Varför djävlas regeringen med kärnkraften?

Ganska otippat valde den annars hyggligt kärnkraftsvänliga regeringen att chockhöja den s.k. skatten på termisk effekt – med 25 %.

Det innebär rent praktiskt att kärnkraftsindustrin ska skicka ytterligare 800 miljoner kronor till Anders Borg nästa år. Alla kan ju lätt räkna ut vem som får stå för den notan i slutänden. Dessutom gör det att den svenska industrin ytterligare tappar i internationell konkurrenskraft. Att regeringen får in 800 miljoner vet vi – men vad det kommer att kosta är mer oklart. Att företag flyttar från landet är dyrt.

Det rimmar också illa med regeringens miljöstrategi att hårdare beskatta den koldioxiodfria delen av energisektorn.

Undrar om det blir så lätt

Jag tycker att vi har gjort en bra avvägning. Jag tror att jag kan försvara den inför varje person som röstat på kd.

Göran Hägglund (kd) om att han gått med på en höjning av bensinskatten. Jag tror inte det blir riktigt så lätt.

För övrigt känns det som om det kommer många skattehöjningar nu. Var det det alliansens väljare ville ha?

Porsche är ett lik?

När Fredrik Reinfeldt presenterade ny handelsminister, Eva Björling, kom också den obligatoriska listan med ”lik i garderoben”. Ett av ”liken” är att hon gör en lila Porsche 911. Hur kan en bil vara ett lik i garderoben?

Jag föreslår att Reinfeldt hädanefter presenterar två listor:

1: Brott mot lagen
2: Brott mot jantelagen

Då blir ”liken” lite mer tydliga.

Är Pavarotti störst?

Jag kommer inte att ägna många inlägg på denna blogg åt opera, men ett undantag har jag råd med. Svaret på frågan: Är Luciano Pavarotti den största tenoren genom tiderna. Om vi bortser från den möjliga semantiska tolkningen om vikt och tittar på musiken:

Pavarotti har naturligtvis ett brett spektrum, men han har gjort en aria till sitt signum, Nessum Dorma, från Giacomo Puccini’s opera Turandot. Jag tar två jämförelser, blåamartören Paul Potts som vann tävlingen Britain’s Got Talent. Lyssna här, för övrigt en rätt skön story om en mobiltelefonsäljare som går in inför en publik och säger att han ska sjunga opera…

Lyssna sedan på Pavarotti, samma aria här.

Klart att Pavarotti är mer tränad och sjunger tekniskt bättre. Men jag tycker faktiskt inte att skillnaden mellan amatören Potts och proffset Pavarotti är större än Pavarotti och historiens riktiga tenorkung, här.

Men det är klart, musik är en fråga om tycker och smak. Och jag ska villigt erkänna att jag aldrig lyssnat så mycket på Queen som när Freddie dog.

Svenska Dagbladet byter namn till Pravda

Jag har svårt för att bestämma mig om det är djup tragik eller underhållning. Det är så klart båda. Dagens artikel på SvD Brännpunkt av Zimbabwes ambassadör är så uppenbart uppåt väggarna att man inte kan undgå att le åt den. Men samtidigt är den en mycket hemsk bild av en regim, vars befolkning svälter ihjäl under en benhård diktatur som fängslar all opposition. Det är som om Svenskan till del förvandlats till den gamla förtryckarregimen i Sovjets tidning Pravda. Det är lite otäckt att uppleva på något sätt. Förvisso inte för att jag tycker att det är fel av SvD att ta in artikeln, men man är inte van att ha den typen av propaganda uppslagen framför sig på skrivbordet. Heller inte formulerad på svenska.

Låt det bli en påminnelse om hur hemsk diktaturen i Zimbabwe är. För inte kan de väl tro att de lurar särskilt många svenska med artikeln?

Chefen, får jag porrsurfa?

Regeringenkansliet tar nu hårdare tag mot, får man förmoda, det stora problemet med att riksdagsledamöter och anställda besöker ”olämpliga” sidor på Internet. Detta rapporterar tidningen Riksdag och Departement. Därför ska nu en stor censurkampanj dra igång. Listor ska göras över sidor som anses ”olämpliga” att besöka och dessa sidor ska spärras med hjälp av URL-listor.

Samtidigt konstateras att det finns ju faktiskt personer som jobbar med denna typ av frågor, dvs med hjälp av information från de ”olämpliga” sidorna. Därför ska dessa personer kunna undantas. Jag antar att man får fylla i en blankett där man måste motivera varför man ska kunna porrsurfa från jobbdatorn eller liknande. Skön integritetskränkning där.

Jag antar att detta problem måste vara ovanligt stort på Riksdagen eftersom man inte klarar av att hantera detta som alla andra arbetsplatser, logga var personer surfar och sedan vidta åtgärder därefter.

Dessutom kommer ju i alla fall en lista som försöker lista alla olämpliga sidor på Internet att vara dömd att misslyckas. Visst lyckas den kinesiska regimen hyggligt med det och jag antar att det kikesiska staten skulle få höga erfarenhetspoäng om de la ett anbud om att få sköta det på entreprenad. Men det kommer ändå alltid att tillkomma nya sidor som registret inte hinner med. Det blir dessutom en omöjlig uppgift för registerhållaren att hålla rätt på hela Internet.

Det var möjligen en praktisk invändning. Den principiella invändningen lyckas faktiskt Riksdag och Departement få med i en sista bisats i artikeln. ”Principiellt anser jag inte att vi ska censurera ledamöternas surfande” säger Per Bengtsson, administrativ direktör på Riksdagen.

Han har ju en viss poäng med att det demokratiskt ligger lite svårigheter i att hindra ledamöterna i Sveriges högsta beslutande organ från att utöva sin grundlagsskyddade informationsfrihet. Det märkliga är kanske att det inte nämns förrän i slutet av artikeln.

Men hur lätt väger egentligen inte grundlagen och riksdagens självständighet mot politisk korrekthet och moralpanik?

Nu har också politikerbloggen plockat upp detta.

Läs också Nicklas kommentar till denna artikel, ger lite mer perspektiv.