Fem tips för bättre politiker

Tycker du att vi har kassa politiker i landet? Låt mig peka på varför det är ditt fel.

Att vara politiker är inte särskilt tacksamt. Jag känner många personer som inte skulle kunna tänka sig att engagera sig inom politiken. Trots att vår demokrati bygger på att alla ska kunna engagera sig finns det många som aldrig skulle överväga det. Jag känner också många som lämnat politiken för att inte komma tillbaka. I huvudsak brukar dessa skäl, möjligen kombinerat med tidsbrist, anföras:

1: Det politiska klimatet: Jag känner ingen, inklusive alla mina politiska motståndare genom åren, som engagerat sig i politik för att djävlas med folk. Alla som engagerar sig vill förändra samhället till det bättre. Frågorna skiljer sig åt och engagemanget är olika. Men de har det övergripande gemensamt att man vill lösa problem och skapa möjligheter. Att det sedan kan vara fel eller slå fel är en sak, men ambitionen är inte den.

Ändå misstänks du som politiker på många sätt. Politiska motståndare framställer dina idéer som ett sätt att djävlas med människor, de beskyller dina avsikter för att inte vara goda och du får höra än det ena än det andra. Det politiska klimatet har blivit hårdare och mer personfixerat. Lösningen på detta ligger inom politiken självt, en god regel för alla gruppledare och andra politikens ordningsmän borde vara att förbjuda de egna partikamraterna från att ifrågasätta motståndarens goda motiv. Anklaga gärna politiken för att vara åt helvete och leda till helvetet på jorden. Men undvik att framställa din motståndare som djävulens härförare.

2: Väljarnas behandling av politiker: Att gnälla på politiker är mer eller mindre en folksport. En demokratisk rättighet förvisso, men knappast något som ger oss bättre politiker. Som politiker förväntas man leva med att kallas illvillig, människohatande, okunnig idiot om man lägger ner en skola som förlorat sitt elevunderlag. När en byggnad brinner ner pga någon tonårspyroman får man som politiker stå till svars för brister i en tio år gammal brandberedskapsplan, som kanske borde ha uppdaterats. Men få politiker lägger tid på att uppdatera brandplaner. Exemplen kan göras betydligt fler så klart, men jag tror att du fattar poängen.

Man ska i sammanhanget komma ihåg att mer än 90 procent av Sveriges politiker är fritidspolitiker. De förväntas, vid sidan av sitt ordinarie jobb som snickare, läkare eller polis, ändå kunna ta ansvar för allt möjligt. Ofta till usel ersättning, vilket jag återkommer till.

3: Medias (och bloggare med fleras) behandling av politiker: Har du någonsin sett löpsedeln ”Sjuksköterska körde rattfull”? Knappast. Men du kan ge dig på att en sjuksköterska, som ägnar några timmar i månaden åt att sitta som ersättare i en fritidsnämnd för sossarna, skulle få löpsedeln. Dock med smått modifierad lydande: ”Politiker körde rattfull”. Att personen ägnar 40 timmar i veckan åt att vara sjuksköterska mot tre att vara politiker spelar ingen roll. I medias ögon är alla som sysslar med politik politiker. Bloggosfären är knappast bättre.

Som politiker blir du genast lovligt villebråd att hänga ut. Du får stå ut med att media/andra gör listor över vilka i kommunfullmäktige som har felparkerat, vilka som finns i kronofogdens register eller vilka som har en bil som är miljöbov. Jag är inte emot att sådant granskas, men du får komma ihåg att detta är ett pris att betala. Att vara politiker är att bli en offentlig person. Många väljer bort politiken på grund av detta.

4: Mycket nedlagd tid som man knappt får betalt för: Jag vet redan vad många tänker, statsministern tjänar en förmögenhet för de flesta svenskar. Men det är inte vad jag är ute efter. Jag är ute efter dem som jobbar för halva McDonaldslönen. Ledande politiker, statsråd, riksdagsledamöter och andra heltidspolitiker, har börjat få hyggliga löner i Sverige. Statsministern tjänar nästan i klass med en avdelningschef på ett större börsbolag och riksdagsledamöter tjänar ungefär som en läkare med några års erfarenhet.

Men den vanlige politikern, dem vår demokrati i hög grad bygger på, får inte i närheten av dessa summor. En vanlig kommunfullmäktigeledamot får 800 kronor i arvode för ett möte. Mötet i sig är ofta fem timmar och föregås av ett gruppmöte på två-tre timmar och inläsning på två-tre timmar. Lägg därtill ordinarie partiarbete, mail från medborgare, valkampanjer mm så inser man att det knappast är för pengarnas skulle vi har våra fritidspolitiker. När  en östeuropeisk bärplockare får så dåligt betalt ger det stora rubriker.

Att bland annat dessa faktorer hindrar folk från att engagera sig inom politiken är ett hot mot demokratin. Som utvecklingen ser ut just nu ser det heller inte ut att bli bättre.

Kan man göra något åt detta?

Jag ska ge fem enkla tips:

1: Gnäll gärna på politiker. Det är en del av demokratin. Men när du gör det; lägg till ett beröm av någon annan politiker.

2: När du träffar eller läser om en politiker: håll i bakhuvudet att det är dessa personer som håller vår demokrati flytande. Att vara politiskt aktiv är att vara i demokratins tjänst.

3: Maila politiker som gör något bra. Jag kan försäkra dig att det råder en ratio på cirka 100 till 1 mellan negativa och positiva väljarreaktioner.

4: Tänk på att du är en av dem som avgör vad tidningarna skriver om. Löpsedlarna om politikern som körde rattfull är en bedömning från tidningarnas sida av vad du vill läsa. Är det fel? Köp en annan tidning.

5: Den ekonomiska logiken skiljer sig inte vansinnigt mycket mellan politiker och skor. Man får vad man pröjsar för. Om du tycker att politikerna inte är värda sin lön: tror du allvarligt talat att du får bättre politiker genom att betala mindre?

Annonser

5 Responses to Fem tips för bättre politiker

  1. […] Fem tips för bättre politiker « Krohniskt krohniskt.wordpress.com/2009/09/27/fem-tips-for-battre-politiker – view page – cached Att vara politiker är inte särskilt tacksamt. Jag känner många personer som inte skulle kunna tänka sig att engagera sig inom politiken. Trots att vår demokrati bygger på att alla ska kunna… (Read more)Att vara politiker är inte särskilt tacksamt. Jag känner många personer som inte skulle kunna tänka sig att engagera sig inom politiken. Trots att vår demokrati bygger på att alla ska kunna engagera sig finns det många som aldrig skulle överväga det. Jag känner också många som lämnat politiken för att inte komma tillbaka. I huvudsak brukar dessa skäl, möjligen kombinerat med tidsbrist, anföras: (Read less) — From the page […]

  2. […] klokt och tänkvärt. Bloggaren Krohniskt ger fem tips för bättre politiker. Tipset är inte riktakt till politiker, utan till väljare. […]

  3. essbeck skriver:

    Det lilla jag gjort i denna vägen är att ställa konkreta frågor i olika ämnen för att se hur de svarar via email.

    Ställde fråga via email till Moderaterna om Ulrica Schenström om hur de anser att hennes beteende kom att förändra förtroendet ställde samma fråga till tv4.

    Ställde en fråga till TT angående en artikel som handlade om svenskas skattefusk.

    Frågade centern om Maud när hon hade sin medhjälpare Lisa Wärn chattande i hennes ställe i hennes namn.

    Frågade Moderaterna vad de trodde att Fredrik Reinfeldt menade med ”höginkomsttagare som inte jobbar”

    Jag frågade min bank varför de investerar pengar i ett bolag som är verksamt i Burma (Total oil).

    Den metodiken som jag har kört är att de får inskränkt plats att svara , långt eller kort och jag utan att jag förkortar eller förvränger. Och jag frågar dem innan om de kan ge ett svar så bra och tydligt att det kan bli postat på min blogg.

    Det finns alltid folk som önskar att jävlas vad man än gör, det är ungefär som den stökige ungen i klassen , han tar mest uppmärksamhet. Det behöver inte betyda att andra håller med den som jävlas.

    Har man fått ett politiskt mandat då har man uppenbarligen folk som stödjer en men det behöver inte betyda att man är så intresserad av politik att man skickar uppmuntrans brev varje gång de gör något bra. Blir man omvald är väl det ett tecken på att man är önskad. Är inte det uppmuntran av rang ?

  4. essbeck skriver:

    Oinskränkt skall det vara.

  5. Anders Nyman skriver:

    Tänkvärt även om jag tycker det vore klädsamt om politiker i allmänhet tänker lite mer på hur de bemöter sina meningsmotståndare. Det är nästan alltid politikerna själva som lägger ribban när det gäller tonen i debatten. Ena dagen vill de ha en ödmjuk debatt men nästa dag kan de göra ett personligt påhopp i sin iver att plocka poäng.
    Till sist hoppas jag verkligen att den ideologiska drivkraften är betydligt mer märkbar hos våra politiker i en jämförelse med skor;-)

%d bloggare gillar detta: