Mitt i politikens otydliga centrum

Det var Bill Clinton som började för 13 år sedan. Han behövde en strategi för att bli återvald som president. Väljarna klagar ofta på att politikerna säger ungefär samma sak och är för lika varandra. Man kan därför tycka att det finns en betydande marknad för att sticka ut och att vara annorlunda.

Men så enkelt fungerar inte politisk logik.

Striden i alla val står om väljarna i mitten. Det finns 10-20 procent av väljarkåren som avgör valen. Resten röstar som de alltid röstar, höger eller vänster. Att vinna mitten är att vinna valet.

Detta insåg Clinton, vars strategi var att närma sig och avväpna motståndaren, genom att ta dennes starka frågor och delvis göra till sina egna. Det kallas triangulering på fint språk. Helt enkelt en strategi för att vinna väljarna i mitten av den politiska skalan, de så kallade marginalväljarna. Efter att Clinton blivit återvald tog det inte många minuter innan politiska strateger i andra länder satte tänderna i trianguleringen. Numera är det vardag i politisk strategi.

Men om all politik flyttas till mitten borde det väl vara guldläge för ett mittenparti? I Sverige och Finland finns Centerpartiet, i Norge Senterpartiet medan Danmark saknar ett uttalat mittenparti.

Men de partierna är sins emellan väldigt olika. Det svenska Centerpartiet är ett liberalt och företagsvänligt parti som stöds av cirka 6-8 procent av väljarna. Det norska Senterpartiet är ett protektionistiskt vänsterparti som nyligen fick sex procent i stortingsvalet. Inga stora framgångar för mittenpartierna alltså. Men i Finland är Centerpartiet en dominerande politisk kraft. Det socialliberala mittenpartiet brukar få med sig var fjärde finsk väljare. Är det bara Finland som verkligen fattat hur den politiska logiken fungerar?

Troligen inte. För även om politisk logik handlar om att vinna mitten är det inte där de flesta väljarna finns. Även de nämnda centerpartierna måste välja sida, annars riskerar de att utplånas. Väljarna har en tendens att straffa politiska partier som velar i mitten och inte ger besked om vilken politik de tänker stödja. Ingen vill köpa grisen i säcken. Väljarna vill helst av allt ha tydliga politiska alternativ och gärna radikala förslag.

Detta är den politiska utmaningen för den som vill vinna ett val. Det handlar om att vara tydlig och vilja förändra, men för den skull inte förlora den politiska mitten. En omöjlig strategi att förena? Kanske. I alla fall säkert en del av förklaringen till att de politiska partierna och koalitionerna uppfattas som otydliga av väljarna.

Att vara tydlig som politiskt parti är egentligen inte särskilt svårt. Problemet är bara att det är en dålig strategi när man vill vinna val.

Annonser

One Response to Mitt i politikens otydliga centrum

  1. Staffan skriver:

    I länder med lågt valdeltagande, som USA, kan även extremiststrategin fungera, som den gjorde för Bush. Det går i korthet ut på att i stället för att försöka nå mittenväljare så ser man till att hålla en ideologisk klarhet i hopp om att få sina kärnväljare att i större mängd bege sig till vallokalerna.

    Det är dock inte en vinnande taktik i ett land som Sverige, som i senaste allmänna valet hade ett valdeltagande på strax över 80%. Å andra sidan har vi med det proportionella valsystemet plats för småpartier som kan fånga upp de mer extrema strömningarna (KD på den konservativa sidan och V på den socialistiska).

%d bloggare gillar detta: