Hur Sverigedemokraterna bekämpas

Sverigedemokraterna appellerar inte bara med halvsuspekta argument utan också genom en underdogposition. Jag har bland annat berört det vad gäller Aftonbladets annonspolicy som utestänger Sverigedemokraterna. Sd har en tendens att stärkas när de kan visa att etablissemanget bekämpar dem eller behandlar dem annorlunda.

Kents analys av hur alla andra partier just nu genom ett smutsigt spel hjälper Sverigedemokraterna är nog rätt.

Vi borde, utan att få moralpanik eller börja skrika innan vi tänkt klart, helt förutsättningslöst fundera på hur Sverigedemokraterna kan hindras från att bli en politisk kraft i Sverige. Jag tror att vi är rätt många som gärna vill hindra det.

Problemet med många av de politiker som uttalar sig i debatten just nu är att de har en agenda som, för dem, är viktigare än att hindra Sverigedemokraterna från att komma in i Riksdagen. Att ta politiska poäng på debatten. Inte därmed sagt att de är falska, eller att de vill ha in Sd i Riksdagen, men de gör en lite annan prioritering.

Att hindra Sd från att bli en politisk kraft in Sverige har två tydliga delar, en politisk och en taktisk. Det effektivaste sättet, den politiska vägen, att bli av med Sd är så klart att se till att ha en fungerande integration och försöka utrota folkhemsrasismen som finns lite till mans. Men det är lättare sagt än gjort. Många goda försök har gjorts med varierande resultat. Det vore ett osannolikt antagande att någon plötsligt skulle hitta ett sätt att lösa den gordiska knuten. Vi kommer att få leva med den situation vi har i dag under överskådlig tid. Tyvärr.

Återstår den taktiska vägen. Den taktik som praktiseras just nu, av båda politiska block, har tyvärr ett ganska dåligt track record internationellt sett. Att frysa ut denna typ av partier har inte lyckats i Österrike med Jörg Haider, inte i Frankrike med Le Pen och inte med Dansk Folkeparti i Danmark heller. I Norge har Fremskrittspartiet, som iof inte rakt av ska kallas främlingsfientligt, var fjärde norsk väljare bakom sig. Men även de har vunnit mycket på att de frysts ut av de andra partierna.

Sverigedemokraterna vinner också på allt spelteoretiskt fokus. Medierapporteringen borde handla mer om att granska Sverigedemokraternas politik i stället för vem av Reinfeldt eller Sahlin som tycker mest illa om den. Vad vill Sd egentligen i skolpolitiken eller med äldreomsorgen? Svaren är mycket tunna.

Vänder man på det kan man enkelt formulera hur drömsituationen ser ut för Sverigedemokraterna:

1: Alla partier vägrar att ha med dem att göra. Det stärker Sd:s anti-etablissemangsstämpel och ger dem positionen som underdog.

2: Sd framställs som den potentiella vågmästaren ingen vill ha. Eftersom detta inte blir någon nyhet om Sd inte kommer in måste denna typ av nyheter bygga på antagandet att de verkligen kommer in i Riksdagen. Därmed trummar media in sanningen att det är troligt att Sd kommer in.

3: Sd bojkottas på olika sätt, av skolor som inte släpper in dem, av tidningar som vägrar låta dem annonsera eller av andra politiker som försöker ignorera dem. Detta ger Sd gratis publicitet och gör att de kan framställa sig som de rebeller de vill vara. Dessutom slipper de prata politik.

Sverigedemokraterna kan nämligen knappast räkna med att lyckas samla fyra procent rasister för att komma in i Riksdagen. Så många personer finns det inte som gillar deras politik. För att nå fyra procent måste Sd hitta fler röster än en skara rasister. De finns att hitta bland väljare som är skeptiska mot de etablerade partierna och som vill lägga en proteströst. Väljare som snarare gör en politisk markering än ett politiskt val.

Sverigedemokraterna har sina strateger. De vet vad som krävs. Men om deras plan lyckas eller inte hänger på andra än dem själva. Som tur är.

Annonser

10 Responses to Hur Sverigedemokraterna bekämpas

  1. […] SVD ledarblogg och gryningsräd och Peter Andersson och Erik Laakso och Badlands Hyena och Krohniskt och […]

  2. Joakim Larsson skriver:

    Vad är det som leder dig till slutsatsen att det inte finns fyra procent väljare som gillar vår politik?

  3. Andreas Krohn skriver:

    Joakim: Att Sverigedemokraterna normalt pendlar runt två procent i mätningarna. Det är nog den ungefärliga indikatorn på hur många som är frälsta av politiken. Så har det sett ut i flera år, de enstaka tillfällen Sd fått över fyra procent är antingen en tillfällig opinion eller felmarginal i mätningen. Statistiskt säkerställt har Sd aldrig legat över fyra procent i flera mätningar i rad.

  4. Erik Hellsborn skriver:

    Fel, fel, fel Andreas. Ta en titt här så får du se hur siffrorna egentligen ser ut: http://status.st/

  5. Joakim Larsson skriver:

    Andreas Krohn: Opinionsundersökningar går ju att diskutera till förbannelse, men jag tycker att det är lite för enkelt att titta på vilket väljarstöd man har vid en viss tidpunkt och sen säga att det inte är fler som håller med om partiets politik. När jag gick med i SD så hade vi ett väljarstöd på ca 0,09%. Med samma argument skulle man då kunna säga att vi aldrig skulle få fler röster heller, eftersom det inte var fler som höll med oss. Jag tror att man får titta på värderingsundersökningar istället för att se hur stora delar av befolkningen som håller med om vissa ståndpunkter. Gör man det så ser man att andelen som håller med oss i större eller mindre grad när det gäller exempelvis invandringsfrågan är större än vårt nuvarande stöd. Det finns en potential.

  6. Andreas Krohn skriver:

    Erik: Man kan så klart visa vad man vill med statistik. Tråkigt nog för Sd tycks det (i de siffror du hänvisar till) finnas ett direkt samband mellan att Sd får låga siffror ju mer etablerat opinionsinstitut är.

    Sedan bör nog siffrorna justeras för valdeltagande. Sd hämtar sina röster från grupper med ett valdeltagande under snittet.

    Å andra sidan spelar opinionsmätningar inte särskilt stor roll, det är valresultat som avgör. I valet 2010 får Sverigedemokraterna också konkurrera med Piratpartiet om missnöjesväljare.

  7. Andreas Krohn skriver:

    Joakim: Det du pekar på gäller alla partier, att de har betydligt högre stöd i sina profilfrågor än de har generellt.

    Men visst, om Sd lyckas skylla tillräckligt många problem på invandrarna – och folk går på det – så kan det nog bli starka siffror.

  8. Erik Hellsborn skriver:

    Andreas, får jag lov att påpeka att det var DU som var först ut med att börja tala om opinionsmätningar? Jag konstaterade bara att det var felaktig att påstå att ”Sverigedemokraterna normalt pendlar runt två procent i mätningarna” då vi narare ligger runt 3-4 %.
    Det verkliga stödet är dock snarare större, än mindre som du verkar tro. Titta bara på senaste riksdagsvalet och de mätningar som gjordes under månaderna innan.
    Under perioden Januari – September 2006 särredovisades SD i sammanlagt 26 mätningar. SD:s resultat var följande:
    24 st under 2,9 % (valresultatet)
    2 st exakt på 2,9 %
    0 st över 2,9 %

    Som du ser är det mycket tydligt att vi underskattas i mätningarna.

  9. […] Nu kan vi kanske (för ett tag i alla fall) lämna de spelteoretiska diskussionerna huruvida Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen eller inte – och övergå till den mer intressanta diskussionen: vad vill egentligen Sverigedemokraterna. Jag har berört det resonemanget mer utförligt i posten ”Hur Sverigedemokraterna bekämpas”. […]

  10. […] Nu kan vi kanske (för ett tag i alla fall) lämna de spelteoretiska diskussionerna huruvida Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen eller inte – och övergå till den mer intressanta diskussionen: vad vill egentligen Sverigedemokraterna. Jag har berört det resonemanget mer utförligt i posten ”Hur Sverigedemokraterna bekämpas”. […]

%d bloggare gillar detta: