Är det bara Ohly som kör över?

april 27, 2010

Det var kanske inte oväntat att vänsterpartierna skulle komma med förslag om att återinföra en förmögenhetsskatt. Även om utformningen inte är klar är det klart att Ohly vunnit ännu en politisk förhandling. Även om det nu är Miljöpartiets som körts över. För ett och ett halvt år sedan sa språkröret Peter Eriksson till E24:

– Nu när den tagits bort är det bättre att fortsätta på den vägen. Förmögenhetsskatten hade fått karaktär av en frivillig skatt. De flesta med förmögenhet såg till att inte betala den. I stället försvann pengarna utomlands.

– För ett entreprenörsskap är det viktigt att svenskt kapital stannar och kan verka i Sverige, säger han.

– Det behövs ett riskvilligt kapital till nya företag och investeringar. Det behövs ägarkapital. Det räcker inte att bara kunna låna i bank.

Tydliga argument, men det var så klart ett tag sedan han sa det. Mer Aktuellt är ett uttalande från Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson från den 13 april i år. Ovanligt tydligt för att behöva överges bara två veckor senare:

– Det är en väldigt prioriterad fråga för oss. Vi har väldigt svårt att gå med på att förmögenhetsskatten ska återinföras, det är en dålig politik.

Kanske var den en ”prioriterad fråga” för Mp. Men den hade inte högre prioritet än att den kunde överges.

I den här frågan verkar de i alla fall inte behöva någon specialutformad folkomröstning…

—————————————–

Bloggar: Böhlmark, Pär Johnson och Kent.


Det tveeggade svärdet – humor

april 27, 2010

– Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.

Så kommenterar kommunminister Mats Odell (kd) vänsterpartiernas satsning kommunerna, för vad han menar är lånade pengar. Humor eller oseriöst?

En sak kan man vara säker på: om man frågar svenska väljare om politiker är för roliga kommer de inte att svara ja.

Olika företrädare för vänsterpartierna är snabbt ute och kritiserar Odell för uttalandet.  Man kan förstå att de inte är glada att påminnas om Mona Sahlins ekonomiskt tveksamma förflutna med skattepengar (det Wikipedia kallar Tobleroneaffären). Men är det över gränsen?

Det får så klart varje person avgöra. Själv tycker jag att det är kul när politiken hettar till. Nålstick hör valrörelser till. Och den hårda kritiken från de politiska motståndarna visar också att frågan är känslig för framför allt Socialdemokrater.

Humor är ett tveeggat svärd inom politiken. Rätt använd ger den sympati och kanske nya väljare. Fle använd kan den få motsatt effekt. Jag tror inte att Odell behöver vara orolig för att tappa väljare i detta fall. Vad tror du?


Kan man lita på 88 % av staten?

april 22, 2010

Jonas Eliassons inlägg i dag på DN Debatt är välskrivet och tillför debatten om Förbifart Stockholm ett värdefullt perspektiv. Han ställer frågan om man kan lita på ett avtal slutet med staten.

Det så kallade Cederschiöldspaketet, om Stockholms infrastruktur, är en överenskommelse mellan en i princip enig Stockholmsregion och riksdagen. Alla partier i riksdagen, utom v och mp, ställde upp på den, dvs 88 procent av riksdagens majoritet var för.

Ändå hotas nu uppgörelsen bara några månader senare. Av politiskt taktiska skäl ska frågan skjutas till en folkomröstning om vänsterpartierna får makten. Det urholkar onekligen staten trovärdighet som avtalspart.


Mona: Bara att köra över Stockholm

april 21, 2010

Rödgröna överenskommelser har tidigare visat sig spricka snabbt. Rekordet var den om trupperna i Afghanistan, som sprack direkt.

Nu verkar även gårdagens uppgörelse om Förbifart Stockholm (Förbifart Sahlin) stöta på allvarliga problem. Den verkar helt enkelt inte förenlig med grundlagen.

– Jag förstår inte hur man kan hävda att man ska stifta en lag som gäller en specifik del av landet och dessutom ange vilken del av landet. Det är för mig en absurditet med en sådan lag, säger Folke Johansson, som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, till DN.

Mona Sahlin är dock snabbt ute och är tydligen ännu bättre grundlagsexpert och säger till TT:

– Vi har pratat med grundlagskunniga för att försäkra oss om att riksdagen har den möjligheten.

Planen är att rakt av köra över Stockholmarna. Om Stockholmskommunerna inte vill ha en folkomröstning tänker Mona Sahlin drämma lagboken i huvudet på dem. Detta ska ske genom stifta någon form av speciallag, som ska ge riksdagen rätt att strunta i den kommunala självstyrelsen (som egentligen skyddas av portalparagrafen i Regeringsformen).

Vi får se vad vår grundlag är värd när den ställs mot maktpolitiken.


Vi vill inte ha en Svenssonkung

april 20, 2010

Monarkin står inför ett svårt PR-dilemma. Det som hotar dem är också det som räddar dem.

Enligt SOM-institutet sjunker nu stödet för den svenska monarkin. Anledningen som anges är slarvigt uttryckt att kungahuset har blivit för folkligt. När kronprinsessan gifter sig med ”en man av folket” kan man tänka sig att kungahusets värsta kritiker skulle blidkas. Kanske är det också så. Men samtidigt verkar förhållandet ha betydligt mer påverkan på dem som egentligen gillar kungahuset.

Den klassiska kritiken mot kungahuset brukar kunna sammanfattas ungefär med:

1) Man ska inte födas in i ett ämbete
2) Kungahuset står över medborgarna, medan demokratiska värden säger att alla ska vara lika värda
3) Kungahuset kostar mycket pengar och de har ett överflöd av lyx

Uppenbart har den argumentationen – mot bakgrund av vad som nyss konstaterats – inte varit särskilt framgångsrik. Svenska folket vill nämligen inte han någon Svenssonkung som köper kläder på HM, fläskfärs på Konsum eller kör omkring i en Volvo V70. Vi vill ha en riktig kung. Eller möjligen ingen kung.

Svenssonkungtanken är en kompromiss ingen gillar. Republikförespråkarna läs knappast bli nöjda så länge vi har en monark. Och monarkiförespråkarna vill ha en riktig kung, som frotterar sig med stiliga statschefer, som bor i ett flott slott och som kör Ferrari.

Varför är det då ett dilemma, när lösningen verkar så enkel?

Det vore inte helt enkelt för kungahuset att backa utvecklingen. Troligen är det så att prinsessbröllopet i sommar sätter punkt för det kungahus som representerade 1900-talet: En kung utan politisk makt – men ändå med betydande symbolmakt. En kung av den gamla skolan som helt enkelt är kungalik. En nivå över vanligt folk.

Nu handlar det för kungahuset att gå in i nästa kapitel. Att sälja ”det folkliga kungahuset” kommer att vara svårare.

Men detta till trots kan vi konstatera att kungahuset ändå har ett kompakt stöd bland det svenska folket. Än så länge skulle den som försökte ha svårt att vinna en folkomröstning (ordet för dagen) om att avsätta kungen och avsluta Sveriges monarki säkerligen misslyckas.

——————————-

Tillägg den 21 april: PJ Anders Linder noterar i en kommentar att det finns fler mätningar, som inte pekar i samma riktning som SOM:s.


Så fult, så fegt

april 20, 2010

I åratal har vi hört Mona Sahlin lova att lämna viktiga politiska besked i god tid före valet. Ju närmare valet kommer, desto mer ihåligt blir det löftet. I dag kom ett av Sveriges fegaste politiska besked på länge: vänsterpartierna passar om Förbifart Stockholm. Fast de egentligen säger nej.

De gör det heller inte bara på ett fegt sätt. Det är även fult.

Genom att föreslå en folkomröstning år 2012 försinkar de projektet rejält. Detta skulle göra förbifarten betydligt dyrare och svårare att genomföra. Garanterat gör de det medvetet. Garanterat är det också en eftergift från sossarna till Lars Ohly och Miljöpartiet. Det är andra gången på kort tid vi ser småpartierna tvinga ner Mona Sahlin knä.

Dessutom ställer de upp två alternativ mot varandra i den föreslagna folkomröstningen som inte är motsatser. Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Dagens utspel har inget med demokrati att göra, även om vänsterpartierna vill få det att låta så. Detta är politiskt spel, när det är som fegast och fulast. Det är parodi på demokrati.

—————————————

Bloggar om detta: Ankersjö, Tokmoderaten, Grufman, Gustav Andersson, Kent Persson, Edvin Alam, PJ, Kjellberg och Wennerholm.


Avskaffa samvetslagarna Tyskland

april 16, 2010

Det borde vara pinsamt för Tyskland att det är ett av länderna där Google måste censurera bort sökningar eftersom de innehåller ”förbjudna åsikter”. Även om censuren inte är särskilt omfattande i Tyskland, placerar det dem i Internetsammanhang tillsammans med stater som Kina.

Tyskland har nämligen inte yttrandefrihet.

Ok, det mesta får man tycka i Tyskland. Men inte förneka att förintelsen skulle ha ägt rum. Det är olagligt, vilket den engelska biskopen Richard Williamson får erfara när han nu döms till böter efter att ha gjort det.

Undrar du varför jag ägnar ett blogginlägg åt att försvara en galning?

Det gör jag inte. Men jag försvarar rätten att tycka knäppa saker. Eller närmare bestämt rätten att tycka vad man vill. Att tycka knäppa saker är en delmängd av rätten att tycka vad man vill.

Tyskland (och Österrike) lider svårt av arvet från andra världskrigets förintelse av mestadels judar. Jag kan förstå bakgrunden till lagarna. Jag kan till och med känna stark sympati för dem. Men mitt demokratiska patos hatar dem också. Särskilt som de skulle kunna drabba mig. Visst kan jag välja att därför inte åka till Tyskland eller Österrike, precis som jag skulle dra mig för att åka till Nordkorea eller Iran. Men helst skulle jag se att Tyskland och Österrike kunde kasta sitt dåliga samvete ifrån sig i denna fråga och faktiskt avskaffa lagarna.

Demokrati handlar även om att få tycka och säga konstiga saker. Många människor har dött för den principen. Dåliga argument bemöts bäst med bra argument. Inte med förbud.