Vem mutar egentligen vem?

november 3, 2010

Bra och läsvärd ledare i dagens SvD som också är början på att sansa den senaste tidens mutdebatt något. Jag tror att de flesta egentligen håller med om att det är bra att politiker träffar olika typer av intressegrupper och deltar i samhällslivet. Motsatsen vore otänkbar.

Mona Sahlin får så klart skylla sig själv när hon kritiseras för att hon går på tennis. Inte för agerandet i sig, men för att hon några dagar tidigare intygat att hon aldrig låter sig bjudas på någonting. Att hon går på tennis är inte problemet, däremot uttalandet som lätt motbevisas.

Just fallet Sahlin blir extra tydligt. Man kan ställa sig frågan om vem som mutade vem. Eller mer precist: vem var det egentligen som vann på det hela? Visst fick Sahlin biljetter värda 7000 kronor. Men enkel PR-logik borde göra gällande att värdet för arrangörerna av Stockholm Open var betydligt större. Från arrangörernas perspektiv kan de visa att de har en turnering som är så viktig att bland andra landets ledande oppositionspolitiker (och Kulturministern m.fl.) prioriterar av deras dyrbara tid för att gå på arrangemanget.

Om man inte fattar det resonemanget borde man anmäla Kungen för mutbrott när han får en gratis kopp kaffe samtidigt som han inviger en ny bro i valfri mellanstor svensk stad.

Vi får inte bli så korkade att vi tror att varenda sak personer inte betalar själva plötsligt kan rubriceras ”muta”. Även om det kan bli en bra kvällstidningsrubrik.

Mutor är per definition en förmån för är ”otillbörlig”. Vad som är otillbörligt kan dessutom definieras olika från fall till fall, ofta beroende på relationen mellan dem som gör transaktionen. Dessutom beroende på personernas möjlighet att påverka beslut eller annat i de inbördes relationerna.

Om jag bjuder en kompis (med vilken jag saknar affärsrelationer) på en resa för ett väldigt stort värde kan det ändå aldrig bli tal om en muta. Men om jag bjuder en polis på kaffe och bulle precis när hon tagit fast mig för fortkörning är det ytterst olämpligt och kunde vara försök till mutbrott. Mutor kan därför heller inte sorteras in i enkla tabeller med beloppsgränser.

För politiker gäller dessutom två ”domstolar”. En formell juridisk, där nämndemän och jurister avgör. En mer informell där väljare avgör. För en politiker gäller det att hålla sig på rätt sida gränsen i båda ”domstolarna”. Men å andra sidan kan vi väljare lugna oss med att eftersom politiker har två ”domstolar” att förhålla sig till blir de automatiskt extra granskade. Det är säkert i grunden bra. Om granskningarna bygger på vettiga principer i alla fall. Annars kan det vara mer skadligt än nyttigt.

I den senaste tidens debatt om ”mutor” kommer man osökt in på fabeln om pojken och vargen. Vad händer med de verkliga mutorna om vi skriker MUTA så fort vi kan? Alla som läst fabeln kan gissa mitt svar.

Annonser

Varför älskar svenskar tvång?

februari 9, 2010

Vi svenskar tycks ofta vara det folk i världen som mest älskar statligt tvång. När befolkningen i andra länder kämpar för att bli fria från staten kämpar många svenskar i stället för att vi ska bli mer beroende och styrda av staten.

Föräldraförsäkringen och hur enskilda familjer fördelar sin lediga tid med barnen har diskuterats i decennier. I dag kräver på DN Debatt ”Nätverket Pappor för individuell föräldraförsäkring” mer statligt tvång. Pappor ska tvingas att vara hemma mer. Vi får utgå från att de själva troligen kan tvinga sig själva att vara hemma, så det är rimligen inte sina egna familjer de vill åt. Det är grannens. Och din.

Begreppet demokrati används världen över som en frihetssymbol. I Sverige används det i stället för att med hjälp av staten lägga sig i andra familjers liv. Vad är det för fel på oss svenskar?


Jantelagen strikes back

januari 23, 2010

Egentligen är det fånigt att det blir debatt om att en partiledare, en person som har en sexsiffrig månadslön, har en handväska för 6000 kronor. Det kan hon väl få ha?

Fast nu är en inte vilken höginkomsttagare som helst som har väskan. Det är en av de bäst betalda härförarna av Jantelagensmoralism som har det. Mona Sahlin.

Man kunde kanske tänka sig att det parti som tidigare leddes av en herrgårdsägare hade vant sig. Men så enkelt är det inte. Sossarna har en tradition av att även deras ledare ska trycka på sin (ibland långsökta) bakgrund som så kallad ”arbetare”. Vad är en arbetare egentligen är, är lite oklart. Det är i alla fall inte så enkelt som att man ska ha ett arbete. Det är mer en inställning, att vara lite vanlig och svenssonaktig. Inte sticka ut. Följa Jantelagen.

Mona Sahlin drabbas i denna debatt av något som hon själv och hennes parti odlat i hundra år. Jantelagen strikes back. Ibland kan det vara jobbigt att koka i sin egen soppa.

Kanske är det ändå en modernisering av sossarna vi ser. Ett litet steg bort från dubbelmoralen.

———————————

Bra bloggat om detta: Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten, Badlands Hyena och Tokmoderaten.


Rödgrön baksmälla

oktober 7, 2009

Dagen efter brukar vara tung. I dag är baksmällans dag för det rödgröna budgetarbetet som presenterades igår. Inte mycket till enighet, som jag skrev tidigare.

Det är dock eniga om att höja skatterna. Antalet miljarder svindlar. Det tycks inte finnas någon hejd. Men hur mycket pengar är det de rödgröna vill ha av dig?

Här är de föreslagna skattehöjningarna utslagna per person i landet:

Parti Höjning (Mkr) Din nota
mp 17 000 1 889 kr
s 20 000 2 222 kr
v 55 000 6 111 kr
Snitt 30 667 3 407 kr

Du bör söka i din ekonomi efter pengar du inte behöver, om de rödgröna tar över. I snitt vill partierna höja skatten med 3400 kronor per person. För en normal barnfamilj med två barn betyder det att det är dags att fundera på vilken tusenlapp man inte behöver. Varje månad. Plus en dryg extra tusenlapp till jul som ska bort för att komma upp i 13 600 kronor per år.

Då har jag bara räknat på genomsnittet av de rödgröna partierna. Om Lars Ohly får som han vill kommer skatterna att höjas med över sex tusen kronor per svensk och år.

Men det drabbar ju bara de rika, kanske du tänker? Glöm det! Så mycket skatt betalar inte rika personer och så många rika personer finns inte. Samtliga rödgröna partier har varit tydliga med att de vill stoppa jobbskatteavdraget. Redan där, bara i det fjärde steget, försvinner 500 kronor per månad för barnfamiljen ovan. Även om båda är låginkomsttagare.

Om hela notan ska betalas måste alla vara med och betala. Så leta efter överblivna sedlar i plånboken om Sahlin och Ohly ska styra landet.

——————————

Uppdatering: Per Ankersjö påpekar korrekt att notan mycket väl kan bli högre om man även räknar med skattehöjningar i kommuner (och landsting). En höjning av kommunalskatten med 60 öre, som föreslås i Stockholm, kostar en vanlig familj ytterligare 3-4 tusen kronor per år.

Parti Höjning (Mkr) Din nota
mp 17 000 1 889 kr
s 20 000 2 222 kr
v 55 000 6 111 kr
Snitt 30 667 3 407 kr

Here we go again

september 29, 2009

De svenska bankerna har en uppenbar kommunikationsutmaning när de nu ska dela ut bonusar, trots bankkris, nyemissioner och den allmänna debatten. Egentligen skulle se nog gärna slippa hela karusellen, men så enkelt kan de inte göra det för sig.

Bonussystemen är reglerade i avtal, som inte kan ändras över dagen. Enkelt uttryckt är det inte så lätt för en arbetsgivare att sänka en lön utan att omförhandla den. Normalt sett vill vi att det ska vara så.

Dessutom kan det ju finnas delar av banken där bonusarna faktiskt är motiverade. Bara för att banken i sin helhet går halvbra eller dåligt innebär det ju inte att alla bankens delar gör det. Eller att ingen anställd är värd bonus.

Men de nyanserna kommer nog inte att höras särskilt mycket i den offentliga debatten. Bankerna bör nog bereda sig för en inte särskilt saklig kritikstrom…


Islam och Anna Anka

september 24, 2009

Hur många svenskar vill bli representerade av Ulf Ekman i Livets ord? Är tanken komisk? Tänk då igen, för det är exakt det som händer mig, min familj och mina vänner som flytt islamiska diktaturer.

Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten på DN debatt. Hon skriver även i den mycket läsvärda artikeln:

Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.

I ljuset av debatten som uppstått om Anna Ankas val är detta en intressant – och betydligt mer komplicerad parallell. Rätten att göra sina livsval är det lätt att stå upp för, särskilt så länge de bara berör personen själv och möjligen den närmsta omgivningen. Men när principer ställs mot principer blir det svårare. Kan en moské sätta en klädkod för sina kvinnliga besökare, tex tvång att bära slöja? Kan då motsatt en annan byggnad, sätta klädkoden: förbud för slöja?

Frågan är inte helt lätt att avgöra, här rör vi oss i gränslandet mellan vad som brukar betraktas som individuell frihet och vad som är diskriminering. Ingen av principerna är absoluta, jag tror ingen vill ha poliser som går i moderatkepsar på jobbet, lika lite som vi vill tvinga en kvinna som inte vill att bära en slöja. Även om det sista tyvärr inte är ovanligt.

Det är alltid intressant att följa en debatt där flera demokratiska principer står mot varandra. Ett råd är att inte vara för kategorisk.


Är det fel på mig?

september 22, 2009

Det något udda paret Anna Anka och Roland Poirier Martinsson fortsätter på Newsmill att driva sin tes att man har rätt att välja sin livsstil. Kul tycker jag och jag tror de har rätt i att ”Sverige har stora problem med att acceptera olikheter. ” I alla fall vad gäller att avvika från politiskt korrekta normer.

Möjligen blir jag själv lite förvånad över formuleringen:

Vi var båda två mycket medvetna om att våra livsstilar och värderingar provocerar den genomsnittlige Kungsholmsliberalen.

Kanske har jag pratat med fel Kungsholmsliberaler och är tydligen heller själv ingen representativ Kungsholmsliberal. Men vad jag vet är det väl inte liberaler som upprörs? I alla fall inte om man definierar liberal som tolerant och frihetlig. Om man ägnar sig åt att tala om för folk hur de ska leva sina liv bör man sluta att kalla sig liberal. Tycker jag.

Anna Anka bryter mot jantelagen. Det är klart att det skapar reaktioner. Det är klart att det sticker ut och skapar debatt att tycka att kvinnan ska vara till för mannen. Men det är en stor skillnad på om det förhållandet skapas genom förtryck eller av fria val.

Jag tycker att Anna Anka gjort ett mycket märkligt val. Jag tycker hennes värld verkar vara gjord av falsk plast. Men det är hennes val och varför skulle jag, ärligt talat, vara upprörd över detta, när det finns viktiga saker att vara upprörd över.

Sedan tror jag mer att detta är PR för TV3 än något annat. För att inte tala om vilket genombrott detta måste vara för debattsiten Newsmill gentemot en bred publik. Sedan är det rätt skönt för bloggosfären att hittat  något nytt att gnälla av sig på.

Själv tycker jag, som sagt, att det är rätt bra underhållning, men inte mycket mer.