Oklart vad som egentligen är en muta

Misstänkta mutbrott får ofta stora mediarubriker och drar till sig ett stort allmänintresse, särskilt när kända personer är inblandade. Men Sveriges samlade expertis på mutfrågor är överens om en sak – det är nästan omöjligt att ge vettiga svar på vad som är en muta och vad som inte är det.

Osäkerheten visas av att sex av tio förundersökningar om mutbrott har lagts ner av den särskilda riksenheten mot korruption – en högre procentandel än vad som gäller övriga åklagarenheter. Varför denna uppmärksamhet och osäkerhet? Svaret är att den svenska mutlagstiftningen är otydlig och dåligt skriven.

Så skriver Institutet Mot Mutor (tillsammans med Stockholms Handelskammare) i en debattartikel i Sydsvenskan den 28 januari 2008. Sedan dess har regeringen tillsatt en utredning för att tydligare klargöra vad som egentligen är ett mutbrott. Men den utredningen jobbar fortfarande, så vi får i dag fortfarande nöja oss med den utdömda nuvarande lagen.

I dag diskuteras ytterligare ett i raden av fall där politiker är inblandade i vad som misstänks vara ett mutbrott. Jag kan inte bedöma om det är mutbrott i just detta fall – och mot bakgrund av ovanstående är det frågan om någon kan göra det.

Uppenbart finns det i dessa fall två olika rättssystem. Ett juridiskt som tar lång tid. Ett i media som är mycket snabbt. Så fort en misstanke dyker upp mot en känd person kan rubrikerna blir stora. Alldeles oavsett det faktiska juridiska sakläget.

Institutet Mot Mutor beskriver detta i samma debattartikel som refereras ovan:

Samtidigt finns en parallell domstol, mediadomstolen. Där är ”juridiken” klarare och enklare. En anklagelse om mutbrott i sig räcker för att ge stora rubriker. Den som anklagar behöver inte ens alltid vara en person med juridisk kompetens eller en åklagare. Eftersom det aldrig riktigt säkert, i verklig juridisk mening, går att säga om det är en muta eller inte, riskerar alla som omskrivs för mutanklagelser i media att av allmänheten betraktas som skyldiga. I bland frias de av en domstol mycket lång tid senare, men då är skadan redan skedd. Personen kan till och med, under tiden mellan anklagelse och rättegång, tvingats lämna sitt jobb. Det i sig är ett hot mot rättssäkerheten.

Låt oss hoppas att den nya lagen är tydligare om vad som egentligen är ett mutbrott. Principen bör vara att den som gör sig skyldig till brott självklart ska straffas. Men det bör också vara att den som inte är skyldig inte ska straffas. Inte av en domstol och heller inte av negativa skriverier.

Som det ser ut i dag kan alla straffas i media, eftersom inte ens landets främsta experter kan svara på den fråga som egentligen borde vara enkel: vad är en muta och vad är inte en muta.

En kommentar till Oklart vad som egentligen är en muta

  1. Ingrid Tomenius skriver:

    Det är eg inte oklart – bara de som är i tjänst dvs tjänar statsapparaten kan om de låter sitt regeltillämpande beslutsfattande påverkas av sådant dömas för mutbrott. Politiker är inte tjänstemän utan förtroendevalda – väsentlig skillnad! de har anställts av svenska folket på en mandatperiod och bedöms utifrån politiska kriterier av detsamma vid nästa val. Skulle svenska folket vara missnöjda med deras beslutsfattande i riksdagen ryker de nog – särskilt om de uppenbart gått oljeindustrins ärenden mot de vars förtroende de fått- men deras väljare kanske gillar oljemaffian – so be it – då sitter de kvar med orubbat förtroende. Att missbruka förtroende är inte olagligt – bara dumt om man vill bli ombvald o väljarna gillar miljöbilar. Att särskild åklagare utreder vissa grupper(riksdagmän o poliser som ovan) speciellt öppnar upp för särbehandling och korruption på ett farligt sätt. Åklagaren borde av riksdagsmännen motanmälas i detta fall till JK eller JO-anmälas för ”falsk tillvitelse” och ”ÄREKRÄNKNING” som brottet heter som åklagaren just begått eftersom en riksdagsman inte har några andra herrar än folket som bedömer han på valdagen efter de beslut han fattat! solklart fall av att åklgaren missbrukar sin tjänsteställning! Däremot är det djupt olämpligt att svenska folket inte har full info om lobbyarbete o pengar som betalas ut till riksdagsmän eftersom företag inte har rösträtt i vår demokrati eller en pengar eller juridiska personer , utan bara medborgare har det. Det viktiga är att beslut o beslutsprocess är transparenta o att väljarnas vilja får genomslag i besluten o i vilka som väljs.

%d bloggare gillar detta: