Det är klart att regeringen får kritik när den lägger fram en budget. Det är självklart att oppositionen gör sitt jobb och är kritisk. Men ändå måste det vara lite jobbigt för Thomas Östros och resten av oppositionen att vrida till det, nu när regeringen gör vad de själva har krävt, satsar för att motarbeta arbetslöshet och lågkonjunktur.
Lena Hennel skriver träffande i SvD:
Men det är närmast en ritual året före riksdagsval att finansministern bli anklagad för röstköp – och det oavsett om det är lite eller mycket pengar som satsas.
Regeringen anser sig kunna hitta utrymme till nya satsningar eftersom de finansiella förutsättningarna för budgeten ser betydligt bättre ut än de sett ut tidigare. Kanske har vändningen kommit snabbare än tidigare beräkningar. Eller så är inte krisen så allvarlig som tidigare beräkningar gjort gällande.
Hur som helst innehåller regeringens budget oväntat mycket i form av satsningar. Man vågar gå vidare med jobbskatteavdraget, trots budgetunderskott. Oppositionen försöker få det att låta som att regeringen lånar till skattesänkningar, men det är lite för lätt. Man kan lika gärna säga att regeringen lånar till biståndet eller polisen. Det är samma pengar. Dessutom är det ju rimligen utgifter man lånar till, inte minskade inkomster. Om inte Thomas Östros på fullt allvar hävdar att alla pengar egentligen tillhör staten.
Statens budget ska heller inte gå plus/minus noll varje år. Målet är att jämna ut över/underskott över konjunkturcyklar och vi har flera överskottsår bakom oss. Ett underskott under krisår är helt enligt plan.
Besvärligare för regeringen är kritiken från riksdagens talman, att regeringen borde visa större respekt för riksdagen. Inte först släppa budgeten till media. Att däremot den kritiken kommer från tidigare ministrar, som gjorde samma sak, är lite mer märkligt. Sossarna gjorde likadant.
Nåväl, nu har regeringen lagt sin sista budget före valet. Om några dagar kommer vi att få se alternativet. Eller alternativen, eftersom oppositionen är för splittrad för att lägga en gemensam budget.
Krohniskt 
[…] Jönsson, Alliansupproret, Motpol, Kulturbloggen, Peter Andersson – me…, Dackefejden, Krohniskt och Martin Mobergs blogg Vad var Anders Borgs heliga princip före valet? Att alla […]
Ett stort problem i Sverige är ju att en stor del av de som är sysselsatta inom nyhetsmedia har svårt att förmedla en objektiv bild av samhället. Det stora flertalet av svenska medier har tenderser åt det socialistiska hållet och en stor del av dem som skriver är genomgående uttalat krisitiska mot liberalism och social individualism.
Detta gör att debatten blir väldigt snedvriden och det socialistiska blocket, som till sin politik inte skiljer sig så värst mycket åt i realitet från alliansens, har en mycket god wingman där.
I en lågkonjuntur har Sverige sedan 1900-talets början valt att agera enligt Kaynes ekonomiska teorier, oavsett block, vilket för övrigt är den grund som socialdemokratin använder för sin eknonomiska polititk. Investera statligt i lågkonjuktuer och skär ner densamma i högkonjuktur. Problemet med denna är att sitta regering i högkonjuktur, när nedskärning i offentlig sektor ofta resulterar i ett regeringsbyte och därför tillåter sig det socialistiska blocket ofta att undgå dessa neddragningar varvid en ökande stadsskult blir resultatet.