Assange blir mediacirkus

augusti 24, 2010

Anklagelserna mot Wikileaks grundare Julian Assange är redan hett mediastoff i hela världen. Alla är igång, politiker, sensationsjournalister och konspirationsteoretiker. Nu får vi ytterligare ett element som garanterar än mer mediacirkus: två av Sveriges mediakåtaste advokater.

Leif Silbersky ska försvara Assange och målsägarbiträde blir Claes Borgström. Båda har gjort sig namn på att hellre ringa media än sina kunder.

Detta kommer förvisso formellt att vara en rättegång som handlar om eventuella brott mot svensk lag. Men det är inte vad vi kommer att få läsa mest om. Bered er i stället på ”Cirkus Assange”.

Annonser

Vem är mest clown?

augusti 23, 2010

Miljöpartisten Esabelle Dingizian vill ha fler clowner på landets äldreboenden. Bra sätt att få media kanske. Men frågan är om det ger några nya röster. Jag är tveksam. Risken är snarare att hon själv uppfattas som clown.


Bodströms självförvållade självmål

augusti 23, 2010

Thomas Bodström har flera gånger erkänt att han testat att röka Hasch. Men är han drogfri i dag? De flesta skulle nog vara ganska övertygade om att han är det. Därför borde väl ett drogtest inte vara någon fara?

Bodströms reaktion på P3:s fråga om ett drogtest blir därför väldigt märklig. Först tackar han ja, men när han får reda på vad testet innebär tackar han nej. Varför?

Efter det agerandet får han leva med att det spekuleras. Jag är helt övertygad om att han inte hade droger i kroppen under intervjun. Men hur ska man vara säker? PR-mässigt är det oerhört klantigt agerat. Rimligen borde han kunna förutse de skriverier vi nu ser i media. Detta är en helt självförvållad ”skandal” av en person som troligen inte gjort något fel.

Dagens självmål är utsett.


Det handlar om skatt på hus

augusti 18, 2010

De rödgröna vacklar om fastighetsskatten. De försöker göra vad de kan för att kunna höja skatten samtidigt som det försöker övertyga landets husägare om att de inte kommer att få högre skatt. Det är ett pedagogiskt problem i sig, men knappast det enda som bidrar. Det finns ytterligare tre faktorer som borde få landets fastighetsägare att dra öronen åt sig.

1) Detta handlar inte bara om fastighetsskatt. Det handlar om den totala skatten på hus. De rödgröna ska inte bara höja fastighetsskatten, utan också införa förmögenhetsskatt på 4 miljarder kronor. De kör samma reptrick där – skatten ska höjas, men de försöker övertyga alla om att ingen ska behöva betala. Eller i alla fall bara ”de rikaste”. Det finns två uppenbara skatter på hus: fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Vad de rödgröna än säger, tänker de höja båda med flera miljarder. Någon kommer att få den notan.

2) Track record. Landets villaägare har nyligen upplevt 12 år av rödgrönt styre där fastighetsskatterna skenade. Alla som ägde ett hus var oroliga och pensionärer som inte hade råd med skatten fick den krassa uppmaningen att belåna sina obelånade hus. De rödgröna har låg trovärdighet i att hålla fingrarna borta från skattehöjarknappen när de väl har makten.

3) Lars Ohly. Vänsterpartiet och Lars Ohly är högst motvilligt med på noterna just nu. De vet att det är valrörelse just nu och att det handlar om att inte tappa mittenväljare. Men vad händer när de väl sitter vid förhandlingsbordet och nästa val är flera år bort? Vem ska då hindra (v) från att föreslå miljardhöjningar av fastighetsskatten? Dessutom parad med möjligheten att också höja förmögenhetsskatten.


Toblerone: kasta eller skämta?

augusti 16, 2010

Mona Sahlin lär få leva med att bli förföljd av Toblerone resten av sin politiska karriär. Det är en del av det politiska spelet. Och gör man anspråk på att ha det yttersta politiska ansvaret i ett land får man nog också leva med att folk ifrågasätter ens omdöme och track record.

När Mats Odell skämtade om Tobleronepolitik fick det rejäl uppmärksamhet. Om det var över gränsen eller inte kan var och en ha sin uppfattning om. Jag tycker att det var ganska kul.

Men vad som inte är kul är när folk kastar Toblerone på Mona Sahlin. Det är helt klart över gränsen. Det är olagligt.

Dessutom är det korkat, i alla fall om man inte är Sahlinsupporter. Det ger bara sympatier till Sahlin.

Tyvärr ser vi att partierna allt mer får sina valmöten (för)störda. På Moderaternas valupptakt i lördags fanns djurrättsaktivister som rent av försökte sabotera mötet och hindra politikerna från att kunna tala. Likaså fanns SSUare med skyltar med egna budskap. I en demokrati har man inte bara rätt att yttra sina åsikter. Man bör också ha ett skydd mot dem som försöker hindra det.


Spelbolagen: nu vinner Alliansen

augusti 11, 2010

Opinionsmätningar i all ära. Men vill man veta vem som vinner ett val bör man vända sig till spelbolagen. Denna artikel visar varför spelbolagen oftare har rätt än opinionsinstitut. I korthet handlar det om:

En analys från Henry B. Tippie College of Business i Iowa visar på att människor som satsat reda pengar baserar sina beslut på den kandidat de tror kommer att vinna snarare än den kandidat eller det parti de själva tänker rösta på

Om vi frågar spelbolagen som tar vad på vinnare av det svenska valet blir Allianssegern tydlig. Fyra av fem bolag tror på Alliansen och en har fortfarande oavgjort. Men tittar man dessutom på hur oddsen rör på sig just nu kan man konstatera att fler och fler tror på Alliansen. Oddsen är på sätt och vis lite tröga, eftersom de fortfarande innehåller pengar satsade under tex april, så de flesta vadslagningsfirmor trodde på rödgrön seger. Pengar satsade på ett visst alternativ sänker oddsen (ökar sannolikheten) för det alternativet och höjer det för det motsatta. Just när är ställningen hos de fem bolagen:

Spelbolag Alliansvinst Rödgrön vinst Favorit
Unibet 1,65 2,00 Alliansen
Ladbrokes 1,80 1,90 Alliansen
Nordicbet 1,85 1,85 Oavgjort
PAF (FI) 1,70 2,05 Alliansen
Raybet 1,74 1,89 Alliansen

Dessa siffror torde ge Allianssympatisörer god råg i ryggen, även om det troligen inte är avgjort ännu. Men att leda i både opinionsundersökningarna och hos spelbolagen är bättre än att inte göra det.

——————————————-

Expressen och DI skriver också om detta


Bri(s)t på hockey

augusti 11, 2010

Sossarna lovar idag på DN Debatt att ”De långtidsarbetslösa ska minska med 90 000 personer”. Ett minst sagt djärvt löfte redan i rubriken. Knappast något som kan åstadkommas utan rejäla politiska reformer.

Man blir därför ganska förvånad när man läser artikeln, eftersom den till övervägande del handlar om kritik mot regeringen. Först på slutet kommer nödtorftigt de politiska förslagen. Och de är inte ens nya.

Sossarna vill enligt artikeln genomföra:

Ett brett kompetenslyft med 44 000 fler platser inom komvux, folkhögskolor, högskolor och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.

Fler praktikplatser.

Gröna jobb till långtidsarbetslösa.

Jaha? Nya praktik- och utbildningsplatser? En vag formulering om gröna jobb? Inte särskilt imponerande. Först på längre sikt vill de genomföra mer strukturella reformer som sänkta skatter och bygga järnvägar och vägar. Mycket snack och lite hockey.

Om inte löftet nödvändigtvis skulle fyllas med substans eller politiska reformer, varför stanna vid att bara lova bara 90.000? De kunde väl lika gärna ha dragit till med alla på en gång.