Mindre pengar blir mer pengar?

augusti 31, 2011

Noterar att organisationen planka.nu kör samma argumentation som de strejkande i Grekland. Och samma logik. De vill bekämpa att SL behöver ökade intäkter med att försöka minska desamma. Om de istället såg till att folk INTE plankade kanske SL skulle ha pengar till sina satsningar med lägre prishöjningar.

Ungefär med samma logik som att Greklands brist på pengar försvinner av att folk INTE arbetar…

Om man gillar kollektivtrafik borde man väl vara beredd att betala för den?


Bygg monument vid Slussen

augusti 25, 2011

Att bygga om Slussen har varit på tapeten i decennier. Enorma belopp har lagts ut på att lappa och laga det befintliga bygget, som bokstavligen faller i bitar för var dag. Nu dömer sossarna i Stockholm ut det senaste förslaget till ny Slussen. Vilket förslag detta är i ordningen av förslag finns troligen ingen som ens kan hålla räkningen på.

”Sätt spaden i jorden och bygg!” borde vara det politiska direktivet. Inte taktiserande, gnällande, käbblande och beslutsvånda.

När (om?) vi väl får ett färdigt förslag tycker jag att det ska kompletteras med en sak: ett monument över politiskt käbbel.

Låt oss hoppas att Stockholm för all framtid slipper en process som Slussensåpan.


Den feta tanten borde ha sjungit

november 10, 2010

Vissa saker tycks bestå trots att omgivningen och förutsättningarna förändras. SvD skriver att sossarna vill höja skatten i Stockholm med 60 öre. DN skriver att Peter Forsberg vill göra en en ny (sjunde?) come back. Frågan är vilket som känns mest hypotetiskt.

Det troliga är i alla fall att inget av dem blir verklighet. Vi får se när den feta tanten sjunger.


Nya gröna lattemitten

september 23, 2010

Den som fortfarande ser miljöpartiväljare som mulletomtar med fjällrävenryggsäck i småstäder på landet måste nu tänka om. Tittar man på valresultatet för Miljöpartiet i riksdagsvalet ser man snabbt att mp är ett storstadsparti. Det starkaste stödet finns i Stockholms kommun och näst starkast kommer Sveriges näst största stad, Göteborg. Bronsplatsen finns i akademikerstaden Uppsala.

Det är inte bara Fredrik Reinfeldt som genomfört en partiförnyelse som breddat partiets väljarbas avsevärt.

I Stockholm ser (mp) främst ut att ha tagit väljare i riksdagsvalet från ett blekt Socialdemokraterna som backat 2,5 procent till låga 20,8. Men även Moderaterna ha backat knappt i riksdagsvalet (-0,7 procent).

I valet till stadsfullmäktige ökar (mp) sina mandat med 60% till 16 mandat. Både Moderaterna (-3) och Sossarna (-2) backar i mandat.

Siffrorna leder onekligen till flera slutsatser. Miljöpartiet har i storstäderna lyckats fånga upp en känd och mycket rörlig väljargrupp: osäkra mittenväljare som tillhör medelklassen. I många sammanhang har de kallats ”lattemammor” och den benämningen är säkert ganska mycket huvudet på spiken.

Låt oss också anta att både Moderaterna och Sossarna tänker göra sina försök att ta tillbaka dessa väljare.

För sossarna är detta en ganska öppen högerflygel. Allt färre storstadsmänniskor kan identifiera sig med ord som klassamhälle eller arbetare. Industrisamhället är än svagare i Stockholm än i övriga landet. Socialdemokraterna ses av få som en lösning för framtidens utmaningar. Möjligen för 1900-talets. Dessutom hade sossarna en rad förslag som enligt Ilja Batljan (landstingsråd, s) ”retade upp medelklassen”. Han har säkerligen helt rätt. Förslagen om avskaffat RUT-avdrag, fastighetsskatt, höjd marginalskatt och förmögenhetsskatt lockar inte Stockholmsväljarna. Om sossarna ska få tilbaka dessa väljare krävs en breddning åt det storstadsliberala hållet. Och då avses inte enbart att vara tolerant i HBT-frågor.

För Moderaterna, som för första gången på decennier blir återvalda i Stadshuset, är detta också en väckarklocka. Uppenbart protesterade inte väljarna genom att rösta på den historiska nemesisen sossarna. Men de sände en annan signal. De sa att de varken var nöjda med titelhållaren eller utmanaren. De vill ha en tredje väg. Gröna Moderater kanske?

Moderaterna har efter detta val en utmaning i att svara på frågan varför de går framåt i landet men bakåt i Stockholm. Det brukar vara tvärt om.

En del av svaret kan säkert tillskrivas mättnadsgrad. Det är lättare att öka från 15 än från 30 procent. Men valanalyser som bygger på att hitta externa fel brukar sällan ge särskilt bra underlag för att fortsätta arbeta. Moderaterna måste fundera över varför lattemammorna gick till (mp).

För Miljöpartiet är detta så klart en framgång. Men som det ser ut nu ger de nya rösterna inga parlamentariska framgångar. Från ett Stockholmsperspektiv sitter de i opposition i såväl kommun, landsting som i riksdagen. Om lattemammorna protesterade mot att Moderaterna var för lite gröna eller att sossarna var för betonggrå är det inte säkert att de gör det igen nästa val. Lättrörliga väljargrupper tenderar att fortsätta vara just lättrörliga.

Nu har vi ett färdigt valresultat. Det kommer också många valanalyser på riksplan. I dessa kommer säkerligen frågan om Stockholmsregionen, där 21 procent av alla väljare bor, att ha en stor betydelse. Många kommer att ställa sig frågan om hur man kan vinna de gröna mittenväljarna i storstäderna.


Det handlar om skatt på hus

augusti 18, 2010

De rödgröna vacklar om fastighetsskatten. De försöker göra vad de kan för att kunna höja skatten samtidigt som det försöker övertyga landets husägare om att de inte kommer att få högre skatt. Det är ett pedagogiskt problem i sig, men knappast det enda som bidrar. Det finns ytterligare tre faktorer som borde få landets fastighetsägare att dra öronen åt sig.

1) Detta handlar inte bara om fastighetsskatt. Det handlar om den totala skatten på hus. De rödgröna ska inte bara höja fastighetsskatten, utan också införa förmögenhetsskatt på 4 miljarder kronor. De kör samma reptrick där – skatten ska höjas, men de försöker övertyga alla om att ingen ska behöva betala. Eller i alla fall bara ”de rikaste”. Det finns två uppenbara skatter på hus: fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Vad de rödgröna än säger, tänker de höja båda med flera miljarder. Någon kommer att få den notan.

2) Track record. Landets villaägare har nyligen upplevt 12 år av rödgrönt styre där fastighetsskatterna skenade. Alla som ägde ett hus var oroliga och pensionärer som inte hade råd med skatten fick den krassa uppmaningen att belåna sina obelånade hus. De rödgröna har låg trovärdighet i att hålla fingrarna borta från skattehöjarknappen när de väl har makten.

3) Lars Ohly. Vänsterpartiet och Lars Ohly är högst motvilligt med på noterna just nu. De vet att det är valrörelse just nu och att det handlar om att inte tappa mittenväljare. Men vad händer när de väl sitter vid förhandlingsbordet och nästa val är flera år bort? Vem ska då hindra (v) från att föreslå miljardhöjningar av fastighetsskatten? Dessutom parad med möjligheten att också höja förmögenhetsskatten.


Hoppas det är stort

augusti 4, 2010

Usain Bolt ska besöka DN:s tält i Kungsträdgården alldeles strax. Vi får hoppas att tältet är stort nog för att rymma alla som vill se den största friidrottsstjärnan sedan Carl Lewis.


Personproblem eller Perssonproblem

maj 23, 2010

Socialdemokraterna går från Persson-problemet i valet 2006 till personproblem i valet 2010. I valet 2006 visade mätningarna att folk var trötta på Göran Persson, som uppfattades som arrogant. Många mittenväljares röster tippade åt höger.

För Mona Sahlin är problemet omvänt, hon kan inte visa upp tillräcklig pondus. Till och med tre av tio av hennes egna väljare dömer ut henne som statsministerkandidat och föredrar hellre Reinfeldt.

Vi kommer att få se allt fler dueller mellan Reinfeldt och Sahlin de närmaste månaderna. Varje sådan duell kommer att vara en rejäl PR-risk för Socialdemokraterna om de inte kan höja Sahlin siffror. Frågan är vilka trick de socialdemokratiska partistrategerna har i rockärmen. Något måste de i alla fall göra. Byta partiledare finns knappast tid för, så det handlar om att jobba med det material som finns.

—————————————————–

Bloggar om detta: Kjellberg, Tokmoderaten, Mary, Göran Pettersson, Arkelsten, Kent och Ankersjö.


Fånig folkomröstning om Förbifarten

maj 10, 2010

Stockholmarna vill ha sin Förbifart, men inte en folkomröstning. Det visar en undersökning beställd av Stockholms Handelskammare. Siffrorna är mycket tydliga för Förbifarten, 80 procent vill att den ska byggas. Dessutom kan tilläggas att 70 procent av de rödgröna väljarna är för och än mer anmärkningsvärt är att 69 procent av Miljöpartiets väljare är för.

Vi vet förvisso att vänsterns förslag om en Folkomröstning är ren politisk taktik. Men det blir än mer uppenbart när man ser siffrorna. Kanske är det också det de 59 procent av Stockholmarna som inte vill ha en folkomröstning ser.

————————————–

Bloggar: Lotta Edholm och SvD.


En ny vänstergiv?

maj 6, 2010

”Valet är inte avgjort” är rubriken på Göran Erikssons analys av dagens nya opinionssiffror, i Svenskan. Med respekt för att han kanske inte satt rubriken själv för det nog ändå betraktas som dagens understatement. Eller möjligen vinnare av dagens både-hängslen-och-livrem-pris.

Inga svenska val är avgjorda ett halvår i förväg.

Vissa kommer redan med försök till förklaringar. Och visst, de kan ha rätt. Siffrorna sammanfaller onekligen med vänsterpartiernas budgetförslag och diskussioner om avskaffat RUT-avdrag, återinförd förmögenhetsskatt, stoppad Förbifart Stockholm och höjda skatter för de flesta som jobbar.

Det ska bli riktigt intressant att se hur väljarna i Stockholm reagerar på förslagen. Uppenbart har inte vänsterpartierna prioriterat högt att göra sig populära bland storstadsväljarna. Kanske är det också så att Miljöpartiets inbrytningar bland så kallade ”lattemammor” (storstadsliberala yngre kvinnor) nu går tillbaka. Trots allt är de storstadsväljare som knappast tror på den senaste räckan av bakåtsträvande förslag. Miljöpartiets kovändning om RUT-avdraget kan kosta dem många röster.

Helt klart är att vänsterpartierna med sitt gemensamma budgetförslag inte längre kan inta separata positioner. Lars Ohly kan inte längre spendera 55 miljarder i skattehöjningar som han vill. Sossarna kan inte vackla om RUT-avdraget eller längre låtsas som att de är en garant för Förbifart Stockholm. Miljöpartiet tappar sin mittenprofil när de sitter i samma soffa som Ohly. Inte heller kan de göra företagsvänliga utspel som de vill. Frågan är om de också måste vika sig om till exempel undantagen i LAS.

Kakan måste nu antingen sparas eller ätas upp. Det är en ny vänstergiv.

——————————————-

Bloggar: Ankersjö, Soilander, Kent, Seved, Pär Gustafsson, André Assarsson och Pär Henriksson.


Kan man lita på 88 % av staten?

april 22, 2010

Jonas Eliassons inlägg i dag på DN Debatt är välskrivet och tillför debatten om Förbifart Stockholm ett värdefullt perspektiv. Han ställer frågan om man kan lita på ett avtal slutet med staten.

Det så kallade Cederschiöldspaketet, om Stockholms infrastruktur, är en överenskommelse mellan en i princip enig Stockholmsregion och riksdagen. Alla partier i riksdagen, utom v och mp, ställde upp på den, dvs 88 procent av riksdagens majoritet var för.

Ändå hotas nu uppgörelsen bara några månader senare. Av politiskt taktiska skäl ska frågan skjutas till en folkomröstning om vänsterpartierna får makten. Det urholkar onekligen staten trovärdighet som avtalspart.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.