Snart är nu Saabsagan slut. Under snart två års tid har vi sett allehanda turer där stackars Saabanställda har kastats mellan hopp och förtvivlan. Snart återstår nog bara det sista. Vi har sett politiker som velat köpa företaget och en rad läktarcoacher som kommit med lösningar. Men ändå har hela kärnfrågan varit enkel, jag skrev detta i november 2009:
[Det] som kommer att driva Saab i graven är betydligt enklare än alla de turer vi sett valsas i pressen. Raden av spekulationer, räddningsförsök, politiska dimridåer och annat har bara skymt det egentliga skälet.
Saab säljer för få bilar.
För att ha kvar ett företag måste det generera vinst, eller i alla fall ett nollresultat. Det har inte Saab gjort på 20 år (mer än något enstaka år). Det kommer nu att uppstå en diskussion om vems felet är att Saab dör. Svaret är mycket enkelt: i princip allas, utom de (allt för) få som valde att köpa en Saabbil.
Den som skyller på ovilliga politiker i Kina eller Sverige eller på något annat lägger dimridåer.
Krohniskt 