De flesta personalchefer bryr sig inte om ifall du som söker ett jobb har en blogg eller inte. De kollar inte ens upp det. Men det kan definitivt vara ett handikapp att ha en blogg om du söker jobb. Var åttonde personalchef (12 procent) svarar att det kan göra det svårare att få ett jobb om du har en egen blogg. Enbart 1,7 procent ser det som något positivt, medan 86 procent inte tycker att det spelar någon roll. Det är alltså betydligt fler personalrekryterare som ser det som något negativt att ha en blogg än som något positivt.
Siffrorna kommer från en rapport om rekrytering som presenteras på torsdag av Stockholms Handelskammare och informationsföretaget InfoTorg. Själv är jag med som moderator på seminariet.
Undersökningen visar att ungefär var tionde personalchef kontrollerar ifall kandidater som söker ett jobb har en egen blogg. Det är förvisso en fördubbling från när undersökningen gjordes i maj 2006, men fortfarande en väldigt låg siffra. Det kan nog bero på att personalcheferna inte tycker att det har någon relevans ifall du är bloggare, men också på att de inte har några rutiner för att ta med det i bakgrundskontrollerna.
Undersökningen visar också att det förekommer att personalcheferna kan sortera bort en kandidat från processen efter att ha läst personens blogg. Men det är enbart 3,2 procent som svarar att de någon gång gjort det. Utan att det finns stöd för det i undersökningen kan man tänka sig att det rör sig om bloggar med antingen extrema politiska åsikter eller annat stötande material.
För visst skulle det vara en potentiell PR-risk för ett företag eller en arbetsgivare att anställa en person med ett blogginnehåll som kraftigt avvek från arbetsgivarens värdegrunder. Men samtidigt ska inte en sådan risk överdrivas. De flesta bloggars innehåll är ur den synvikeln harmlöst.
Själv både bloggar jag och rekryter personal. Som anställare tillhör jag den lilla minoritet (1,7 procent) som tycker att det är något positivt om den som söker ett jobb har en egen blogg. Det visar att man är en aktiv kommunikator, gillar att skriva och anammar ny teknik. Å andra sidan anställer jag PR-konsulter, och vi är kanske inte särskilt representativa för arbetsmarknaden. Men att det generellt ses som mer negativt än positivt att sökande har en egen blogg tycker jag både är förvånande och trist.
Siffrorna som helhet visar på en viss omognad i förhållande till sociala medier. Det man inte känner till är alltid skrämmande, vilket kan förklara den delvis negativa attityden mot bloggarna.
Jag tror och hoppas att dessa siffror kommer att ändras i framtiden. Allt fler arbetsgivare måste förhålla sig till – och begripa – effekterna och möjligheterna i sociala medier. Att kunna förstå och använda sociala medier, som bloggar, borde då ses som en merit snarare än en belastning.
Om undersökningen
Undersökningen bygger på en enkät till svenska personalchefer på företag med över 50 anställda, där de redogör för sin syn på personalrekrytering. Enkäten har genomförts under februari 2010 och över 1300 företag från både privat och offentlig sektor har deltagit i undersökningen. Hela undersökningen presenteras i en rapport från Stockholms Handelskammare och InfoTorg den 25 februari. Då får vi också svar på om det sker sler kontroller i lågkonjunktur, hur många som googlar sina anställda och hur vanligt det är att folk ljuger i sina CV:n.
Krohniskt 
Jag har mycket konkret känt av det undersökningen ger vid handen och jag misstänker flera fall där jag trots klart konkurrenskraftiga meriter inte ens blir kallad till intervju, beror på att jag bloggar och debatterar mina åsikter och att rekryterare inte känner sig bekväma med en sådan sökande. Tyvärr är jag nog inte tillräckligt konkurrenskraftig för att få jobb inom PR-branschen så jag hamnar lite mellan olika stolar där. 🙂
Trist Erik, även om jag är övertygad om att det finns arbetsgivare som rimligen borde uppskatta att ha en känd bloggare som du anställd. Men visst är det inte lätt. Jag tror att mer debatt i frågan vore bra. En stor del av problemet är säkerligen osäkerhet snarare än illvilja.
[…] Andreas Krohn, som är vice VD och PA-chef på kommunikationsbyrån här. AKPC_IDS += "173,";Popularity: unranked […]
Jag har fått det rakt i ansiktet mer än en gång. Att just pga att jag är bloggare i samhällsfrågor så är jag inte aktuell. Tyvärr är det ju ingen ide att ta upp det till diskussion när det händer.
Den stora anledningen till att det blir såhär det är troligen att företag vet inte hur de ska hantera en bloggare. Det finns sällan dokument som styr vad som får sägas och inte sägas om ett företag. Det är troligen ren rädsla/okunskap som ligger bakom.
Mycket intressant skrivet. Jag undrar hur lång tid det tar innan den lilla gruppen som ser bloggar som positivt växer om gruppen som ser bloggare som negativt – det hoppas jag åtminstone kommer hända. Tveklöst kommer i alla fall de 86 % som inte bryr sig minska.
Caspian: Jag tror att du har rätt. Särskilt för jobb inom den allt mer växande tjänstesektorn. Det arbetsgivare kommer att märka är att folk har ett online-jag som är en del av det man anställer. Lite beroende på vad man använder online-jaget till kan det vara positivt eller negativt. Men rimligen inte ointressant.
Har faktiskt ingen aning om ifall det har legat mig till last eller inte. Jag upplevde att man på min förra arbetsplats tyckte att det var rent skrämmande att jag bloggade. Dels var de nog rädda för att jag skulle skriva om min dysfunktionella arbetsplats, men rent allmänt förstod de så lite om vad det handlar om så de tyckte det var läskigt bara. De satt och smygkollade vad jag skrev utan att tala om att de gjorde det (men det var ju förstås inte så svårt att upptäcka :)).
Där jag arbetar nu var det en klar fördel, känner mig lyckligt lottad! Men en av mina arbetsuppgifter är också att jobba med bloggar och bloggare så det kanske inte är så märkligt.
Jag har valt att vara helt öppen med mitt bloggande, att ta upp det i CV:t helt enkelt. Nu sticker väl inte någon av mina bloggar ut så väldigt mycket även om Spenatmamman är en politisk blogg så drar den knappast åt extremhållet utan är rätt oförarglig.
Intressant ämne i alla fall. Jag kan nog nästan bara se fördelar med att ha bloggare anställda. Åsikter har ändå alla människor, oavsett om de bloggar dem eller inte.