I brist på politisk handling?

Värnskatten fungerar som en straffskatt på utbildning och är skadlig för tillväxten. Moderaternas ambition och målsättning är att värnskatten ska avskaffas.

Uttalande från Moderaternas framtidskonvent.

Värskatten skulle egentligen ha avskafats under denna mandatperiod. Men regeringen har valt att inte göra det, trots att det varit statsfinansiellt möjligt. Lite oroväckande att den nu förskjutits från valmanifestet till framtidskonventet. Undrar hur långt in i framtiden vi ska behöva vänta?

Men skrivningen är i alla fall tydlig. Det vore bra om någon kunde skriva den på en post-it-lapp och sätta den på Anders Borgs skrivbord…

Varför tvinga alla artister att göra lika?

Det finns egentligen goda skäl att inte blogga om fildelning, särskilt inte om man är för upphovsrätt. Bloggen riskerar att översvämmas av människor som i brist på argument går till låga angrepp eller resonerar väldigt enkelspårigt. Fildelningsdebatten präglas tyvärr av allt för många förenklade resonemang. Dessutom av en ganska konstig rättsuppfattning. Tyvärr förekommande bland de flesta sidor i debatten. Jag tänkte inskränka mig i detta inlägg till ett vanligt använt argument som används av många fildelningsförespråkare.

Många artister tjänar på att sprida sina verk, de tjänar sina pengar på konserter och därför fungerar (den illegala) fildelningen som (lönsam) marknadsföring för dem. Vackert så, men kan det verkligen användas som argument för att generellt tillåta fildelning, även från artister som inte köper det argumentet – eller möjligen väljer en annan marknadsstrategi?

Knappast.

Det är dock säkert sant för många artister och fildelningen kan knappast sägas bara ha negativa konsekvenser. Men varför säga att argumentet gäller alla artister? Det är knappast sant för alla artister. Och dessutom måste det i så fall göras genom att kränka deras upphovsrätt.

Man kan knappast heller använda det som ett argument mot upphovsrätt. Om det vore sant för alla artister skulle väl alla använda den strategin och därmed strunta i om någon kränker deras upphovsrätt?

Det kräver också en konstig rätt- och moraluppfattning att stifta lagar utifrån någon form av utilitaristiskt perspektiv. Om massan vinner på det så struntar vi i förlorarna?

Nej, det är snarare en del av upphovsrätten, att avsäga sig den. Att inte hävda den är en lika stor rättighet som att ge bort pengar för den som vill. Men det förändrar inte äganderätten till pengarna eller upphovsrätten till verket.

ROTen till inkonsekvens?

Hur kommer det sig att de människor som tyckte att avdraget för hushållsnära tjänster var fel och omoraliskt nu börjar argumentera för återinförande av ROT-avdrag? I princip säger de rakt ut att det är rätt att subventionera uppsättandet av köksskåp, men inte att torka damm i dem. Some jobs are more equal than others?

Hans Tilly, ordförande för Byggnads (LO), vill att regeringen ska införa ROT-avdrag. Men han är i alla fall konsekvent, redan 2005 påpekade han på DN debatt att ”S måste ompröva inställningen till hushållsnära tjänster”.

Frågan är när (s)-företrädare ska börja erkänna generellt att höga skatter på arbete (inklusive sociala avgifter) ger färre jobb? Det kanske tar ett tag. Tills dess får vi nöja oss med att de ger förslag som tyvärr i slutänden gör att det svenska lapptäcket till skattesystem får ännu fler undantag.

Och att some jobs are more equal than others…

Nordström: både fegt och modigt

Om din chef kom in och erbjöd dig tio gånger så hög lön; hur skulle du reagera?

En variant vore att argumentera mot chefen, säga att du inte är värd så mycket pengar – att ens ingen är värd så hög lön. Att du nog inte kommer att kunna göra av med alla pengarna. Att det vore orättvist att du skulle tjäna så mycket mer än en undersköterska.

En annan variant vore att svara: Tack, gärna, var skriver jag på?

Låt oss hypotetiskt anta att du skriver på. Nästa sekund träffar du en kompis som tycker att du har orättvist hög lön. Vad svarar du?

Ett alternativ vore att säga: du har rätt, jag ska gå tillbaka till chefen genast och förklara at jag vill ta bort 90 procent av min lön.

Eller, mer sannolikt, svarar du: men herregud – vem skulle tacka nej till att tiofaldiga sin lön? Troligen skulle ni snabbt komma fram till att det väl var upp till arbetsgivaren om de ville betala så bra eller inte. Sannolikt kan man sällan förvänta sig att en anställd säger nej till en högre lön.

Därför är det oväntat att Lars G Nordström, VD för Posten, väljer att avstå helt från sin lön. Lite fegt kan man också tycka. Skulden (om det nu finns någon) för den höga lönen borde väl läggas på den som beviljat den? I detta fall Postens styrelse. Det är kanske modigt av (och dyrt för) Nordström att avstå från lönen som han nu gör. Men varför skulle han egentligen? För att media har den makt de har?

Så länge skulden läggs på den som tackar ja till ett bra erbjudande kommer debatten att bli konstig. Det är också en dåligt fungerande lösning att söka om man vill minska höga löner. För att inte tala om att det är intellektiellt ohederligt.

Företagsdagis nästa?

Billy Mc Cormacs idé om företagsdagis är spännande. Jag är övertygad om att det skulle vara uppskattat av stressade småbarnsföräldrar och också en möjlighet för dem att vara mer med sina barn. Men idén strider troligen mot lagen. Jantelagen alltså. I sak borde det väl vara möjligt för ett företag (åtminstone i Stockholmsregionen) att dra igång redan nu. Det strider knappast mot någon annan svensk lag, det handlar bara om att få tillstånd att bedriva förskoleverksamhet.

Frågan är vilka som vågar vara först ut. När någon väl tagit den smällen tror jag många andra skulle hänga på.

Bilapartheid låter krångligt

Politikerna i Stockholm funderar på att genom så kallade miljözoner minska utsläppen och partikelhalten på vissa gator. Tanken är att förbjuda gamla bilar och bilar med dubbdäck från att åka på vissa gator. Jag kan se det sympatiska i idén, men är klart tveksam till möjligheten att genomföra den. Dels kräver det en lagändring. Risken är stor där att det blir märkliga gränsdragningsproblem. Dessutom är lagar ett trubbigt verktyg som riskerar att de hela tiden måste ändras.

Det kommer också att bli svårt att övervaka. Om inte gränserna för vad som är en ”gammal bil” blir mycket tydliga riskerar polisen (eller vem som nu ska övervaka detta) att få ett svårt jobb. Frågan är också om det kommer att bedömas som rimligt att poliser, som har betydligt allvarligare brottslighet att bekämpa, kommer att kunna upprätthålla lagen.

Jag tror att det vore bättre att koncentrera kraft och arbete på att få bort bilar utan katalysator fråg vägarna. Regeringens förhöjda skrotpremie var en succé. Marknadsekonomiska stimulanser är effektiva och det stör heller inte konkurrensen eller skapar omöjliga gränsdragningsproblem. Dessutom skulle en förhöjd skrotningspremie stimulera tillväxten i en fordonsbransch som just nu befinner sig i den konjunkturella källaren.

Varför inte leta bland de lätta lösningarna?

Förbifarten förbisprungen?

De som vill stoppa Förbifart Stockholm gillade säkert att Miljöminister Andreas Carlgrens miljödepartement i dag bad Vägverket om kompletterande uppgifter för projektet. Det är dock enligt Vägverket ingen fara på taket, de räknar med att kunna hålla (den förvisso redan försenade) tidplanen. Men visst är det tröttsamt att det ska ta 2-3 decennier att bygga en kringfartsled i en av de få europeiska storstäder som inte har en.

Det handlar om framtidstro. Det handlar om att ge Stockholm förutsättningar att växa.

Det finns de som säger att nya vägar inte ger mindre trängsel. Att det inte spelar någon roll. Undrar varför inte de pläderar för att riva Essingleden, Centralbron och Tranebergsbron. Om antalet vägar inte spelar roll för trängseln fattar jag inte varför man lägger pengar på att reparera dem. Det är naturligtvis rent trams att nya vägar inte skulle ge ny kapacitet.

Jag noterar också att Per Anckersjö är tydlig på att Centerpartiet vill bygga Förbifarten. Det hedrar honom och Centerpartiet.

Nu får vi hoppas att regeringen tar tag i frågan och ser till att Förbifarten blir byggd så snart som möjligt. Det handlar om att sätta ner foten. Och spaden i jorden.

Ska sossarna socialisera Swedbank?

Tonen från Socialdemokraterna vad gäller statligt ägande av banker är oroväckande just nu. Jag skriver om det under samma rubrik som detta inlägg på Stockholms Handelskammares blogg.

Obama öppnar sig för satir och attack

Det är allmänt dumt att ge sina politiska motståndare och satiriker gratis attackmöjlighetern. Men det har Barack Obama gjort i och med att han låter Secret Service ge honom kodnamnet Renegade. Renegade betydelse (enligt SvD):

Från början kommer ordet renegade från spanskans ”renegado”, vilket man kallade någon som flydde sin religion, eller mer bokstavligen – en kristen som konverterade till islam.

Med tanke på hur Obama trasslat in sig i sin religiösa övertygelse hittills lär det inte hjälpa att välja det namnet.

Renegade låter som någon som flyr undan problem. Det finns en TV-serie med samma namn och det temat. Hur tänkte Obamas annars hyllade PR-avdelning här?

SvD fokuserar på rätt problem

Jag skrev igår att SvD fokuserar på fel problem. Som tur är har SvD en bra ledarsida som också ägnar sig åt att fokusera på rätt problem.