Förhandlingar eller PR-krig?

Avtalsrörelsen i svensk arbetsmarknad är unik i sitt slag. Få länder har en så centraliserad lönebildning som Sverige har. I huvudsak är det de så kallade ”arbetsmarknadens parter” som gör upp plånboksförutsättningarna för miljoner arbetstagare. Mötet mellan facket och arbetsgivarna tar sig olika uttryck, men grunden är att de ska komma överens.

Men allt mer av förhandlingarna sker via media.

Utspelen följer varandra och tidningar och medier hänger på. I tidningarna finns kartor över var det går eller inte går att handla sin mjölk nästa vecka. Man kan inte undgå att det parallellt med förhandlingarna pågår ett PR-krig mellan parterna. Den som får opinionen med sig har så klart en fördel i förhandlingarna.

I dag får vi reda på att det inte blir någon strejk för handeln.

Alla verkar i efterhand nöjda med avtalet. Även det är en del av PR-kampanjen. Den som säger sig vara missnöjd riskerar att framstå som en förlorare. Hur mycket krig det egentligen har varit är svårt att veta. Filtrerat genom medialogiken låter det säkert som mer än det egentligen varit.

Efter att Sveriges kommuner och landsting presenterade ett förslag om lärares arbetstid kan man skönja en viss irritation över denna taktik (PR-krig) hos Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet, när hon säger till SvD att hon inte vill förhandla via medierna. Frågan är bara om det går att undvika, när alla andra är på den arenan?

Av årets avtalsrörelse att döma förs allt mer av förhandlingarna just via media. Vad det får för konsekvens för avtalsförhandlingarna på sikt är svårt att säga. En fördel med det är onekligen att öppenheten ökar och det blir lättare för oss utomstående att följa händelserna. En nackdel kan nog vara att tonläget skruvas upp mer och mer.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: