Krohniskt Allianstipsar #2

I söndags skrev jag om varför det är ditt fel om vi har dåliga politiker. Ett av råden var att vi får bättre politiker om vi inte bara gnäller på dem, utan också kostar på oss beröm ibland också. Jag dedikerar min serie inlägg Krohniskt Allianstipsar åt att ge min bild av det ofta otacksamma politiska livet, men också åt uppmärksamma politiker jag vill tipsa om. Inte alltid för att jag skulle rösta på dem, men för att jag respekterar deras arbete.

Att engagera sig politiskt är att sticka ut hakan. Du måste offentligt stå för en hel rad åsikter. Få, om inga, är de som skriver under på sitt partis alla åsikter. Men samtidigt vore det politiska engagemanget rörigt, för att inte säga omöjligt, om vi inte hade dessa sammanslutningar, partierna. Inslaget av personval gör så klart detta lite enklare, men kan som politiker söka mer specificerade mandat, tex som sossen som värnar småföretagare, eller centerpartisten som vill bygga ut kärnkraften.

Att kombinera personval och partilojalitet är en balansgång. I grunden vill ju väljarna ha en fungerande demokrati, de förväntar sig att en röst på en borgerlig kandidat är en röst för en borgerlig regering eller borgerligt styrd kommun. Men det draget till sin spets ger föga utrymme till personval.

Det viktigaste sättet en politiker kan påverka är förvisso inte att gå emot sitt parti. Betydligt effektivare är det ju att få sitt parti att byta ståndpunkt och därmed kanske åstadkomma verklig förändring. Men det ger inte alltid lika stort publikt utrymme, vilket i sin tur ger personkryss. Men det borde vara något vi röstar på.

I bland blir det dock inte alls som väljarna tänkt sig, vilket leder fram till mitt första politikertips:

I Sundbyberg röstade väljarna fram en borgerlig majoritet i kommunfullmäktige. Men kommunen styrs av de RödGröna. Två moderater hoppade efter ett år över till de RödGröna, vilkas majoritet nu utgörs av de rödgröna partierna och två moderater. Väljarna fick inte det de hade tänkt sig. Efter detta kaos bytte Moderaterna oppositionsråd till Carl Grufman.

Grufman lärde sig via bland annat att vara vice förbundsordförande i MUF att bli en mycket skicklig debattör. Att hantera den känsliga politiska situationen i Sundbyberg är ett tufft jobb för en 30-åring. Men Grufman har gjort det strålande.

En annan ung bra person, som nu kandiderar till riksdagen, är Magnus Andersson. Magnus är en liberal centerpartist som jobbar för frågor som förändring av LAS, kärnkraft och lägre skatter. Som ungdomsförbundsordförande för CUF har han varit en viktig kraft för att förnya Centerpartiet.

För att hålla sig kvar i Stockholm tycker jag också att det är kul att tidigare ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Maria Abrahamsson, valt att kandidera till Riksdagen. Maria är en tuff debattör som inte drar sig för att stå för sin åsikt, även om det blåser motvind. Jag hoppas att hon lyckas ta sin in, trots den väldigt tuffa konkurrensen på den moderata riksdagslistan i Stockholms stad.

Magnus Kolsjö har valt att bjuda upp till konkurrens om att bli Kristdemokraternas landstingsråd i Stockholm. Den som träffar Magnus får direkt intrycket av en skärpt kille. Magnus har en gedigen partibakgrund som tjänsteman, det ska bli intressant att följa honom mer som politiker.

En som på sin blogg är expert på att reta upp den svenska vänstern är Erik Svansbo. Jag ska inte påstå att jag alltid håller med, även om jag gör det för det mesta. Erik är en skön kille, knappast en typiskt politikertyp. Jag är inte säker på att han ställer upp i valet, men jag hoppas att han kandiderar till kommunfullmäktige i Linköping.

Det får duga för nu, mer tips finns i #1 där jag tipsar om: Kent Persson, Per Ankersjö och Mathias Sundin.

—————————————

Har du tips på fler politiker jag kan tipsa om? Skriv i kommentarsfältet eller maila mig. Du är så klart också välkommen att ifrågasätta mina val.

3 kommentarer till Krohniskt Allianstipsar #2

  1. goran skriver:

    Demokratiska stater synes fungera alldeles för kortsiktigt beroende på konkurrensen om väljarna. I tvåkammarriksdagen kunde första kammaren ha en fördröjande funktion mot snabba förändringar. Det var kanske inte en idealisk ordning men det skulle behövas en institution som kunde pröva den nuvarande kortsiktiga politiken mot vad som är önskvärt på lång sikt.

  2. Andreas Krohn skriver:

    Goran: håller med om din poäng, om än kanske inte med lösningen. Den bästa lösningen på problemet vore om väljare belönade politiker med långsiktiga ambitioner. Tyvärr har ju vi väljare en tendens att se ganska kortsiktigt på politik. Så länge vi gör det kan vi inte klaga på politiker som lyssnar på oss.

  3. goran skriver:

    Andreas Krohn,

    nej det är inte en lösning. Det engelska överhuset har vid något enstaka tillfällen lyckats hindra sådant som var dåligt på lång sikt eftersom de är oavsättliga. I Iran och Kina har man andra system som naturligtvis inte är kul. Men de behöver inte tänka i 4 årsperioder utan kan anlägga perspektiv som omfattar många sekel. Det tål att tänka på hur perspektiven skall kunna bli längre.

%d bloggare gillar detta: