Den heliga gränsen: 65

Dagens artikel på DN debatt om hur invandring påverkar statsfinanserna och befolkningen är förvisso intressant. Men jag tycker att den har ett snävt perspektiv.

Min första invändning är den heliga gränsen: 65 år. Det är allt för hårt rotat i den offentliga debatten att vi ska jobba tills vi är 65. Trots att pensionsåldern i princip är avskaffad, trots att den verkliga pensionsåldern är betydligt lägre och trots att hela det resonemanget bygger på industrisamhället.

Morgondagens arbetsmarknad, vilken artikeln refererar till, kommer inte att se ut så. Folk kommer inte att göra en exakt distinktion mellan att jobba eller inte jobba. Många kommer att ha en egen firma i vilken de kan jobba någon dag i månaden. Andra kommer att successivt trappa ner sitt arbete till deltid från kanske 60 eller 70 års ålder. Vi vet att vi kommer att vara friska längre i framtiden, varför då anta att vi ska jobba lika länge som de tidigare generationerna?

Den andra invändningen mot artikeln är att det skulle vara svårt att beräkna värdet av att inte ha invandring (alls). En utländsk specialist i ett företag kan medföra värden som motsvarar kostnaden för tio invandrare som inte jobba. ”Värdet av en invandrare” går så klart inte att fastställa.

Det hela avgörs i grunden av hur öppet samhälle och hur öppen arbetsmarknad vi har. Det finns ingen naturlag som stipulerar att Sveriges yta borde ha en viss befolkning. Uppenbart får många fler plats på själva ytan. Hur många av dem som får plats som också jobbar avgör vi själva, beroende på ur smarta förutsättningar för arbete vi kan skapa.

Men det går inte att göra framtidsprognoser på.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: