Du kan börja med dubbelbeskattningen

Moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann,  efterlyser på SvD:s Brännpunkt det långsiktiga ägandet i näringslivet. Schlingmann använder ordet ”kvartalskapitalism”, ett uttryck som tidigare varit reserverat för kommunister som vill avskaffa hela det marknadsekonomiska systemet. Han passar också på att populistiskt ta poäng på att kritisera bonusar och höga löner i näringslivet. Det är väl bra att han ägnar sig åt sitt jobb, att på alla sätt plocka hem röster till sitt parti. Men att göra det genom att försöka reducera ner svenska företagare och företag  till ett gnälligt särintresse är att gå långt. Inlägget är en upptakt till dagens riksdagsdebatt om bonusar i näringslivet.

Man kunde önska att Schlingmann också funderade över vilka politiska förutsättningar som påverkar näringslivet.

Han skulle kunna börja med dubbelbeskatningen på aktier. Det är en skatt på aktieutdelningar som har en väldigt speciell egenhet: den drabbar bara ägare i Sverige. Den drabbar dem som länge byggt upp det svenska näringslivet och haft det långsiktiga ägaransvar som Schlingmann efterlyser. Moderaterna har alltid kritiserat dubbelbeskattningen och sagt att den leder till att kapital flyr landet och att svenska (ofta långsiktiga) ägare missgynnas genom en straffskatt.

Så här uttrycker sig Moderaterna i sin riksdagsmotion ”Frihetsklimat för tillväxt” från 2004:

Dubbelbeskattningen av aktieutdelningar, dvs. att utdelningen av beskattade vinstmedel även beskattas som kapitalinkomst hos aktieägaren, är ett skäl till den snabba utförsäljningen av svenskt näringsliv. En utländsk ägare av aktier i ett svenskt företag drabbas inte av skatten på aktieutdelningen. Det betyder att den utländske ägaren kan betala mer för svenska aktier även om båda har samma krav på avkastningen efter skatt. Detta är allvarligt, dels eftersom utflyttning av ägandet kan ha negativa konsekvenser för svensk ekonomi, dels beroende på att den utländske ägaren kan betala ett högre pris för samma företag även om han är mindre effektiv.

Så länge Schlingmanns regering inte gör ett smack åt den skatt som, enligt kritiken från hans eget parti, driver kapital ur Sverige och motverkar långsiktigt svenskt ägande, kan man ställa sig frågan: finns det något mer än retorik i planeringen?