Vill Fridolin bli språkrör?

Gustav Fridolin gör som förväntat. När det närmar sig valet blir han åter politiker och företrädare för Miljöpartiet. Troligen saknar han politiken och klarar inte att hålla en ”opartisk” journalistroll. Han vill tillbaka till rampljuset helt enkelt.

I dagens artikel på Brännpunkt tycks ha han två syften:

1) Kasta skit på Maud Olofsson och försöka förklara att den regering han arbetade för inte har något ansvar för utvecklingen av Vattenfall. Trots att Vattenfalls kolkraftsambitioner inleddes just under den tiden…

2) Återkomma i det politiska rampljuset, det är knappast en slump att han skriver under med f.d. riksdagsledamot.

Alla vet att Miljöpartiet ska byta språkrör år 2011. Är detta en del av uppladdningen?

Återstår för övrigt att se hur länge TV4 betraktar Gustav Fridolin som ”opartisk”.

—————————————-

Här skriver jag om varför staten inte bör äga Vattenfall.
Detta och detta är också läsvärt i samma ämne.

Annonser

7 Responses to Vill Fridolin bli språkrör?

  1. Rune skriver:

    Jag måste få rättta till några felakigheter.

    Gustav Fridolin har aldrig arbetat för någon regering. Han var riksdagsman för ett parti som aktivt kritiserade Socialdemokraternas avsaknad av energipolitik vid den tiden och aktivt kritiserade Vattenfalls felakkiga strategi i utlandssatsningarna. Ett parti som samarbetade med Socialdemokraterna om budgetpropparna men aldrig hade någon gemensam energipolitik.

    Gustav Fridolin torde inte behöva bedriva nån kampanj om han skulle vilja bli språkrör. Han är en person med de kvaliteterna varje parti skulle önska man hade som företrädare. (precis som Wetterstrand)

  2. Andreas Krohn skriver:

    Jag uttryckte mig medvetet ”den regering han arbetade för”. Jag tycker mycket illa om Riksdagsledamöter som försöker vända grundlagen upp-och-ned och påstå att de inte har ansvar för den förda politiken, utan skyller på regeringen. Det håller inte, det visar bara på svaga ledamöter. Riksdagen är Sveriges högsta politiska organ.

    Miljöpartiet stödde regeringen som förde politiken. Om de ville kunde de sagt stopp. De kan möjligen skylla på att de värderade makten och inflytandet högre än energipolitiken, med där går också gränsen för vad som går att bortförklara.

    Miljöpartiet hade dessutom tjänstemän på alla departement, vilket får betraktas som en semivariant av att sitta i regeringen.

    Uppenbart anser sig Fridolin behöva en kampanj, jag kan inte värdera Miljöpartiets inre angelägenheter tillräckligt bra för att veta om det är fel.

  3. Johan Schiff skriver:

    Socialdemokraterna samarbetade med Centern om energipolitiken under den period du pratade om. Maud Olofsson var med andra ord i allra högsta grad ansvarig. Att MP kunde fällt regeringen stämmer, men det fanns ingen annan part att förhandla med när det gällde energipolitiken.

  4. Andreas Krohn skriver:

    Johan: Jag är medveten om att den parlamentariska situationen förra mandatperioden var rörig. Skolpolitiken styrdes i hög grad av Alliansen och Mp och sossarna vägrade samarbeta med mp och v i flera frågor.

    Det hela leder så klart till att det är svårare att utkräva politiskt ansvar.

    Ändock valde mp att stödja den regeringen. Situationen som därefter uppstod kan man lika gärna betrakta som att mp och v var kassa förhandlare. De satte makten före uppdraget. Jag tycker inte att det håller som försvar.

    Fridolin konstaterar i artikeln ”Vår gemensamma kritik, som samlade en riksdagsmajoritet, var svidande.” Problemet var att han aldrig satte den makt, som väljarna givit dem, bakom den riksdagsmajoriteten. Vad KU säger kan regeringen strunta i – och gjorde det också regelmässigt.

    Han valde medvetet att acceptera detta som en del av maktuppgörelsen med sossarna.

  5. […] även detta goda inlägg av Henrik Bredberg i Sydsvenskan (via Krohniskt) Företagande och näringspolitik […]

  6. Johan skriver:

    Jag vet inte vad du menar med ”De satte makten före uppdraget”. Miljöpartiet valde till slut att avstå från sitt kvar om att bilda majoritetsregering, dvs makten, mot att få igenom totalt 121 punkter med grön politik. Det var stora frågor också, inte bara småplock.
    Det är väl verkligen att sätta politiken före makten?

    Men det är extremt svårt att fälla regeringen, och därmed allt det som man faktiskt kommit överens om att genomföra, i en fråga där Miljöpartiet stod ensamma. Att Centern röstade för kritiken i konstitutionsutskottet var ren taktik, de var ju själva genom sina politiska överenskommelser på energiområdet delaktiga i den politiken. Det är Centern som omöjliggjorde en förändring av Vattenfall redan då, inte Miljöpartiet.

  7. Andreas Krohn skriver:

    Johan skriver: ”Jag vet inte vad du menar med ”De satte makten före uppdraget”.”

    Jag menar att de var knähundar till Göran Persson och inte politisk mogna nog att kräva ministerposter. Jag köper det inte som invändning mot att inte stå för vad den riksdagsmajoritet, de själva upprätthöll, förde för politik.

%d bloggare gillar detta: