I dag avgår en av det senaste decenniets mest tongivande europeiska politiker, Tony Blair. I dagens SvD finns en bra sammanställning över vad han gjort och vad som händer nu. Även om turerna med Irakkriget överskuggar bilden just nu finns en hel del annat att säga om Tony Blair.
Tony Blair tog ett sargat och av Thatcher marginaliserat Labourparti till makten. Faktiskt genom ungefär samma metod som Fredrik Reinfeldt förnyade Moderaterna – hans parti gick till val som New Labour. Ett PR-trick som han förvisso inte var varken först eller sist med, men som uppenbarligen fungerar för att visa förnyelse. Labour under Blair har också gått betydande steg åt höger. Jag kan tänka mig att de många samtal för försiggått mellan Göran Persson och Tony Blair måste varit intressanta.
Kanske tipsade Blair om hur man inför betydande privata inslag i sjukvården eller hur man avreglerar statliga monopol? Hur som helst lyssnade nog inte Persson. Kanske talade han om för Blair hur fel det var av honom att ha sina barn i en friskola?
Tony Blair försökte också närma de motvilliga britterna mot EU. Inte en helt lätt process och att införa Euro och avskaffa pundet i Storbritannien var en uppgift också övermäktig Blair. Men den brittiska linjen i EU har blivit betydligt mer gemenskapsvänlig under Blair. Tony Blairs politiska arv kommer att leva kvar länge i Storbritannien.
Nu återstår att se vad han ska göra nu, att lösa Palestinakonflikten är inte en lätt uppgift. Men här kanske tom hans support till Irakkriget kan vara en tillgång eftersom det ger honom bra trovärdighet visavi USA. I jämförelsen med hans polare Persson kan jag inte låta bli att citera SvD:ledarsida:
Göran Persson har slutat och blivit konsult med egen herrgård. Efter tio år som partiledare och statsminister lämnade han efter sig en tretimmars tv-dokumentär proppad med nedlåtenhet. Det var hans politiska arv.