skriver:

    Tack för ditt inlägg. Jag läste hennes artikel nu precis och blev inte särskilt upprörd. Det är inte det dummaste jag läst eller hört i hela mitt liv. Intellektuellt sett är det värsta botten-nappet Hans Scheike (av alla exempel på udda åsikter jag känner till). I övrigt kan det mesta ofta innehålla något som åtminstone går att diskutera ur någon synvinkel. Filosofen Torbjörn Tännsjö är rejält provocerande med sina tankar om, att ”du skall understundom dräpa”. Anna Anka är väl ömsom vin, ömsom vatten. (Fast när jag tänker efter är det väl mest vatten – men några poänger finns där ju.) Med tanke på alla duktiga ”provokatörer” vi – trots allt – begåvats med i vårt land, så var det här väl ändå mer ”lagom” i provokationshänseende. Tänk på exempelvis Jan Guillou, Staffan Heimersson, John Bouvin, Jörn Donner, Åke Green och Runar – förutom nämnde Tännsjö. Du nämnde själv i texten två av mina favoriter Bert Karlsson och Anders Björck. (Ian Wachtmeister är inte så dum han heller.) Men – tyvärr och jag menar tyvärr eftersom det inte är så provokativt som jag hade önskat – så måste jag helt uppriktigt och ärligt säga: jag älskar Sverige – ett av världens mest fantastiska länder (och detta innefattar välfärdskonceptet och jämställdheten). Sveriges allra största problem är – och kanske förblir – den naiva inställningen till allvarlig brottslighet, de över lag låga straffskalorna och den – tror jag – i grunden felaktiga synen på kriminalvård. Kriminalvård ska ges före brottet har begåtts – inte efter. Detta måste upplysas om i grundskolan redan, så folk inte kan skylla ifrån sig. Lagstiftningen måste vara mer åt ”andra eller tredje gången gillt”-hållet, när det gäller alla allvarliga brott av typen mord, våldtäkt, hot och misshandel. Och avslutningsvis för att knyta ihop tråden: Anna Anka har vissa poänger i den helhjärtade synen på kärleksrelationer, när det gäller själva intensiteten – men nog tror jag ändå att båda parterna åtminstone i viss mån måste vara lite uppvaktande. Anna är i det här fallet mer konservativ än till och med bibelns beskrivning av en framgångsrik kvinna i Ordspråksbokens 31:e kapitel. Sedan är det också kul att läsa att hon är nöjd med sitt liv och inte skäms för det.

  5. Margareta Engström, skriver:

    xx

  6. Vänta lite… vad Anna Anka tycks säga är väl helt enkelt att en hustru har MÖJLIGHETEN (och PRIVILEGIET) att kunna ta ansvar för sin mans sexualitet. Och att därigenom kunna FÖRHINDRA att han själv gör det – vilket ju mycket väl kan resultera i utomäktenskapliga affärer. Som alla vet, vad man än må tycka om det. Såtillvida är hon helt enkelt pragmatiker. Är hon därtill även en lycklig kvinna så är det väl bara att gratulera. Och kanske, kanske ta en titt på det egna livet. Falska anspråk på jämlikhet är alla krigs moder.

  7. Margareta Engström, skriver:

    Häromkvällen låg jag i min säng, trött av feber och influensa, zappade på tvn och fastnade vid ett program om Svenska Hollywoodfruar.

    Ett program som under veckan har resulterat i heta debatter. Anna Anka!!- hos mig har hon väckt ett flertal tankar. Tankar på hur pengar kan skapa en fasad, en fasad utan innehåll, där ytan och det sagda ordet inte matchar. Jag vet inte om man får säga lågintelligent, då detta egentligen torde vara förenat med ett funktionshinder. M;)n för hennes del kompenseras det av hennes makes ekonomiska stabilitet och goda vilja.
    Jag undrar egentligen och hennes make förstår vilken negativ publicitet detta skulle kunna, innebära för honom både som artist och privatperson.

    Hennes åsikter, hennes tölpaktiga och primitiva sätt att uttrycka sig, samt hennes nedvärderande människosyn är på intet sätt förenat med den svala, stilfulla kvinna som hon vill att världen skall uppfatta henne som.

    Att generalisera Amerikaner och deras sätt att vara,att sätta människor med stora förmögenheter i ett och samma fack, att uttrycka sig om illegal arbetskraft, kontra politik inom både arbetsmarknad och integrationsfrågor på det sätt som hon gör är förödande och ett tydligt bevis på hur lite insikt hon har om livet. Hennes syn på sig själv och andra kvinnor, är uppseendeväckande, för att vara lite elak så skulle jag vilja säga att hon är nog en av de fulaste kvinnor jag sett på länge.
    När det gälelr relationer så skulle jag vilja säga att partnerskap i sin fulländning, grundar sig på ett ömsesidigt tagande och givande, där parterna respekterar och stöttar varandra för att utvecklas individuellt och gemensamt.

  8. Andreas Krohn skriver:

    Margareta: Jag förstår din reaktion. Men jag tror att det är att göra det lätt för sig att anta att Anna Anka är ”lågintelligent”. Jag tror inte att det är sant, även om jag (antar jag) likt du bara gissar.

    Klart är att hon har en ovanlig och ganska extrem syn på sitt äktenskap. Men det är hennes val och rätt att välja det. Jag tror det är dumt att gå in i debatten genom att föreställa sig Anna Anka som offer. Dessutom finns det nog ganska många personer som skulle göra denna typ av val om de bara kunde. Fast du får nog svårt att förmå dem att erkänna det.

    Jag uppskattar en bra debatt här på bloggen, fortsätt gärna den!

  9. Jisses, den där Anna är en lika frisk fläkt som hennes kusin från söder, Arne. Hon har min röst!

  10. farmorgun skriver:

    Vi glömmer mannens roll i sammanhanget. Paul Anka hade väl sin storhetstid på 50-talet, om jag minns rätt. Hos Sagor från livbåten kan vi läsa om kvinnoidealet då
    http://fridholm.net/2009/09/18/pa-tal-om-anna-anka/
    Trevlig helg!

  11. withloveolga skriver:

    Ja denna Anna Anka, man kan inte tro att hon är så gammal som hon är när hon börjar prata. Men av detta kan man lära sig att åldern inte spelar någon vidare roll.
    Kanon bra jämförelse på slutet!!!

%d bloggare gillar detta: