Från den grekiska matteboken

september 20, 2011

Saxat från en tänkt grekisk matematikbok för mellanstadiet:

Dimitris och Klaus-Dieter är brevvänner från Aten respektive Berlin. Båda deras pappor jobbar som lokförare. Dimitris pappa tjänar 2000 euro i månaden, men har utgifter på 2200 euro. Svara på följande frågor för att få olika betyg:

För godkänt: Hur mycket måste Klaus-Dieters pappa betala till Dimitris pappa för att han ska ha nog med pengar?

För väl godkänt: Hur mycket extra pengar måste Klaus-Dieters pappa betala i skatt för att Dimitris pappa ska kunna gå i pension när han fyller 50?

För mycket väl godkänt: Hur stor är sannolikheten att Grekland går i konkurs ändå?


Dags för nästa Khadaffi

augusti 22, 2011

Vänner av demokrati kan fira ytterligare en dag av seger, nu när Libyens diktator faller. Ytterligare ett land kommer nu att styras av sin egen befolknings vilja, även om det så klart kommer att ta tid att bygga upp Libyen igen.

Men det finns en ytterligare glädjefaktor i detta. Nu är det möjligt att leta efter nästa diktator att avsätta. Under det senaste året har vi sett många exempel på hur folket har rest sig mot sina tidigare tyranner och diktatorer. Men exemplet Libyen visar också hur svårt det kan vara att avsätta diktatorer, utan omvärldens stöd. Utan hjälp från Natotrupperna hade det funnits en överhängande risk rebellerna i Libyen hade krossats av Khadaffis armé och legosoldater.

Det kommer såklart fortsatt att krävas hjälp från omvärlden till libyerna, men nu kan mycket av det direkt militära stödet omfokuseras. Likaså det diplomatiska arbetet.

Det är dags för världssamfundet att leta efter nästa Khadaffi. Syriens president, Bashar al-Assad, borde till exempel ligga bra till. För varje diktator som faller ser förtryckta folk att de faktiskt kan lyckas med det som kan se omöjligt ut.


Världen krymper

augusti 11, 2011

Uttrycket ”sköt dig själv och skit i andra” blir i finanspolitisk kontext allt mer uppenbart fel. Det går inte att skita i andra och även de som sköter sig drabbas om andra missköter sig. Trots urstarka svenska offentliga finanser måste regeringen ändå revidera ner prognoserna framöver.

Om inte Barack Obama steppar upp i det politiska ledarskapet, om inte Grekland genomför sin besparingsplan och om inte de andra PIGS-länderna genomför besparingar och reformer kommer krisen att vara kvar. Länge. Den som tror att det blir mindre kris av att elda upp bussar i London eller strejka i Aten har en världsbild som är skev. De sabbar även för alla oss andra.

Den globala krisen är inte föremål för åsikter. Den kan inte blundas bort. De länder som gör av med mer pengar än de har kommer varken att långsiktigt kunna räddas av Tyskland eller av TV-programmet skuldfällan. Det handlar om att räta munnen efter matsäcken och att amortera ner statsskulder som är osunda.

Populisterna kommer tyvärr att ha glada dagar, men låt oss hoppas att vi i stället får se mer av reellt politiskt ledarskap.

Krisen handlar i grund och botten om förtroende. Så länge de finansiella marknaderna inte litar på politikernas förmåga att ta oss ur krisen kommer den att vara kvar och möjligen också förvärras. Vi kan välja mellan goda eller onda spiraler. Världen är idag ganska liten och alla påverkar alla.

Vi behöver nu politiker som är större än sina partier, som vågar ta ansvar och som vågar lägga käpphästar åt sidan. Annars straffas alla.


Team UN – world police?

mars 23, 2011

När är det rätt att använda våld? När kan man säga att en ledare för ett land har förbrukat sitt förtroende att leda landet? Finns det en ”world police”? Är det verkligen vårt bekymmer att ta itu med tyranner som bor på andra kontinenter?

Jag måste medge att jag är smått förvånad över att samtliga svenska politiker faktiskt ställer sig positiva till att Sverige ska delta i en militär insats mot Libyen och tyrannen Gaddafi. Vi svenskar brukar vara snabba att fördöma vad som pågår i världen, men vi vill inte gärna riskera svenska liv för att göra något åt det. Vi är neutrala och inte med i NATO, brukar vara (bort)förklaringen.

Men nu säger till och med exkommunisten och ledaren för vänsterpartiet, Lars Ohly, att om Sverige får frågan från FN borde vi skicka militära medel till Libyen. Samma Ohly som kräver att USA drar tillbaka sina militärbaser från Sydkorea, trots att inte ens sydkoreanerna vill det. Samma vänsterparti som inte ens ville att vi skulle bli medlemmar i FN.

Vad är det som gör Gaddafis Libyen så unikt?

Det finns många ledare för olika länder som förtrycker och mördar sin befolkning. Varför skickar vi inte stridsflygplan till Zimbabwe, Nordkorea eller Kina? Är det mindre elakt att låta sin befolkning svälta ihjäl i miljoner, än att skjuta dem med pansarvagnar? Eller att döma tiotusentals till döden i domstolar utan rättvisa. Resultatet blir trots allt samma sak. Död.

För att skingra förvirringen måste vi skärskåda vår ”world police”. I Tray Parkers och Matt Stones film med samma namn är världspolisen en hemlig myndighet i USA. I verkligheten heter den Förenta Nationerna.

För att FN ska kunna besluta om en militär insats måste en rad diktaturer vara med och fatta beslut. I det avgörande säkerhetsrådet sitter Kina och Ryssland med vetorätt. Den beslutsordningen gör det omöjligt för FN att ta i tu med många av världens värsta förtryckarstater. Många diktatorer skyddar varandra. De vet att samma sak skulle kunna drabba dem.

Sensmoralen för onda diktatorer är att de måste ha mäktiga vänner. Annars kommer världen inte att tolerera att de att de mördar sin befolkning. Nordkorea kan göra som de vill, FN kan inget göra så länge inte Kina går med på det. Ryssland kan fritt invadera Georgien utan att FN kan göra ett smack. FN kunde heller inte ingripa mot kriget i Jugoslavien i början av 1990-talet. Det var NATO som fick göra jobbet under ett sönderfallande Rysslands protester.

Låt oss hoppas på att det kommer något gott ur situationen i Libyen. Kanske får vi en mer närvarande världspolis som också sätter press på andra diktatorer att införa demokratiska reformer. Internet och ett mer öppet samhälle visar just nu upp för hela väldens befolkning att det är möjligt att göra uppror mot tyranner. När tyrannerna använder sin militär mot den egna befolkningen kommer omvärlden inte att stillatigande se på. Vi kan också glädjas åt att delar av militären i Egypten, Libyen och Bahrain faktiskt har valt att ställa sig på folket sida.

Det sista borde skrämma vilken diktator som helst. Jag är övertygad om att det kommer att stå långa kapitel i framtidens historieböcker om demokratirevolutionen på 2010-talet. Låt oss hoppas på ett långt kapitel om tyrannernas fall.


Sosselogik?

december 7, 2010

Två bra ledare i dagens SvD från Per G och Sanna R. Per G skärskådar sossarnas (och delvis Sveriges) ambivalenta hållning till USA och konstaterar att det kanske snart är dags att göra upp med 40 år av dubbelmoral. Än mer huvudet på spiken är Sanna Rayman som ifrågasätter hur Mona Sahlin kunde gå till val på en politik hon inte en trodde på:

Jag finner det provocerande. Om Sahlin, med flera tunga S-toppar, inte trodde på politiken – varför ville de då pracka den på ett helt land?

Nog har sossarna en del politiskt förnyelsearbete framför sig. En princip kunde ju vara att de torgför den politik de egentligen tror på. Det kunde väl i alla fall vara en utgångspunkt?


Är all öppenhet bra?

december 1, 2010

Generellt skulle världen bli bättre av mer öppenhet. Det gäller i synnerhet diktaturer, vars existens ofta bygger på just brist på öppenhet. Men Wikileaks avslöjande av allsköns blandade dokument den senaste tiden reser ändå frågan om det verkligen blir bättre med mer öppenhet. Jag tror att problemet med Wikileaks avslöjanden i huvudsak är fyra.

Ofullständighet: Ett allvarligt problem för Wikileaks trovärdighet är att vi inte vet vilka dokument som slutligen publiceras. Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte får hela sanningen. Genast, när man bara får fragment av sanningen, uppstår en rad frågor. Vad står i de dokument Wikileaks av olika skäl valt att inte publicera? Varför har de inte publicerats? Vilka dokument har Wikileaks inte kunna komma över? Att dra slutsatser av publicerade dokument är därför vanskligt. Det kan aldrig blir hela sanningen och riskerar dessutom att leda till slutsatser en bra bit från sanningen.

Motiv: Vad är egentligen motivet till att Wikileaks lägger ut dessa dokument? Öppenhet sägs det och det är säkert ett av motiven. Men ingen kan förneka att det också försiggår en del andra spel i kulisserna. Varför väljs USA ut? Varför är nästa steg en amerikansk storbank? Uppenbart finns ett omfattande PR-arbete och en strategi, som har andra motiv än öppenhet.

Övertolkningar: Att en ambassadör skriver en sak i en epostväxling betyder inte att det är landets officiella hållning. Men det finns en risk att det uppfattas så. Det behöver ju inte ens vara den enskilde ambassadörens uppfattning. Eftersom Wikileaks selekterar information vet vi inte om det finns 10 andra mail som säger en annan sak. I detta spel har så klart massmedia en utmaning och en viktig roll. Det är därifrån de flesta får sin kunskap.

Långsiktiga konsekvenser: För oss som tror att diplomati är ett gott komplement till krig i att upprätthålla världsordningen är det oroande att just diplomati är det stora offret i Wikileaks agerande. Även om man är för öppenhet kan man inte förneka de skador detta åsamkar diplomatin och (kanske mindre viktigt) enskilda diplomatiska förbindelser. Är öppenheten värd det priset?

Wikileaks handlar därför inte om den enkla frågan huruvida öppenhet är bra eller inte. Frågan blir snarare den mer komplicerade: hur mycket är öppenhet värd? Svaret på den frågan är kanske orättvist att förvandla till ett vara eller icke vara för Wikileaks. Publiceringen av vissa dokument kanske leder till en bättre värld medan publiceringen av andra leder till att människor skadas eller att krig bryter ut. Det kommer vi aldrig att veta säkert.

För min egen del har jag i alla fall svårt att sätta någon hjältegloria på Wikileaks.


Svenska vänstern allt mer ensam

september 14, 2010

Den svenska vänstern står allt mer ensam i sin kamp att staten ska äga fler företag. Samma år som Mona Sahlin och Lars Ohly ville förstatliga Saab meddelar den kubanska regeringen att en halv miljon jobb ska privatiseras.

Vår stat varken kan eller bör fortsätta att upprätthålla företag med för stora arbetsstyrkor, och förluster som tynger ekonomin. Det är kontraproduktivt, ger upphov till dåliga vanor och skadar arbetsprestationerna, sägs i ett officiellt uttalande från Kuba.

Vad säger du om den Lars Ohly…