I fyra år har vi hört från vänsterpartierna att regeringens skattesänkningar har gynnat de rika. Men hur ser det egentligen ut om man granskar siffrorna? Det beror så klart på hur man ser på det. Jag väljer i detta exempel att se skatter som en utgift, en kostnad man betalar från sin lönesumma. Även om vänstern hatar det perspektivet är det ganska enkelt: innan du en ser din lön har du en utgift som heter skatt. Mer skatt = mindre pengar till dig – och omvänt.
Beräkningar på skatt kan göras som för vilken annan utgift som helst, till exempel hyran. Om hyran sänks från 5000 kronor till 4000 kronor har den sänkts med 20 procent. Och den som fått sänkt skatt från 5000 kronor till 4000 kronor har fått kostnaden för skatt sänkt med 20 procent.
Från den utgångspunkten är effekten av regeringen skattesänkningar mellan 2006 och 2010 att de som har en låg lön är de som tjänat mest på skattesänkningarna. Den med en månadslön på 10 000 kronor betalade år 2006 en månatlig skatt på 2371 kronor. År 2010, efter skattesänkningarna, är motsvarande skatt nere i 1531 kronor. Personen har därmed, tack vare regeringens politik, sluppit en dryg tredjedel av sin kostnad för skatt. Eller enklare uttryckt: fått en skattesänkning på 35 procent.
Samma siffra för en person som tjänar 50 000 kronor per månad är enbart 15 procent. Inte ens hälften.
Diagrammet nedan visar hur stor skattesänkning personer i olika inkomstlägen fått år 2010 i procentuellt förhållande till vad de betalade i skatt år 2006. Beräkningen är gjord på den excellenta sidan jobbskatteavdrag.se och siffrorna utgår från en person i den svenska snittkommunen. (Klicka på bilden för att förstora den.)
Skattesänkning i procent av lön vid olika inkomster
I diagrammet kan vi tydligt se hur skattesänkningen i förhållande till inkomst sjunker när inkomsten ökar. De rika är inte de som tjänat mest, utan de med låga löner. De får se sin skatt minska med färre procent än de som tjänar mindre. Om man för skojs skull skulle gå utanför diagrammet, till 100.000 kronor i månaden, skulle vi vara nere på en sänkt skatt på enbart 6,5 procent.
Detta är ingen slump, utan en medveten effekt i konstruktionen av jobbskatteavdraget. Det vänsterpartierna säger i sin retorik kan enkelt motbevisas med siffror. Jobbskatteavdraget träffar betydligt bättre på låga inkomster än till exempel en kommunalskattesänkning gör.
Är det kanske efter en del kontrollräkning som nu vänsterpartierna till slut har accepterat jobbskatteavdraget?
Krohniskt 
[…] är ett längre inlägg om varför det är låginkomsttagare som gynnas av […]
Du har naturligtvis helt rätt i ditt resonemang och tydligt åskådliggjort är det också.
Nu är det tyvärr så, vilket framgår av retoriken från de rödgröna, att man inte litar på att de som gått i flumskolan de senaste 15 – 20 åren klarar av att tillgodogöra sig procenträkning. Därför väljer man att räkna kronor istf procent vilket också visar att den som betalat mycket skatt fått flera kronor i lättnad än den som tjänat mindre = orättvist och något som naturligtvis måste rättas till. Att den som tjänar mycket fortfarande kommer att betala fler kronor i skatt det är så klart inget som man vill kommunicera.
Jag kommer osökt att tänka på den smålandska företagaren som, enligt vad ryktet förmäler, sa:
Den här kostar en krona att tillverka och jag säljer den för två kronor. De två procenten lever jag gott på.
Procenträkning är inte lätt.
Bra och nyttig sammanställning!
Det som också hade varit bra att visa är hur mycket skatt man betalar (i procent) för olika inkomster – alltså inte marginalskatten som man oftast fokuserar på utan total skatt (gärna både med och utan arbetsgivaravgifter inräknade…).
Sen tror jag inte att de rödgröna väljer att prata kronor för att de tror att väljarna inte förstår procent, utan för att sifforna helt enkelt stämmer bättre med deras världsbild då.
[…] Altenberg och krohniskt och […]
Det Du visar på ett så pedagogiskt vis är naturligtvis helt riktigt. Varför kan en sådan redovisning inte åstadkommas från Alliansens slipslösa lobbyister! Min uppfattning är att Allianspolitiken är till största delen helt invändningsfri. Däremot har de saknat förmågan att beskriva de bra lösningar som genomförts. Det är någon som schlingrar sig nät något inte stämmer.
[…] om debatterna: Alltid rött alltid rätt | Krohniskt | Röda Berget | Peter Högberg | Krassman | Peter Andersson | Stefan Wikén | Måns Back […]
[…] Kent Persson, Andreas Krohn, Peter […]
Your article was most tweeted by Sweden experts in the Twitterverse…
Come see other top popular articles surfaced by Sweden experts!…
Helt riktigt, gäller bara att få ut det i valrörelsen,
tyvärr är ju inte vänstern konsekventa i sitt resonemang. När det gäller att beskriva skatten för pensionärer klarar man av att räkna i procent, om man tillämpade samma retorik där som med jobbskatteavdraget så skulle ju plötsligt pensionärerna vara då stora vinnarnam eftersom de med vänsterns räknesätt betalar mindre skattekronor nu än som löntagare.
Men är det inte fel att räkna i procent? Jag förstår resonemanget och rent procentuellt så tjänar låginkomsttagarna mest, men samtidigt får ju ”de rika” mer pengar i plånboken.
En jämförelse med samma personer ger ca 2500 kr mer i plånboken för den som tjänar 50k/månad. Enligt det resonemanget stämmer de rödas politik, eller har jag fel?
@Donken: De som tjänar mer betalar också betydligt mer i skatt. De får med jobbskatteavdraget proportionellt lägre skattesänkningar, deras skatt sänks mindre mätt i procent av skatt de betalar.
Om en person har 10.000 kronor i hyra och en annan har 3.000 kronor i hyra och bådas hyra ska sänka lika mycket, är det då inte rimligt att de får samma hyressänkning i procent? Knappast i kronor väl?