Att rösta på ett (s)pöke

Är det verkligen så enkelt som att en politiker blir mer populär ju längre ifrån väljarna personen befinner sig? En sanning som annars brukar nämnas i politik är att politikerna måste närma sig väljarna. Men tittar man på opinionsundersökningarna just nu verkar faktiskt avstånd vara en fördel.

Eller så ser vi spöken mitt på ljusa dagen.

50 procent av sossarnas väljare vill enligt en undersökning ha Margot Wallström som ny partiledare. Men vad grundar de egentligen det på? Är det på en saklig bedömning av hennes förmåga att leda partiet? Jag tvivlar på det.

Låt mig notera att detta inlägg inte avser bedöma Wallströms eventuella duglighet som partiledare. Den är säkert god och vad jag har sett av Wallström är hon en sympatisk människa och en god kommunikatör. Frågan är möjligen om hon har det som krävs av en partiledare. Men det får andra svara på.

Wallström har inte varit engagerad i svensk politik på över ett decennium. Med tanke på väljarnas normala politiska minne kan vi utgå från att de knappast grundar sin åsikt på erfarenhet av Wallström som politiker. Det handlar om något annat. En förskönande bild?

Kanske är Margot Wallström de svenska sossarnas svar på Barack Obamas ”change”. I budskapet change var det tydligt för väljarna att Obama var missnöjd med det som var. Men vad som komma skulle var mindre tydligt, för att inte säga höljt i dunkel. Wallström utmålas helt enkelt som det som sossarna behöver, utan att för den skulle svara på VAD det är de egentligen behöver. I brist på konkretion kan väljarna fylla i vad de själva önskar. Självklart blir ett sådant alternativ attraktivt. Men risken är uppenbart att att det bara är ett spöke.

Näst mest populär som partiledare är Thomas Bodström. Också han befinner sig i USA. Kanske gör han rätt i att stanna där om han vill bli partiledare. Vi kan också minnas Moderaternas höga opinionsiffror 1996-1997. Att skicka iväg sin partiledare till Bosnien tycktes då vara ett framgångskoncept för Moderaterna.

Problemet med spöken är att de bleknar i ljuset. Bilden av verkligheten blir inte den samma när man tittar närmare. Barack Obama fick nyligen rejält med pisk i USA:s mellanval. Carl Bildt kunde inte komma hem som hjälte och vinna valet 1998. Mona Sahlin blev aldrig den förnyare sossarna trodde sig ha valt.

Sossarna kan möjligen önska sig ett spöke, men de kommer inte att kunna ha ett som partiordförande.

1 Responses to Att rösta på ett (s)pöke

  1. […] Relaterad information: analyser av socialdemokraternas partiledarval 1, 2 och 3 […]