Dagens debattartikel från Göran Hägglund är ett av de spetsigare utspelen vi sett på ett bra tag. Det krävs nog om Kd ska finnas kvar.
För att göra sig relevanta i den politiska debatten måste Kd skapa konflikter och vara provocerande. Det är de när de skriver:
Vissa politiker tycks oavbrutet ägna sig åt att hitta fel på människors liv och med politiska medel försöka korrigera deras vardag. Särskilt sorgligt är det förstås när det är partier som kallar sig liberala som ägnar sig åt den typen av övningar. Det går en skiljelinje mellan de som vill peta och stöka runt i småbarnsföräldrarnas liv – och oss som vill öka föräldrarnas makt och möjlighet genom ökad flexibilitet i familjestödet. Dessvärre är vi kristdemokrater fortfarande relativt ensamma om vår hållning, också i alliansen.
Kd har länge haft problem med att de varit rädda för att framföra förslag som skapar debatt. Men logiken för ett parti som har stöd av 4-6 procent av väljarna kan inte vara att alla måste hålla med dem. Det räcker att en fjärdedel av väljarna håller med dem för att skapa en stor potential för nya väljare.
Familjepolitiken är Kd:s hemmaplan och ett krig mot att staten ska lägga sig i människors liv slår igenom i ett brett väljarspektrum, från borgerliga kärnväljare till mittenväljarna. Göran Hägglunds jobb är egentligen ganska enkelt, det är att hålla sig borta från fyraprocentsspärren. Det är Kd:s bidrag till att Alliansen ska sitta kvar. Resten av jobbet är andras.
Krohniskt 