Bra humor i Resumé

mars 31, 2010

Ibland är det riktigt underhållande att läsa Resume, som artikeln om ölet Fucking Hell. Det slår till och med Ryckepungsvägen.


Blir Förbifarten byggd nu?

mars 29, 2010

Det är bra att regeringen nu givit ett tydligt besked att Förbifart Stockholm ska byggas. Kanske ser vi slutet på 30 år av förhalande och processande. I alla fall om regeringen får fortsätta att regera.

Det är också välkommet att beskedet tydligt lockar ut sossarna på banan. Sossarna har våndats med frågan eftersom de sitter med två tillväxtfientliga partier i knät. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gjort vad de kan för att förhala och förhindra frågan.

Många är de sossar som väntat på dagens besked från regeringen. De är glada ju längre regeringen kan dra frågan, så att de – om de får makten – slipper så mycket som möjligt av kohandel med v och mp.

För visst riskerar det att kosta en hel del för Sossarna att dra igenom ett beslut om förbifarten. Man kan bara tänka sig vad Miljöpartiet och Vänstern kan komma att kräva i ”politiskt skadestånd”. Förslag om nedlagda kärnkraftverk, friår, höjd fastighetsskatt, minskad frihet för friskolor eller förstatligande av företag lär stå som spön i backen. Det sistnämnda gäller förvisso också (s) som ville köpa Saab, men låt oss stryka det som tillfällig populism.

Vi ska nog också vara försiktiga i att teckna in sossarna för förbifarten. Än så länge har det beskedet bara kommit från Carin Jämtin, ska vi tro på det ska det åtminstone komma från Mona Sahlin. Gärna med Lars Ohly och Maria Wetterstrand surt nickande i samma rum.

Vi har tidigare sett Carin Jämtins dåvarande motsvarighet lova att inte införa trängselskatt i Stockholm. Bara för att minuten senare se Göran Persson förhandla bort det löftet till Peter Eriksson och Miljöpartiet.

Tiden för Mona Sahlin att kunna ducka i frågan rinner ut. Men den som vill vara säker på att Förbifarten inte ska kohandlas bort i ett slutet rum i Rosenbad bör inte chansa på vänsterlaget.


Ny Allianscommunity

mars 29, 2010

Har precis börjat att testa Alliansens vänners nya community. Kul sätt att samla Alliansvänner på. Så här beskrivs den på webbplatsen:

Idén med vår nya nätsatsning är att den ska vara interaktiv och engagera landets alla alliansvänner. Det är vad man brukar kalla en ”community” på nätet, där alliansvänner ska kunna debattera, utbyta idéer, kommentera aktuella händelser etc.

Låt oss hoppas att detta blir ett starkt bidrag till den nätvalrörelse som redan startat. Den politiska temperaturen stiger för varje dag nu.


Bodström strategi: Besserwisser

mars 24, 2010

I debatter dem emellan kan man inte låta bli att notera: Thomas Bodström gillar inte Beatrice Ask. Det märks på såväl tonläge som attityd och ordval. En del av detta är en naturlig del av det politiska spelet; trots allt gav väljarna Bodström sparken som justitieminiter och Ask tog hans jobb.

Men det finns något mer än så.

Bodström brukar tex inte vara sen att påpeka att Ask inte är jurist, med det underliggande budskapet att hon inte förstår sig på vad hon gör. När Beatrice Ask gjorde ett uttalande som hon nu, skönt nog, backar ifrån, var Bodström snabbt framme och antydde att hon inte skulle förstå grundläggande juridik. Han krävde också att Ask skulle avgå, precis som att det vore något särskilt från den person som vill ha hennes jobb.

Bodström har en uppenbar tendens att hellre kritisera landets justitieminister än att kritisera regeringen justitiepolitik. Gärna på manér av en Besserwisser. Varför?

Beatrice Ask är känd som, och också uppskattad som, en politiker som inte låter som politiker brukar göra. Det öppnar så klart för angrepp för den som vill ha ministrar som bara säger det de borde säga. Det utnyttjar Bodström. Men hur rent är egentligen mjölet i hans egen påse?

Bodström är en politiker som inte anser att hans heltidsjobb som politiker är ett heltidsjobb. En person som skriver deckare från sin tjänsterum på Riksdagen och som prioriterar att försvara brottslingar under riksdagens voteringar. Visst är det kanske mer lönsamt ekonomiskt, men det är ett dåligt underlag för att ta en karaktärsdebatt med Beatrice Ask.

Eller så är det så enkelt att Bodström inte hinner sätta sig in i all politik och därför hellre väljer att skjuta på det som ger rubriker, men som inte har samma politiska substans?


Oklart vad som egentligen är en muta

mars 19, 2010

Misstänkta mutbrott får ofta stora mediarubriker och drar till sig ett stort allmänintresse, särskilt när kända personer är inblandade. Men Sveriges samlade expertis på mutfrågor är överens om en sak – det är nästan omöjligt att ge vettiga svar på vad som är en muta och vad som inte är det.

Osäkerheten visas av att sex av tio förundersökningar om mutbrott har lagts ner av den särskilda riksenheten mot korruption – en högre procentandel än vad som gäller övriga åklagarenheter. Varför denna uppmärksamhet och osäkerhet? Svaret är att den svenska mutlagstiftningen är otydlig och dåligt skriven.

Så skriver Institutet Mot Mutor (tillsammans med Stockholms Handelskammare) i en debattartikel i Sydsvenskan den 28 januari 2008. Sedan dess har regeringen tillsatt en utredning för att tydligare klargöra vad som egentligen är ett mutbrott. Men den utredningen jobbar fortfarande, så vi får i dag fortfarande nöja oss med den utdömda nuvarande lagen.

I dag diskuteras ytterligare ett i raden av fall där politiker är inblandade i vad som misstänks vara ett mutbrott. Jag kan inte bedöma om det är mutbrott i just detta fall – och mot bakgrund av ovanstående är det frågan om någon kan göra det.

Uppenbart finns det i dessa fall två olika rättssystem. Ett juridiskt som tar lång tid. Ett i media som är mycket snabbt. Så fort en misstanke dyker upp mot en känd person kan rubrikerna blir stora. Alldeles oavsett det faktiska juridiska sakläget.

Institutet Mot Mutor beskriver detta i samma debattartikel som refereras ovan:

Samtidigt finns en parallell domstol, mediadomstolen. Där är ”juridiken” klarare och enklare. En anklagelse om mutbrott i sig räcker för att ge stora rubriker. Den som anklagar behöver inte ens alltid vara en person med juridisk kompetens eller en åklagare. Eftersom det aldrig riktigt säkert, i verklig juridisk mening, går att säga om det är en muta eller inte, riskerar alla som omskrivs för mutanklagelser i media att av allmänheten betraktas som skyldiga. I bland frias de av en domstol mycket lång tid senare, men då är skadan redan skedd. Personen kan till och med, under tiden mellan anklagelse och rättegång, tvingats lämna sitt jobb. Det i sig är ett hot mot rättssäkerheten.

Låt oss hoppas att den nya lagen är tydligare om vad som egentligen är ett mutbrott. Principen bör vara att den som gör sig skyldig till brott självklart ska straffas. Men det bör också vara att den som inte är skyldig inte ska straffas. Inte av en domstol och heller inte av negativa skriverier.

Som det ser ut i dag kan alla straffas i media, eftersom inte ens landets främsta experter kan svara på den fråga som egentligen borde vara enkel: vad är en muta och vad är inte en muta.


Man ska inte förbjuda bort åsikter

mars 17, 2010

Inför val uppstår alltid en debatt om vilka politiska partier som ska få komma in i skolor och i vilken utsträckning. Jag tycker vi ska välkomna debatten, men samtidigt tänka efter vilket samhälle vi vill ha.

”Sverigedemokraterna eller inte”, är ofta frågan, men egentligen är det en betydligt bredare debatt om demokrati.

Det finns många goda skäl att inte lyssna på Sverigedemokraternas populism. Men frågan bör avgöras av varje person, inte kollektivt. Varje person måste själv komma fram till vad man ska lyssna på och inte.

En skola som stänger ute Sverigedemokraterna tystar debatten. Riskerna är uppenbara att detta snarare gynnar utestängda partier än hindrar dem. Det uppstår ett martyrskap. Men än viktigare är att skolan då också sätter en gräns för vad som är ”tillåtna” och ”otillåtna” åsikter. Normalt undviker vi att kategorisera så i en demokrati. Alla åsikter bör vara tillåtna och vara en del av den fria debatten. Åsikter ska sedan bekämpas med åsikter, inte förbud.

Det kan möjligen framstå som en bekväm lösning för oss som inte gillar Sverigedemokraterna att försöka förbjuda bort dem. Problemet är att det både är ineffektivt och odemokratiskt.

Som vanligt äro genvägar senvägar. Vi som tror på allas lika värde får helt enkelt göra oss omaket att stå upp för våra åsikter och ta debatten!


Larvig protektionism i USA

mars 16, 2010

Populism och protektionism går allt för ofta hand i hand. I USA får utrikesminister Hillary Clinton kritik för att hon spenderar 5,4 miljoner dollar på kristallglas. Men kritiken går inte ut på att det är en himla massa pengar att spendera på glas. I stället väljer kritikerna att framhålla att hon inte köpt glasen från ett företag i USA (utan från ett företag i Sverige). Argumentet är att Clinton borde spendera pengarna i USA och inte i utlandet – eftersom det skulle gynna amerikanska jobb.

Just den typen av populismprotektionism är den fånigaste.

Utan handel med omvärlden hade USA varit fattigt. Det är kanske lätt att säga att alla amerikanska dollar ska spenderas i USA. Men hur skulle det se ut om inget annat än dollar spenderades i USA? Om inte omvärlden köpte amerikanska produkter?

Politiker har ett ansvar att tänka längre än näsan räcker och längre än till nästa valurna.