Vänner av demokrati kan fira ytterligare en dag av seger, nu när Libyens diktator faller. Ytterligare ett land kommer nu att styras av sin egen befolknings vilja, även om det så klart kommer att ta tid att bygga upp Libyen igen.
Men det finns en ytterligare glädjefaktor i detta. Nu är det möjligt att leta efter nästa diktator att avsätta. Under det senaste året har vi sett många exempel på hur folket har rest sig mot sina tidigare tyranner och diktatorer. Men exemplet Libyen visar också hur svårt det kan vara att avsätta diktatorer, utan omvärldens stöd. Utan hjälp från Natotrupperna hade det funnits en överhängande risk rebellerna i Libyen hade krossats av Khadaffis armé och legosoldater.
Det kommer såklart fortsatt att krävas hjälp från omvärlden till libyerna, men nu kan mycket av det direkt militära stödet omfokuseras. Likaså det diplomatiska arbetet.
Det är dags för världssamfundet att leta efter nästa Khadaffi. Syriens president, Bashar al-Assad, borde till exempel ligga bra till. För varje diktator som faller ser förtryckta folk att de faktiskt kan lyckas med det som kan se omöjligt ut.
Krohniskt 