USA är USA

Per Gudmundsson fortsätter sin vana trogen att skriva bra korta ledare. Dagens, om kritik mot Barack Obama, har en poäng värd att påminna om:

Kritiken beror inte på vilken politisk linje som företräds, utan av att USA ens existerar som symbol för kapitalism, frihet och individualism.

USA skulle kunna välja Nelson Mandela till president och ändå hatas.

Hur ska diktatorn förklara detta?

Portugal fullständigt krossade Nordkorea med 7-0 i fotbolls-vm. Undrar hur diktator Kim Jong Il ska förklara det för det nordkoreanska folket. Matcherna sänds faktiskt i nordkoreansk TV, även om de censureras först. Risken är nog att denna match aldrig kommer att visas. De måste ju i princip censurera bort hela matchen för att våga visa den för folket.

Fast å andra sidan är det inte många som har råd med TV i Nordkorea och det kan mycket väl stå i morgondagens nordkoreanska tidningar att Nordkorea vann matchen. Det skulle inte ens vara topp-tio av värsta lögnerna i den tidningen.

Sahlins nya hatord

Monas Sahlins hatord för veckan torde vara opinionsmätningar. Dagens slag i Sahlins ansikte är att inte ens hälften av hennes egna väljare vill se henne som statsminister. Sahlin gör just nu vad hon kan för att fokusera på politik, men mycket tid för socialdemokrater går åt till att svara på frågor om dåliga opinionssiffror.

Å andra sidan kan man ställa sig frågan hur lågt siffrorna kan sjunka. Kanske kommer dagens låga nivåer att hjälpa Sahlin om de i stället kan peka uppåt. Alltid lättare att höja låga än höga siffror.

Men vi kan nog just utgå från att Sahlin spontant kommer att hata en fråga som lyder: ”Vad säger om den nya opinionsmätning som visar att…”

501 saker hör hemma på nätet

En bokhandel i Stockholm skyltar i dag med två böcker som man kan ifrågasätta vitsen med. Böckerna handlar om 501 favoritresmål och 501 drinkrecept.

Om man gör tre semesterresor per år ligger man nog ganska mycket över snittet. Med det tempot skulle man kunna klara bokens 501 resmål 167 år. Att ens försöka välja mellan fler än 51 resmål i taget är bara förvirrande. Varför skulle detta vara intressant i bokform? Rimligen enklare att söka på nätet…

De 501 drinkrecepten kan kanske fungera som någon form av uppslagsverk. Men även där tar det lång tid att ta sig igenom boken. Inte heller är boken sökbar (vilket den har gemensamt med alla böcker). Därmed blir det svårt att först titta i barskåpet för att sedan fundera över en drink.

Denna typ av böcker är säkert populära som present, men nog mest för den som ger bort dem. Jag gissar att de flesta ex av dessa böcker bläddras igenom någon gång. Men när man ska fundera vart man ska resa eller vilken drink man ska ha på sin fest som fördrink, sätter man sig ändå vid en dator.

Att böckerna var starkt rabatterade talar också för den teorin.

Ministerstyre eller myndighetsstyre

Fredrik Schultes inlägg på Brännpunkt är ett mycket välkommet inlägg i en viktig demokratidiskussion. Det är en debatt som ska tas på allvar och som knappast lämpar sig för tvärsäkra slutsatser.

I Sverige har vi en god tradition av självständiga (oväldiga) myndigheter och ämbetsmän. Tanken är att myndigheterna ska verka i folkets intressen och utifrån sin sakkunskap. I grunden är det nog rätt tänkt.

Schultes kritik går i sak heller inte så mycket ut på den ordningen, utan han noterar att detta inte längre är en sann bild:

Det råder ingen tvekan om att det finns en utbredd tendens hos enskilda myndigheter att driva en egen politisk agenda. I vissa fall antyds även uppfattningen att samma myndigheter skulle stå över riksdag och regering.

[…]

Min uppfattning är att vi nu passerat punkten där möjligheten till återvändo är stängd. Vi kommer inte få tillbaka den gamla Svenska ämbetsmannakåren. Därför är det hög tid att förlika sig med verkligheten, reformera den svenska förvaltningsmodellen och införa ministerstyre.

I den första delen tror jag det är svårt att inte hålla med. Vi har sett ett otal exempel på hur myndigheter har fått för sig att de står över beslut från Riksdag och Regering. Det gör de inte, vilket grundlagen är tydlig på. Myndigheter som obstruerar dessa beslut kränker demokratin. Att sparka en myndighetschef som gör det är helt rätt.

Kanske har Schulte också rätt i stycke två: en väg tillbaka till ”som det var tänkt” är kanske inte möjlig.

Myndigheter har fått en allt tydligare roll som opinionsbildare. I bland har de själva tagit på sig den rollen – i bland har de faktiskt givits den rollen av sina uppdragsgivare. Debatten om fega politiker som lägger över opinionsbildning på myndigheter hör hemma i denna fråga och en del av skulden till problemet finns där.

Jag är inte säker på att lösningen är ministerstyre, men helt klart kan vi heller inte ha det som i dag. Ministerstyre är ändå att föredra framför att myndigheter inte följer demokratiskt fattade beslut.

————————————–

Bloggar i frågan: Lars Björndahl och liberum-weto

Vem ger sig om LAS?

När man frågar mindre företag om vad som skulle kunna få dem att anställa ytterligare personal brukar alltid förändringar i lagens om anställningsskydd (LAS) komma högt. Tillsammans med sänkta skatter och minskat regelkrångel är dessa nästan alltid tre-i-topp.

LAS reglerar många saker, med det som brukar avses när man pratar om lagen är de så kallade turordningsreglerna: ofta beskriva som sist in – först ut. Det är just denna del av lagen som gör företag osäkra på att anställa nya personer.

Alla partier i Alliansen vet om detta och det är egentligen ingen som förnekar problemet. En stelbent arbetsmarknad kostar i form av uteblivna jobb. Lagen gör det dessutom svårare för nya grupper (invandrare och ungdomar) att komma in på arbetsmarknaden.

LAS kom till under en tid då arbetsmarknaden såg helt annorlunda ut jämfört med i dag. Den är inte anpassad efter dagens ekonomi som i hög grad bygger tjänsteföretag, där de flesta anställningar sker.

Men att ändra i LAS skulle innebära en politisk strid med starka krafter, framför allt LO. Det handlar därför inte bara om effektivitet på arbetsmarknaden, utan också om taktik och prioriteringar. Visst finns det hundratals andra åtgärder som skulle underlätta för företag att anställa. På det sättet är LAS ingen joker. Men symboliskt är den ändå det. LAS representerar den gamla arbetsmarknaden. Den som bygger på strikta skiljelinjer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den som omfattar allt färre människor. Industrisamhället.

Jag har svårt att se att förändringar i LAS skulle helt kunna falla bort från den borgerliga agendan. De flesta inser nog att lagen inte kan vara kvar i nuvarande form hur länge som helst. Frågan är egentligen inte om – utan när.

Hjärntvätten tynar bort

Den var en av svensk forsknings konstigaste detaljer och kallades i bland för hjärntvättsparagrafen. Den tidigare lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet hade en sjätte paragraf som löd:

Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor

I något snällare ordalag kallades den även för tankeförbudslagen. I dagens debattklimat – och med ett demokratiskt synsätt – känns lagen oerhört märklig. Vi som bor i demokratier är inte vana vid att politikerna sätter upp regler för vad vi får och inte får fundera på eller forska om. Att det skulle vara förbjudet att ens tillverka ritningar för ett kärnkraftverk är ju rent löjligt.

Lagen var ett arv efter den något märkliga folkomröstningen om kärnkraften den 23 mars 1980. En folkomröstning som ingen vann, men som skapade ett 30-årigt trauma i diskussionen om kärnkraft i Sverige.

Nu har vi äntligen fått en regering som gjort sig loss från hjärntvätten.

Ett av resultaten är att forskningen om kärnkraft på universiteten tar fart igen. För Sverige är det fortfarande några steg kvar tills det byggs nya kärnkraftverk. Men under nästa mandatperiod kommer frågan att vara aktuell. Kärnkraft släpper inte ut koldioxid och ger möjligheten att ersätta flera hundra kolkraftverk.

Det är skönt att diskussionen om kärnkraft kan handla om vilka för- och nackdelar den har. Utan att det ena eller andra skulle vara förbjudet. Man kan ju tycka att även motståndarna mot kärnkraften i alla fall borde gilla forskning – som rimligen ger oss säkrare och effektivare kärnkraftverk i framtiden.